Trots att vi här diskuterar den finska finanspolitiken, vill jag starta resonemanget ur ett europeiskt perspektiv.
Den kritiska inställningen till EU bland allmänheten grundar sig ofta på uppfattningen om att "all makt har försvunnit till Bryssel". Jag håller inte med om det. Bryssel lyckades genom EMU lägga beslag på valutaspekulanternas och de globala bolagens makt. Det har vi orsak att glädja oss över också i Helsingfors.

Det ekonomiska beslutsfattandet kan inte enbart utgå från de inrikespolitiska behoven. Finland kan inte välja sin skattenivå endast på basen av vår egen politis-ka vilja. Vi måste anpassa oss till vad den globala konkurrensen tillåter.
Detsamma gäller de offentliga utgifterna. I ett EU med nio nya länder är det självklart att budgetdisciplinen bör bli starkare. Om vi skall gradvis kunna sänka beskattningen i Finland till en konkurrenskraftig nivå kan vi inte låta de offentliga utgifterna skena iväg. Det skulle vara fel sätt att trygga vår välfärdsmodell.

SKATTEPOLITIKEN > INVESTERINGAR!

De tre regeringspartierna kom i samband med regeringsförhandlingarna 2003 överens om rätt strama budgetramar för den kommande fyraårsperioden. Det var en nödvändighet för att ge trovärdighet åt regeringens skattebeslut. Under det år som gått har regeringen uppfyllt sina löften om skattesänkningar i alla inkomst-klasser. Till det löftet hörde också att hålla fast budgetdisciplinen.

Regeringens viktigaste signal i samband med rambeslutet nu i mars var att man fortsätter att gradvis sänka totalskattegraden i samband med budgetmanglingen i höst.
Årets och fjolårets inkomstskattesänkningar på 1,1 miljarder har gett ett gott re-sultat. Finländarnas köpkraft beräknas att öka med upp emot 4 procent i år. Som gruppen tidigare sagt här i salen, är det nu dags att överväga andra skattesänk-ningsinstrument. Enligt vår uppfattning är det dags att övergå från att använda skattesänkningarna enbart som ett konjunkturpolitiskt medel till att använda dem som strukturpolitiska medel.

Svenska riksdagsgruppen slog i många år larm om utflaggningen av fartyg. Inte enbart på grund av vår övertygelse om att Finland behöver en egen handelsflot-ta, utan främst på grund av att jobben flöt ut ur landet - för att aldrig återvända.
Nu är vi oroade för att de finska bolagen väljer att flagga ut.

Vi har blivit förblindade av de finska bolagens framgångar inom IT-sektorn. Den hissen har gett Finland ett starkt lyft, men nu börjar farten avta. Nu måste vi hitta nya sektorer där vi kan öka tillväxten.
Finland ligger just nu på tredje sista platsen i EU-statistiken över företagens in-vesteringar. Utan ökade investeringar kan vi inte förvänta oss att någon ny pro-duktion uppstår inom våra gränser.

Det är skäl att analysera de kommentarer som inkommit gällande regeringens fö-retagsskattepaket, kanske främst då det gäller investeringarna. Ifall det visar sig i samband med skrivandet av detaljerna av skattereformen, att man inte tagit all-ting i beaktande i samband med principbeslutet ifjol, anser Svenska riksdags-gruppen att detaljerna bör kunna ses över.
Svenska riksdagsgruppen har upprepade gånger föreslagit att förmögenhets-skatten skulle slopas, vilket man för övrigt planerar att göra i bl.a. Sverige. För-slaget har inte mött några applåder på politiskt håll.

En person som satsar i börsaktier kan få sin skatt fördubblad på grund av för-mögenhetsskatten, jämfört med om personen enbart betalar den nya kapitalskat-ten på aktier.
Om en person med en förmögenhet som överstiger minimigränsen för förmögen-hetsbeskattning, satsar i ett nytt aktieinnehav på 100,000 € i ett börsbolag som ger en avkastning på 3000 euro, kommer förmögenhetsskatten på 800 € tillsam-mans med kapitalskatten på 840 € att sänka avkastningen till 1360 euro av de ursprungliga 3000 eurona. Det ger en reell skatteprocent på 65 procent på av-kastningen – inte bara 28 % som kapitalskatten här i mitt exempel ligger på.
(3000 € -28% = 2160 euro)

I en sådan situation är det frestande för investeraren att flytta sitt kapital utom-lands. Vårt ansvar som beslutsfattare är att försöka få det blåvita kapitalet att hållas kvar i landet.

