Posten i Finland har med sin flerhundraåriga historia ett gott rykte att leva upp till. Att vi i detta stora avlånga land har endast 175 stycken hushåll som inte får sin post fem dagar i veckan, vittnar om att posten fortfarande uppfyller förväntningarna.
Då den nya postservicelagen skulle godkännas för ett par år sedan var vi många som var oroliga för vad lagen skulle ha för effekter på den framtida servicenivån. Postkontoren började samtidigt skötas av vanliga företagare och brevutdelningen skulle konkurrensutsättas. Nu vet vi att förändringarna inte blev så dramatiska. Inget nytt bolag tog sist och slutligen hand om brevutdelningen trots att en sådan koncession delades ut. Förändringarna inom postverksamheten under de senaste åren har gett upphov till många problem och uppretade kunder. Problemen är fortfarande inte helt och hållet lösta.
POSTOMBUDEN
Motivet med lagen var att kunna bedriva postverksamhet på ett ekonomiskt mer effektivt sätt utan att trappa ned på kravet om att säkerställa postgången i alla delar av landet. Lagen har till stora delar varit lyckad, men enligt redogörelsen handlar dock en stor del av klagomålen till Posten om postutdelningen och postombuden.
I initialskedet var kritiken mot postombuden starkare. Det fanns brister i servicen på en lång rad punkter. I de tvåspråkiga områdena blev man förbluffad över att man inte längre fick service på sitt modersmål på Posten. Man har sedermera försökt rätta till bristerna, men de borde aldrig ha fått uppstå. Det finns orsak att minnas Postmannaförbundets varningar om att en ombudsmannapost inte erbjuder service på samma nivå som pos-tens egen utbildade personal.
I redogörelsen framkommer att utbildningen av postombuden är väldigt kort – endast ett par dagar. Vid en granskningsrunda som genomfördes i början av detta år framkom att ombudens kännedom om deras lagstadgade uppgifter var liten. Nu på hösten gjordes en enkät bland verksamhetspunkterna som visade att endast hälften av de anställda deltagit i någon som helst utbildning. Att det slutliga resultatet av enkäten inte hann med i denna redogörelse måste man beklaga.
GLESARE KONTORSNÄT
Trots att Posten fortfarande har servicepunkter i alla av landets kommuner visar redogörelsen – trots att det är väl dolt – att antalet servicepunkter har minskat i antal sedan år 2001. Det är en oroväckande trend. Ifall kon-torsnätet minskar ytterligare, leder det med största sannolikhet till att de områden som redan nu behöver stöd och stimulans igen en gång blir av med service. Systemet med de nya postombuden blev rätt bräckligt. Det finns ingen garanti för att en företagare i all framtid vill fortsätta som postombud. Många företagare är missnöjda med den svaga lönsamheten och de ofördelaktiga kontrakten. Den dagen då företagaren väljer att lägga av, lider lokalsamhället risk för att slutligen bli av med sin lokala post. Alla samhällen är inte i den lyckliga situationen att flera företagare konkurrerar om ombudskontraktet.
BREV VS. DAGSTIDNINGAR
Aktiebolaget Posten i Finlands verksamhet omfattar flera sektorer. För den vanliga medborgaren så självklara brev- och paketförsändelserna utgör bara knappa 40 procent av omsättningen. Posten har skaffat sig större marknadsandelar inom t.ex. tidningsutdelningen genom köpet av bolaget Leijonajakelu tidigare i år. Statsägda Posten ökade sin marknadsandel från 20 till 67 procent inom tidningsutdelningen med denna affär. Det är skäl att fråga sig ifall det är ett statsägt bolags uppgift att skaffa sig en så stor marknadsandel på en marknad där det redan finns andra bolag.
Inom Svenska riksdagsgruppen är vi oroade för att de traditionella och de nya verksamhetsformerna hamnar i konflikt med varandra. Till de finländska välfärdskraven hör att få sin dagstidning utdelad hem till frukostbordet. I många regioner har Posten svårt att leva upp till detta krav på grund av den sena brevutdelningen. Svenska riksdagsgruppen inser konfliktsituationen eftersom brevutdelningen faller inom ramen för bolagets lagstadgade plikter, i motsats till tidningsutdelningen som är affärsverksamhet. Hushållen har nästan undantagslöst minst en dagstidning som man önskar få med den tidiga utdelningen. Tyvärr finns det hushåll i glesbygden som har fått ytterligare försämringar, när ett flertal hushåll nu får sin tidning med den tidiga utdelningen efter det att förändringar skett under hösten. Posten har ett grannlaga uppdrag i att se till att brevutdelningen inte oskäligt försenas och samtidigt se till att medborgare får sin tidning i tid. Tyvärr finns inga alternativ till Posten på den verkliga glesbygden, varför det inte finns någon annan adress att rikta kraven till.
SPRÅKLAGEN
I redogörelsen uppräknas många lagar och direktiv som påverkar Postens verksamhet, men verkningarna av den nya språklagen lämnas onoterade. Jag tar upp detta därför att många av de klagomål som vi får kännedom om gäller just den språkliga servicen på Posten. Den nya språklagen medför inga nya krav på den var-dagliga kundservicen. Däremot förväntas bolag som jämställs med tvåspråkiga myndigheter att både i sin betjäning och i annan verksamhet utåt visa att den använder båda språken.
Svenska riksdagsgruppen har upprepade gånger varit i kontakt med ledningen för Posten med anledning av bolagets enspråkiga bild utåt. Förståelsen för kraven på en tvåspråkig service och på en tvåspråkig bild utåt har inte varit överhövan stor. Vi förutsätter att ledningen för Posten respekterar den nya lagstiftningen.
Medan de flesta europeiska länders gamla postverk kämpar med stora lönsamhetsproblem kan vår post ses som ett gott föredöme. Men en lyckad postverksamhet kan inte enbart mätas i pengar och ökad omsättning - utan också i kontorsnätets omfattning och i antalet nöjda kunder. På den punkten bör Posten på inga villkor sänka ambitionsnivån.
Nils-Anders Granvik höll gruppanförandet i remissdebatten 19.11.2003.
