Trots att vi har byggt upp ett välfärdssystem med flera skyddsnät finns det människor som faller igenom dem alla. För dem är situationen mycket svår eftersom den oftast uppstått på grund av flera olika orsaker. Vi har givetvis en plikt att hjälpa dessa på fötter igen.
Då interpellanterna klagar över de växande inkomstklyftorna kan det vara bra att påminna att Finland fortfarande har bland de minsta inkomstklyftorna i världen. För de allra flesta som hamnar i nöd fungerar vårt system.
Interpellationen visar hur olika syn på samhällsekonomin delar av oppositionen har från regeringens syn. Regeringen eftersträvar att få hela samhällsekonomin att gå på alla cylindrar eftersom vi vet att då klarar samhället av att ta hand om också de allra svagaste. Vänstern ser det däremot som viktigast att man snabbt höjer stöden och bidragen oberoende ifall motorn är igång eller inte.
Svenska riksdagsgruppen har sedan många år haft principen om att i första hand satsa på samhällsservicen framom nya inkomstöverföringar. Den principen vill vi hålla fast vid fortfarande. För dem som har det sämst ställt är det vik-tigt att servicen fungerar.
En stor del av dem som nu har det svårt lider på grund av arbetslöshet. Därför måste regeringens främsta mål vara att öka sysselsättningen.
Vänsterförbundet håller fast i sin bitterhet på att det var fel att regeringen avskaffade förmögenhetsskatten. Eftersom det också borde ligga i vänsterns intresse att det skapas nya arbetsplatser i Finland, borde ni lära er att se det positiva i avskaffandet. Förmögenhetsskatten var ingenting annat än en invester-ingsskatt som höjde tröskeln för investerare att hålla kvar pengarna i landet. Vi har redan sett prognoser på att de fasta investeringarna ökar i år med upp till sju procent.
Samtidigt visar Statistikcentralens siffror att antalet sysselsatta ökade med 18,000 personer jämfört med ifjol. Men det behövs ytterligare åtgärder.
En grupp som kom i kläm vid depressionens början var de uppfattades vara för gamla för att fortbilda sig. Det är en stor grupp människor som föddes på 1940-talet som aldrig fick återvända till arbetslivet. Regeringen föreslog därför i höstas att dessa skall erbjudas sjukpension enligt den så kallade Taipale-modellen. Beslutet visar att regeringen nog har tagit ansvar för de svagaste.
Svenska riksdagsgruppen är orolig för att fattigdomen ökar bland de äldsta och yngsta i samhället. Enligt en rapport från Stakes löper barn i ensamförsörjarfamiljer störst risk för utslagning.
Det har dessutom visat sig att vår lagstiftning gör det svårt att rikta hjälp just till denna grupp. År 2004 föreslog regeringen att barnbidragen höjs. Dessvärre kräver nuvarande lagstiftning att utkomststödet måste sänkas i motsvarande grad. De familjer som lever på utkomststöd fick inte någon nytta av förhöjning-en, eftersom tillägget till inkomsterna samtidigt påverkar utkomststödets storlek. Svenska riksdagsgruppen vill åter aktualisera vår tidigare lagmotion som kunde lösa detta problem.
Utöver detta borde regeringen arbeta för att föräldrapenningen uppnår samma nivå som minimidagpenningen.
Samtidigt vet vi att fattigdomen ökar bland de pensionärer som enbart lever på folkpension.
Folkpensionerna höjdes år 2001 och nu igen den 1 mars. Många anser att höjningen blev alldeles för blygsam. Det beror delvis på att en rad andra stöd är via lag kopplade till folkpensionens nivå. Samtidigt måste skatten sänkas för att inte pensionshöjningen äts upp av en strängare beskattning. Detta gör att den slutliga prislappen blir betydligt högre än själva pensionshöjningen.
Inom Svenska riksdagsgruppen vill vi se att en utredning startas om huruvida man kunde via undantag frikoppla folkpensionen från andra stöd för att möjliggöra en större höjning av folkpensionen. På det sättet kunde man bättre rikta förbättringen till dem som lever enbart på folkpension.
Trots de oroväckande rapporterna om att fattigdomen ökar bland de äldre bör vi minnas att pensionärernas beskattning har sjunkit de senaste åren. Enligt Skattebetalarnas förbund understeg pensionärernas beskattning 1991 års nivå redan år 2001. En pensionär med en medelinkomst på 985 euro betalade år 1996 hela 19,6 procent i skatt men år 2004 endast 13,9 procent.
Ett slutligt bevis på utslagning är bostadslösheten. Antalet bostadslösa har sjunkit från 80-talets 20,000 personer till 10,000 i mitten på 90-talet. Summan har sedan stagnerat på den nivån ända fram till 2002 varefter antalet återigen sjunkit ned till 7,700 personer. Det visar att regeringens programpolitik har gett resultat.
Svenska riksdagsgruppen anser att regeringen är inne på rätt linje och föreslår enkel övergång till dagordningen.
Mikaela Nylander höll gruppanförandet 9.3.2005.