Slopandet av förmögenhetsskatten skulle kosta 105 miljoner euro per. Det är en överkomlig summa jämfört med vad företags- och kapitalutflödet kommer att kos-ta oss.

ARBETSMARKNADEN
Talman!

Trots att alla samhälleliga problem är stora för dem som drabbas av dem, är ar-betslösheten fortfarande landets största problem. Arbetslösheten är också statskassans största problem. Samtidigt är det kanske vårt största folkhälso-problem.
Vi har arbetskraft med låg utbildningsnivå som kunde utföra lågproduktivt arbete. Det finns också ett efterfrågan på just sådan personal inom flera sektorer. Pro-blemet är att utbud och efterfrågan sällan får mötas på den finska arbetsmark-naden.
Det börjar bli dags att fråga oss om vi faktiskt gjort allt vi kan för att dessa perso-ner att få ett jobb.

Det har visat sig vara svårt att hitta en bra modell för hur arbetsgivaravgifterna kunde sänkas. Dels kan systemet bli för byråkratiskt, dels måste man noga över-väga ifall kostnaderna och resultaten står i rätt relation till varandra. Vi uppmanar regeringen att i dialog med företagarfältet, utarbeta en modell med genomslags-kraft. Klart är, att utan extra budgetmedel kommer en sådan modell aldrig att ge några resultat.
Man kunde starta projektet genom att rikta in sig på en viss sektor. I Finland finns upp emot 90,000 ensamföretagare. Tröskeln att anställa en person är hög. En stor del av ensamföretagarna går i pension inom tio år. Överlåtelsen av verk-samheten borde inledas så snabbt som möjligt så att inte "firmorna" försvinner i samband med pensioneringen. Därför kunde man i ett inledningsskede sänka arbetsgivaravgifterna för ensamföretagarna för att motivera dem till att anställa sin första anställda. Om man på det sättet kunde rädda 90,000 arbetsplatser så skulle det vara en framgång.

Det tar alltid tid innan nya system tar skruv. Därför skulle vi vilja förespråka en utveckling och en utvidgning av redan inkörda system.
Inom Svenska riksdagsgruppen skulle vi vara beredda att höja och bredda hushållsavdraget för arbete som utförs i hemmen. Antalet hushåll som utnyttjar systemet ökar hela tiden an efter som avdraget blir mer känt. Man kunde samtidigt forma avdraget med familjepolitiska medel. Nu har varje vuxen person i ett hushåll en avdragsrätt på 1150 euro. Ett barnlöst par kan således dra av renoveringskostnader för 2300 euro medan en ensamförsörjare med två barn fortfarande bara får dra av sina kostnaderna för barnskötsel hemma med 1150 euro. Vi föreslår därför att avdragsrätten skulle höjas för ensamförsörjare och barnfamiljer. Samtidigt borde listan på avdragsbara tjänster utökas till att gälla t.ex. investeringar i bredband eller hemhjälp hos ens gamla föräldrar.
Hushållsavdragssystemet är ett bra system på många sätt. Det ger många föräldrar chans att spendera mer tid med sina barn, samtidigt som det ger många händiga personer en naturlig passage in i arbetslivet – eller till och med in i företagarlivet!

KOMMUNSTÖDET > FASTA JOBB
Inom Svenska riksdagsgruppen är vi oroliga för den kommunala ekonomin. De kommuner ökar i antal vars kommunalekonomi försämras. Det, att kommunernas ekonomi förväntas bli starkare under 2005 inger däremot lite hopp.

I rambeslutet ingår en statlig kompensation till kommunerna på 295 miljoner euro under en fyra års period. Vi hoppas att detta kommer att leda till fler fasta anställningar inom utbildnings- och hälsovårdssektorn.
Trots att vi fortfarande dras med en strukturell arbetslöshet måste vi gardera oss inför den arbetskraftsbrist som Finland står inför före utgången av 2015.
En stor del av våra nyutexaminerade inom vårdsektorn har flyttat till Sverige och Norge i jakt på bättre anställningsförhållanden. De kan lockas hem enbart vid löfte om en fast anställning.
Samtidigt får vi inte glömma att många i den nuvarande vårdpersonalen har svårt att orka med det tunga arbetet. Det behövs fler händer att hjälpa till på avdelningarna.
Svenska riksdagsgruppen anser att statens skulder till kommunerna inte får öka i framtiden. Vi utgår ifrån att regeringen genomför den årliga indexjusteringen av statsandelarna till 100 procent i samband med budgetmanglingen i höst. Likaså är det viktigt att kommunernas skatteförluster som uppstår i samband med att inkomstskatterna sänks i framtiden kompenseras fullt ut, så som regeringen gjorde för år 2004.

