Fru talman, arvoisa rouva puhemies,
”Vi har ett nordiskt välfärdssamhälle, med sina förmåner och sin service, men vår sysselsättningsgrad är på sydeuropeisk nivå.”
Det här är ett citat av statssekreterare Martti Hetemäki. Det är inget nytt citat. Han sa det inför budgetbehandlingen för ett år sedan. Finansministeriets starke man Hetemäki kunde säga det igen, för det som behövs är en helt ny ambitionsnivå när det gäller sysselsättningsgraden.
Tyvärr, trots bättre tider, ligger sysselsättningsgraden fortfarande kring 70 procent. Inte ens med regeringens mål 72 procent – som inte verkar uppnås under valperioden – kommer vi nära en anständig nordisk nivå.
Svenska riksdagsgruppen håller med Hetemäki: sysselsättningsgraden måste upp till de övriga nordiska ländernas nivå och på sikt till 80 procent. Åland ligger redan på den nivån, och även på Österbottens exportkust ligger man nära 75 procent redan idag. Så omöjligt är det definitivt inte. I Sverige reformerades arbetslivet för över tio år sedan – faktiskt, under en socialdemokratisk regering – och där kan man nu njuta av frukterna i form av en sysselsättningsgrad på 77 procent.
Det är dock skäl för regeringen – också nu när det går bättre – att klart se de konkurrensfördelar vårt land har och våga satsa på de reformer som vår ekonomi behöver.
Det finns exempel på bra, aktiverande åtgärder i budgetboken – att det blir möjligt att använda utkomstskyddet för arbetslösa till att starta ett eget företag eller studier är ett sådant. I Svenska riksdagsgruppens sysselsättningsprogram har vi listat flera åtgärder och efterlyst en ny kultur med konstruktiva dialoger på själva arbetsplatserna. Gott ledarskap höjer motivationen och förbättrar arbetshälsan.
Det som däremot saknas i budgetförslaget är resurser för att genomföra en genomgripande reform av familjeledigheterna. Vi behöver en reform, som inte är något kostnadsneutralt ytskrap, utan det ska märkas att man investerar i framtiden, att man stärker jämställdheten och att man genom att satsa på familjerna bidrar till ett mer optimistiskt samhällsklimat och framtidstro. Fiffigast skulle vara att ta med oppositionen i beredningen – för nu behövs ett resultat som håller över flera valperioder.
Väsentligt är också att Finland återtar sin position som ett land där utbildning och forskning är utgångspunkten för vår framgång. Färsk OECD-statistik visar att Finland de senaste åren har tappat terräng.
Utbildningssatsningarna i budgetförslaget räcker inte till med tanke på hur stora nedskärningar som gjorts tidigare och universitetens situation.
Det är också en ödesfråga av vi fortsätter att skapa likvärdiga förutsättningar i den grundläggande utbildningen för alla barn, oberoende av familjens socioekonomiska bakgrund.
Dropout-fenomenet särskilt bland pojkar är allvarligt och vi inte har råd att vara likgiltiga till det. Bland annat den här utmaningen togs upp då vår riksdagsgrupp på sommarmötet sammanställde tolv åtgärder för att hjälpa de mest utsatta grupperna i samhället.
Många i vårt samhälle kommer aldrig in på arbetsmarknaden och vi vet att 30-åringar sjukpensioneras på grund av mental ohälsa. Därför har SFP och Svenska riksdagsgruppen efterlyst ett omfattande nationellt program för den mentala hälsan. Vi hoppas regeringen tar lyra på vårt initiativ. Det kostar samhället nämligen miljarder att låta det bli ogjort, förutom allt det mänskliga lidande det innebär för de drabbade och deras anhöriga.
Personligen anser jag att de överskuldsatta – det handlar om inte mindre än 400 000 personer med betalningsstörningar – inte fått den uppmärksamhet problemet skulle kräva och därför noterar jag med tillfredsställelse att regeringen har tänkt göra något åt saken.
Svenska riksdagsgruppen fortsätter att efterlysa en vettig vård- och landskapsreform. Det är fortfarande dunkelt hur regeringen med reformen i praktiken ska genomföra en minskning av hållbarhetsunderskottet med 3 miljarder euro. Och om landskapen blir av, kräver vi äkta självstyrelse, så att landskapen själva kan fatta beslut om nivån på sin vård och påverka sin egen framtid.
Ärade talman,
Under de kommande 20 åren kommer världen att förändras mer än den har gjort under de senaste 200 åren. Denna svindlande förändrings- och utvecklingstakt medför enorma möjligheter särskilt för ett litet och lättrörligt land som vårt, som är både smart och kompetent. Finland har ett unikt tillfälle att vara den kraft som tillför olika sektorer nya lösningar och nya koncept uttryckligen för morgondagens värld – där arbetsbegreppet och logiken för att skapa ekonomiskt värde kommer att avvika betydligt från det vi är vana vid.
Vi måste aktivt säkerställa verksamhetsförutsättningarna för de sektorer och områden där exporten faktiskt visar goda resultat, där det skapas industriellt förädlingsvärde och där företagen själva på marknadsmässiga villkor satsar på forskning och utveckling. Inom olika regioner konkurrerar företagskluster och värdekedjor dagligen globalt.
Låt mig slutligen referera en färsk artikel i tidskriften Economist: Enligt konsultbolaget PWCs bedömning kommer tillväxt relaterad till artificiell intelligens att öka världens sammanlagda BNP med 16 000 miljarder dollar före utgången av 2030. En allmän bedömning är att enbart globala investeringar i energiteknik år 2030 kan överskrida 1 200 miljarder euro. Det handlar om så stora kakor att det kan vara lönt att ta för sig också mindre tuggor av dem. Men det kräver ett djärvt grepp, fokuserade satsningar på forskning och utbildning och att vi fördomsfritt kopplar upp oss mot internationella nätverk och strategiskt viktiga värdekedjor – utöver god service och en trygg livsmiljö. Det hundraåriga Finland har alla förutsättningar för detta.
