Förskolan kan ses som en fin symbol för vårt finländska utbildningssystem. Tack vare den får alla barn en likvärdigt god start i livet. Genom att lägga en stabil grund i början av ut-bildningen ökar förutsättningarna för vi i Finland når längre och högre inom forskning och utveckling.
Trots att varje barn fick rätt till förskola redan 2001 blev systemet fulländat först nu i höst då regeringen beslöt att stöda skjutsarna till och från förskolan. I och med transporterna bör varje barn i hela landet ha möjlighet att delta i undervisningen. Det visar också statistiken. Hela 96 procent av sexåringarna deltar i förskoleverksamheten. Det är ett fantastiskt resultat.
Det är viktigt att de första skoldagarna blir en positiv erfarenhet. De första intrycken kan påverka inställningen till skolan för resten av skoltiden. Det finns en stor betydelse i att bar-net får bekanta sig med sin kommande skolmiljö på förhand. En sådan liten sak som att få äta i skolans matsal någon gång under dagistiden kan ha en avgörande betydelse för barnets trygghetskänsla inför skolstarten.
Vi gör ofta fel i att sammankoppla förskolan ihop med endera grundskolan eller daghemmet. Vi borde lära oss att se förskolan som en egen separat fas i barnets utveckling. Förskolan kan ses som en bro mellan daghem och skola.
Det händer att förskolan blir en mini-skola där man börjar bekanta sig med bokstäver och siffror. Det var inte den ursprungliga tanken. Målet med förskolan är att barnet skall utveck-la sin motorik, att lära sig lösa problem och kommunicera med andra. Målet är med andra ord att skapa de rätta förutsättningarna för inlärning. Tyvärr har man glömt detta i många förskolor.
I de flesta fall har förskoleundervisningen samma problem och utmaningar som grundskolan överlag. Det gäller främst gruppstorleken. Över 30 procent av undervisningsgrupperna är för stora. I en optimal grupp hinner handledaren eller läraren ge varje elev personlig handled-ning ifall eleven så behöver. Skolmiljön är en viktig faktor för inlärningen och trivseln. I över 60 procent av grupperna finns barn som behöver mer handledning och stöd. I över en tredjedel av grupperna blir dessa stödfunktioner för små.
Problemet med de stora grupperna är en direkt följd av för knappa personalresurser. Trots dessa problem är utbildningsnivån bland de anställda på en avundsvärd hög nivå. Över 94 av de anställda innehar den kompetens som förutsätts för att sköta sina uppgifter. Utma-ningen blir att se till att alla vikarier har samma höga utbildningsnivå.
En av de mer intressanta slutsatserna i redogörelsen är att inlärningsresultatet är bättre i de grupper som är placerade i anslutning till ett daghem än de som har sin verksamhet i en skola.
Samtidigt anses daghemmen vara mer ändamålsenliga miljöer för förskolebarn än skolor. Det beror bland annat på att daghemsnätet är tätare än skolnätet vilket gör resorna kortare. Detta har bedömts som en viktig kvalitetsfaktor.
Det finns ändå skäl att se lite mer kritiskt på resultaten i redogörelsen - inte minst därför att de är så bra. Man bedömer att barnen har bra förutsättningar för att börja i grundskolan efter genomgången förskola. Man kan då fråga; enligt vilken bedömning? Bristen i undersök-ningen är att man inte har något sampel att jämföra med. För att kunna bedöma barnens ut-veckling i förskolan borde barnen jämföras med de barn som inte har gått i förskola. Nu har undersökningen gjorts av barnens egna barnträdgårdslärare. De har med andra ord betygsatt sitt eget arbete. Detta kan vara bra att minnas.
Riksdagen ändrade socialvårdslagen år 2003. Enligt den får kommunerna själva bestämma under vilken förvaltning barndagvården skall lyda under. Svenska riksdagsgruppen ansåg då – och anser fortfarande - att kommunerna själva bör få avgöra frågan.
Dagens redogörelse visar att lagändringen var bra. I dagens läge lyder förskolan i 35 procent av kommunerna under utbildningsväsendet och i 25 procent under social- och hälsovården. I 40 procent av kommunerna sköter dessa förvaltningar förskolan tillsammans.
Det är just detta samarbete som vi vill poängtera. Tack vare samarbetet har förskolepersonalen hela arsenalen av stödfunktioner till sitt förfogande. Ett barn med svårigheter kan få hjälp av skolpsykologen redan i fyraårs ålder ifall förskolan samarbetar med skolsektorn. I normala fall skulle barnet få vänta tre till fyra år till innan problemen skulle ha noterats i skolan.
Den temporära ändringen av socialvårdslagen gäller fram till 31.7.2008. Svenska riksdags-gruppen hoppas att man inom utskottet kan enas om att rekommendera att lagen görs permanent.
Mikaela Nylander höll gruppanförandet 20.10.2004
