"Det finns tre slags lögner; Lögn, Förbannad lögn och Statistik", säger ett talesätt. Men det är inte statistikerna som kan anklagas för att vara lögnare, utan det är de som presenterar forskarnas tabeller som lätt gör sig skyldiga till att tolka siffrorna till sin egen fördel.

Statistikcentralens sysselsättningsrapport den 20 april fick oppositionen att knyta band över de ideologiska gränserna. Interpellationen bygger på att antalet sysselsatta har minskat med 13,000 och att sysselsättningsgraden sjunkit med en halv procent till 65,8 procent.
Det hade varit rakryggat av oppositionen att också notera den tredje rubriken i Statistikcen-tralens pressmeddelande, nämligen att "antalet arbetslösa är 15,000 färre än för ett år se-dan". Den rubriken ger en annan bild av regeringens politik än den som oppositionen försöker ge sken av.

Regeringen hade en tuff uppgift att under våren 2003 bekämpa den kommande konjunktursvackan som drog över hela euro-området. Regeringen valde en ganska djärv skattepolitik. Den visar sig nu ha burit frukt.
Det finns nämligen en rad andra nyheter från Statistikcentralen som kan vara intressanta för oppositionen att notera;
- Inom arbetsförmedlingen finns 42 000 nya lediga arbetsplatser att söka.
- Industriproduktionen ökade för andra månaden i följd. (0,2%)
- Konsumenternas tro på sin egen ekonomi var starkare än för ett år sedan.
- Exporten ökade med 8 procent i mars detta år jämfört med mars ifjol.
- Överskottet i handelsbalansen nästan fördubblades jämfört med samma tid ifjol.
- Detaljhandeln har ökat med 5,6 procent sedan ifjol.
- Servicebranschens omsättning har ökat med 5 procent och byggbolagens omsättning växte med 9 procent sedan ifjol.

Jag har plågat er med en rad tillväxtsiffror, men det är viktigt att alla inser att de faktiskt är tillväxtsiffror. Vår ekonomi står inte i ett dödläge. Den rör på sig. Trots det svåra konjunkturläget lyckades regeringen hålla styrfart på ekonomin tack vare en stimulering av den inhemska efterfrågan.

Det är bra att vi kan vara eniga om landets största framtidsutmaning, nämligen att bemästra den kommande pensioneringsvågen. För att klara av den bör vi göra just som oppositionen efterlyser; att öka antalet skattebetalare i takt med att antalet pensionstagare blir fler. Det är också tyngdpunkten i regeringsprogrammet.

Svaret på frågan om hur regeringen tänker öka antalet sysselsatta fick riksdagen och opposi-tionen redan i samband med rambudgeten i mars. Med fortsatta skattesänkningar, strikt budgetdisciplin, satsningar på forskning och utbildning, och effektivering av studierna avser regeringen att vända sysselsättningstrenden.

UTBILDNING

Trots att det finländska utbildningssystemet har fått beröm under årtionden bland utländska expertgrupper måste vi inse att det finns brister.
Upp till 15 procent av dem som går ut grundskolan varje vår får aldrig någon andrastadie-utbildning. Ett sådant svinn har vi helt enkelt inte råd med. För att råda bot på detta bör vi stärka läroavtalssystemet och ungdomsverkstäderna som kan ge skoltrötta elever värdefull handledning och föra in dem i yrkeslivet.

Yrkesutbildningen håller på att falla i skuggan av gymnasieutbildningen. Till exempel rejält över 60 procent av niondeklassisterna i Helsingfors valde nu i vår att söka sig till ett gymnasium. Yrkesskolornas dragningskraft måste därför stärkas.

Samtidigt som de unga bör fås utbildade och snabbare ut i arbetslivet måste vi hitta nya och bättre sätt att få de äldre att orka längre i arbetslivet. De internationellt sett långa studietiderna i Finland försöker regeringen nu förkorta genom att man inför det skattesubventionerade lånet. Genom att ta lån kan studeranden studera effektivt på heltid.
Då det gäller att få de äldre att hållas längre kvar i arbetslivet behövs flera åtgärder. Pen-sionspaketet innehåller några lockbeten för dem som vill förbättra sin pension genom att jobba längre.

SKATTESTRUKTUREN

Regeringens uppgift är att skapa förutsättningar för företagen att kunna anställa fler perso-ner. Finland lyckades under 1990-talet göra telekom-sektorn till en växande bransch. Nu är det dags för Finland att hitta en ny tillväxtbransch vid sidan av de redan etablerade.
Hittills har det satsats ungefär 600 – 700 miljoner euro i den finska biokemi-sektorn. Sum-man kan verka stor, men världens ledande läkemedelsbolag använder motsvarande summa varje månad på sin forskning.

Finlands grundproblem just nu är avsaknaden av företagsinvesteringar. Utan nya investeringar är det svårt att skapa tiotalstusen nya jobb. Förmögenhetsskatten är investeringshämmande därför att den kan höja skatten på avkastningen från 28 procent upp till 66 procent. Svenska riksdagsgruppen är villig att satsa 100 miljoner euro på ett slopande av förmögenhetsskatten. Det är sist och slutligen ett billigt pris för att öka investeringarna.

Svenska riksdagsgruppen anser fortfarande att regeringen i samråd med företagarfältet bör arbeta fram en fungerande modell för hur arbetsgivaravgifterna kunde sänkas. Klart är, att utan extra budgetmedel kommer en sådan modell aldrig att ge några resultat.
Utöver dessa satsningar är vi beredda att diskutera hur man kunde utvidga hushållsavdraget till att omfatta flera tjänster med sysselsättningseffekt. Speciellt på landsbygden kunde hushållsavdraget vara en bra metod för att få in fler i arbetslivet.

Sysselsättningen har redan ökat en tid bl.a. inom den offentliga servicen. Här finns också en stor sysselsättningspotential. Som regering och riksdag konstaterade i samband med budget-ramarna kommer kommunernas ekonomi att stärkas under de kommande åren. Kommunernas årsbidrag förväntas stiga från 1,2 miljarder i år till 2,1 miljarder år 2008. Detta ger hopp om att vi kan skapa fler heltidsjobb inom skola, vård och omsorg.
Regeringen har redan hunnit dra ett starkt strå till stacken genom att stöda kommunernas basservicebudgetering med 655 miljoner euro under ramperioden.

Den finländska ekonomin är inte isolerad från omvärlden. Det gäller att anpassa sig till de konjunkturer som råder i Europa. Regeringens mål att öka sysselsättningen med 100.000 nya jobb bör bestå även om den svaga konjunkturen förlänger processen. Finland har redan klarat sig ur den värsta svackan – nu gäller det bara att hålla farten.