Värderade talman,
Redan som barn får vi lära oss att hålla oss till sanningen. Vi får lära oss att det är viktigt att kunna lita på varandra. Hela vårt samhälle bygger på förtroende. Det är ingen tillfällighet att vi finländare anses pålitliga, att vi är ett folk som står fast vid vårt ord. Ett folk som håller vad vi lovat. Det är mot den bakgrunden vi ska se på den senaste veckans händelser.
Finland har ett politiskt system som traditionellt bygger på att regeringsmakten vilar på en tillräckligt bred parlamentarisk majoritet.
I början av förra veckan såg det ut som om statsminister Sipilä skulle ha tappat denna parlamentariska majoritet, men allt förändrades på ett drygt dygn, som minsann inte saknade dramatiska svängar.
För det första visades Halla-ahos sannfinska parti ut från regeringen. För det andra sprack den sannfinska gruppen mitt i tu och en ny riksdagsgrupp som kallar sig för Nytt alternativ såg dagens ljus.
Denna nya grupp svor direkt trohet mot regeringsprogrammet, vilket räckte för statsministern som aldrig fullföljde sin resa till Gullranda för att lämna in regeringens avskedsansökan. Istället förklarade Sipilä att regeringskrisen är över.
Jag beskrev detta sällsynta politiska drama som ett välregisserat avsnitt av tv-serien ”House of Cards”. Statsministern har förnekat att det skulle ha handlat om ett på förhand överenskommet manuskript.
Må så vara, men det är ändå inte helt ointressant vem som visste vad och när? För trovärdighetens skull är det viktigt att regeringens centrala ministrar berättar ärligt hur det var.
Vi har åtminstone sett att utrikesministern inte står bakom sina egna ord. Han vände kappan så att knapparna sprättade! I sin blogg förnekade han bestämt – med kraftfulla bibliska metaforer – att han aldrig någonsin skulle överge sitt eget parti! 10 dagar senare var det precis det han gjorde.
Vad säger det om trovärdigheten? Vilken bild ger detta av politiken?
SFP och svenska riksdagsgruppen vill veta sanningen.
Statsminister Sipilä, när blev ni medveten om Soinis plan B?
Utrikesminister Soini, förstår ni att er trovärdighet idag inte är densamma som för en vecka sedan? Ni har svikit ert eget ord. Hur tror ni att finländarna ska kunna lita på era ord härefter. Finland är en rättsstat och sanning och ärlighet borde vara det som varar längst.
I historiens ljus kommer det som skedde förra veckans tisdag måhända ses som en mästerlig politisk manöver, men också, tyvärr som en manöver där den egna personliga ambitionen gick före allt annat och där man är beredd att offra sanningen för att nå sitt mål.
Värderade talman,
Då vi granskar händelseförloppet ur demokratisk synvinkel så var det verkligen inget drömresultat för demokratin. I val röstar människor förutom på person, också på ett parti. Nu söker statsministern förtroende i riksdagen för en regering som har en grupp som inte har mätt sitt understöd i ett allmänt val.
Det är ett verkligt svaghetstecken.
Statsministern hänvisar till att man från statsrådets sida kollade hos statsförfattningsexperter att manövern var korrekt. Även om det begärda utlåtandet är kort, är det bra att experternas slutsats har refererats i offentligheten.
Det har talats mycket om moral och människovärde under processens gång. Jag har tidigare sagt att jag tycker att det är bra att ledningen för Centern och Samlingspartiet satte ned foten och inte accepterade ett regeringssamarbete med Jussi Halla-aho.
Svenska riksdagsgruppen hoppas att dessa moraliska värderingar ska synas tydligare i regeringens politik. Det som gör att man tvivlar är att åsiktsgrunden inte har förändrats märkbart bara därför att tjugo avhoppare från Sannfinländarna nu kallar sig Nytt Alternativ.
Det enda som har hänt är att vi nu har två populistgrupper – den ena i regeringen och den andra utanför. Det är patetiskt att ledningen för Nytt Alternativ jämför sig med den Europainriktade Macrons nya parti i Frankrike.
Värderade talman,
Den nygamla regeringsbasen kommer att betyda att Sampo Terho som triominister fortsätter så mycket han täcks att bromsa europapolitiken. Bara för någon vecka sedan sa Terho i en intervju för Hommaforum att han stöder en folkomröstning om EU enligt samma modell som britterna.
Den här grundkonstellationen i regeringen gillas inte av Svenska riksdagsgruppen. Vi hade hoppats att Sipiläs och Orpos betoning av en gemensam värdegrund och en aktivare europapolitik, i samband med deras nej till Halla-aho, skulle ha varit en öppning till något nytt.
SFP skulle ha sett det som fosterländsk gärning att vara med om att revidera regeringsprogrammet så att tyngdpunkt åter skulle ha lagts på utbildningen, forskning och förnyelse av arbetslivet. Därtill vill vi gärna se att familjeledigheterna reformeras, invandringspolitiken humaniseras, flyktingkvoten skulle höjas och, naturligtvis, att europapolitiken aktiveras – allt detta har Centern och Samlingspartiet visat sig öppna för, men nu som förr begränsas de kraftigt av regeringens tredje, nationalist-populistiska, part.
Svenska riksdagsgruppen anser att det finländska samhället ska fokusera på möjligheterna, inte hoten och vi efterlyser ett samhällsklimat med större optimism. Vi tror också att den stora majoriteten finländare är mogen för en förändring.
Värderade talman,
Den nygamla regeringsbasen är sannerligen inget drömresultat för demokratin. Eftersom regeringen inte heller är beredd att revidera sitt regeringsprogram i tidigare nämnd riktning understöder Svenska riksdagsgruppen förslaget om misstroende.