GRUNDSKOLAN OCH EFTIS

Det är med tacksamhet vi läser att eftermiddagsverksamheten för barn nu finns medräknad i budgetramarna. Kommunerna får 55 miljoner för detta ändamål.
I samband med beredningen av lagen förekom kritik av uträkningarna. Man befarade att stödet inte räcker om man inför ett avgiftstak på högst 60 euro per må-nad per barn.
Avgiftstaket gäller bara verksamhet enligt den nu föreslagna lagen, alltså för i snitt tre timmar per dag. Ifall kommunerna vill arrangera morgon- och eftermiddagsverksamhet i större omfattning kan de ta extra betalt för det. Därför tror vi att denna budgetpost kommer att räcka för att trygga verksamheten.

Däremot är vi aningen besvikna över regeringens beslut att inte styra tillbaka de pengar till grundskolan som inbesparas i och med att årsklasserna blir mindre. De 90 miljoner som inbesparas fram till år 2008 borde enligt vår mening investeras i fler fasta tjänster i grundskolorna, fler speciallärare och kuratorer, saneringar av mögelskadade skolhus samt i förnyade läroböcker.

STUDIESTÖD

Riksdagsgruppen beklagar att regeringen inte kunde enas om studiestödspaketet.
Vi vill upprepa vår fasta övertygelse om att en begränsning av studierätten till nio år inte råder bot på problemet. Därför anser vi att studentorganisationernas eget förslag om ett passivitetsregister bör förverkligas.

Vi utgår vidare ifrån att det inte går att få till stånd ett lämpligt studiestödspaket utan extra budgetsatsningar.
I första hand borde man trygga studenternas boende genom att förbättra bostadsstödet. Det kan göras endera genom att höja beräkningsgrunderna för bostadstillägget eller genom att flytta över studenterna till det normala bostadsstödssystemet, vilket vi tidigare har föreslagit. Då skulle man bättre kunna ta de regionala skillnaderna i hyresnivån i beaktande, samtidigt som man kunde erbjuda studiestöd året runt. Studeranden skulle således lyftas upp till samma nivå som andra förmånstagare.

MILJÖSTÖD OCH LFA

Bland lantbruksproducenterna har det förekommit en oro för miljöstödets framtid efter att det nuvarande avtalet löper ut i år. Regeringens rambudget ger lugnande besked. Finland strävar efter att få tillstånd att förlänga nuvarande avtal till och med år 2006 genom extra finansiering från EU. Oberoende hur det går i förhand-lingarna med kommissionen, utgår vi ifrån att regeringen garanterar stöden i en-lighet med regeringsprogrammet.
Positivt är också beslutet om att LFA stödet höjs från 200 till 250 euro per hektar. Beslutet är en avgörande del i överenskommelsen om det nationella 141-stödet som godkändes förra veckan.

Däremot vill vi uttala vår oro för TE-centralernas svaga resurser för att utföra de behövliga granskningarna i samband med stödbesluten. Många producenter blir tvungna att vänta på stödutbetalningarna eftersom TE-centralerna inte har resurser att utföra granskningarna inom tillräckligt kort tid. Vi har noterat brister i västra- och södra Finland, men det är möjligt att problemet är det samma i hela landet.

AVSLUTNING

Vi borde nu koncentrera oss på att diskutera hur välfärden skall skapas innan vi startar diskussionen om hur den skall fördelas.
Med dessa förslag; slopad förmögenhetsskatt och höjt och breddat hushållsavdrag kunde vi stimulera sysselsättningen och samtidigt minska utgifterna för ar-betslösheten. Nokias framgångsrecept var att bolaget var dynamiskt och flexibelt – den lärdomen bör vi nu utnyttja!

Mikaela Nylander höll gruppanförandet 24.3.2004