Ärade talman,
Detta är den första utbildningspolitiska redogörelsen på 15 år, äntligen.
Det är ett brett dokument som sträcker sig från småbarnspedagogiken till högskolorna och universiteten. Den beskriver bra nuläget, mycket bra, och ja, det har gjorts i princip förnyelser och reformer på alla stadier under de 15 senaste åren men nu finns allt paketerat som en helhet.
Redogörelsen drar också upp riktlinjerna för fritt bildningsarbete, kontinuerligt lärande, lärarutbildning – men tar också upp vilken utbildning som ska erbjudas personer med invandrarbakgrund, hur pedagogiken för personer med funktionsnedsättning ska se ut, samt även den samiskspråkiga utbildningen.
Det finns en särskild del som behandlar den svenskspråkiga utbildningen och det är bra att den grundar sig på utredningsperson Gun Oker-Bloms aktuella rapport.
Redogörelsens framtidsperspektiv sträcker sig till 2040-talet.
I det perspektivet står det finländska samhället inför många stora förändringar som alla innebär utmaningar. Vi har förändringar i befolkningsstrukturen, med bland annat mindre årskullar, och den regionala särutvecklingen. Den snabba utvecklingen inom arbetslivet och digitaliseringen förutsätter nya verksamhetssätt och strukturer på alla utbildningsnivåer.
Kontinuerligt lärande och ett nära samarbete mellan arbete och kompetensutveckling – det är det enda som ger ett tillräckligt omställningsskydd för individer och samtidigt konkurrensfördelar för företag. I många avseenden tvingas vi alla tänka om kring lärande.
Svenska riksdagsgruppen och SFP anser att det är bra att småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning samlas till en tydlig helhet – den lagreform som redogörelsen talar om behövs.
Då vi nu diskuterar utbildningen i ett längre perspektiv är det också viktigt att tala om akuta frågor. Coronakrisen har varit en svår prövning för många unga människors mentala hälsa. Mer än någonsin behöver vi nu se till att de strukturer som stöder ungas välmående är i skick. Välmående barn och unga lär sig bäst.
Under coronakrisen har samhället i flera avseenden utvecklats digitalt. Det är ytterst viktigt att man utarbetar en nationell digital strategi som täcker hela utbildningsfältet och som fungerar som åtgärdsprogram för digitala pedagogiska lösningar.
Ärade talman,
Det finns många viktiga skrivningar i redogörelsen som vår grupp arbetat målmedvetet för. Avgifterna för småbarnspedagogik ska sänkas och på sikt ska småbarnspedagogiken bli avgiftsfri för minst 4 timmar per dag. Vi ska höja andelen barn som deltar i småbarnspedagogiken till en nordisk nivå – Finland har legat efter här.
Målet är att minst hälften av de unga avlägger en högskoleexamen 2030. För detta måste nybörjarplatserna utökas, på båda nationalspråken.
Ett viktigt och ambitiöst mål är att antalet utländska examensstuderande ska tredubblas före 2030. Och då ska de som avlagt sin examen i Finland också ha förbättrade möjligheter att få arbete här.
SFP anser också att det ligger i alla studerandes intresse att inkomstgränserna höjs för att främja kombinationen av studier och arbete.
Ärade talman,
I redogörelsen finns också konkreta visioner hur Finland ska utvecklas som ett tvåspråkigt samhälle. Kunskaperna i modersmålet och det andra inhemska språket stärks och utvecklas, naturligtvis inklusive undervisningen i modersmålsinriktad finska och svenska. Här behöver man satsa på att stärka lärarnas kompetens.
Här man se de båda inhemska språken som möjligheter och komma ifrån onödigt tvångstänkande. Vi välkomnar programmet för att utveckla undervisningen i finska respektive svenska som andraspråk. Utifrån programmet ska vi etablera högklassiga och attraktiva studievägar genom alla stadier. Att Undervisnings- och kulturministeriet nu får en person med ansvar för den svenskspråkiga utbildningen är väldigt viktigt.
Den utbildningspolitiska redogörelsen är ett tydligt uttryck för att regeringen vill att Finland ska vara ett samhälle som satsar på utbildning. Halvtidsgranskningens beslut om att inte skära ned på regeringens tidigare satsningar på utbildningsresurserna var en tydlig signal: Investeringar i utbildning betalar sig alltid tillbaka.
Vi behöver också mera diskussion och debatt om utbildningspolitiken – på alla nivåer. Världen förändras i rasande takt och utbildningen ska vara steget före. Genom att hålla frågorna aktuella kan vi bäst garantera att målsättningarna också blir konkret verklighet.
Senast om tio år finns det skäl att uppdatera utbildningspolitiken. Vi ska inte vänta femton år på nästa gång.
