Finland fick känna på de positiva fördelarna av globaliseringen för hundratals år sedan då utländska handelsmän och företagare kom till Finland med sina kunskaper, sitt praktiska kunnande och nytt kapital. Internationaliseringsvågor som gav Finland nya inflyttade företagare och bolag som Fazer, Stockmann, Finlayson, Hackman, Paulig - bara för att nämna några.

Vad jag vill säga är, att framgångsrik handel och internationalisering är synonyma med varandra. Därför skall vi vara försiktiga med att beklaga oss över den internationella konkurrensen inom handeln. Även denna gång skall vi dra nytta av den och låta den utveckla Finland och dess näringsliv!

Vad är det då som håller på att ske inom finsk handel? – Främst att de inhemska grupperingarna utma-nas av utländsk konkurrens. De två inhemska giganterna inom grossist- och dagligvaruhandeln täcker 70 procent av marknaden i Finland. 70 procent! Man behöver inte ens vara nyliberal för att inse att den fins-ka marknaden och de finska konsumenterna skulle må bra av lite större konkurrens. Finland har idag Västeuropas högsta prispåslag i grossistledet. Detta ger onödigt höga priser i butikerna, särskilt på dag-ligvaror.

Den ökade konkurrensen har ändå vissa följder som måste pareras. Det blir allt vanligare att anlita utländska råvaruproducenter vilket kan hota den inhemska livsmedelsproduktionen. Det betyder att konkurrenskraften inom hela vår inhemska livsmedelssektor måste höjas, vi måste ständigt slipa vår konkurrenskraft oberoende vad som händer i övrigt inom den inhemska dagligvaruhandeln. Erfarenheterna har redan visat att också de finska företagen bra kan konkurrera med de nya aktörerna på marknaden.

Vi vet också att strukturreformerna inom den finländska arbetsmarknaden kommer att fortsätta med fart. Jobb försvinner från produktionen och övergår till servicesektorn. Regeringens redogörelse uppmärksammar en intressant framtidsutmaning. Då den stora 40-tals generationen går i pension inom några år kommer konsumentbeteendet att ändra i Finland. Pensionärer är allt aktivare och utgör en allt mer intressant målgrupp för alla branscher. Det blir aktuellt att utarbeta nya serviceformer. Här ligger en intressant utmaning och utvecklingspotential!

SERVICENÄTET
Studier visar att de finländska konsumenterna är tämligen nöjda med det servicenät som omger dem. 82 procent har en mataffär i sitt bostadsområde. Det låter bra i sig, men faktum är att affärerna, och därmed också annan service, flyttar i snabbare takt från glesbygden till tätorterna än vad befolkningen gör.

Butiken är hjärtat i byn. Så har det alltid varit. Ännu på 1970-talet kunde det finnas flera mindre butiker i landsbygdsbyarna men idag är det bra om det finns en. Den enda bybutiken är också vanligen garanten för att byborna får sina postpaket och till och med leveranser från Alkobutiken i tätorten.

Regeringen har redan infört en rad instrument som lyckats bryta vågen av butiksindragningar. Genom att ge friare händer vad gäller öppethållningstider på helger har de mindre affärerna kunnat hävda sig i konkurrensen med de stora. Regeringens ekonomiska reparationsbidrag till bybutikerna har också utnyttjats av över hälften av butikerna. En del nya jobb hart skapats – men framför allt har man räddat de gamla. Förordningen som går ut i slutet av 2006 var visat sig vara behövlig och måste få en förlängning.

Samtidigt måste vi akta oss för att bygga ett så urbant samhälle att det förutsätter att man med bil tvingas åka ut till storhallar för att handla. Affärerna måste fortsättningsvis ingå som en harmonisk del av bostadsområdena.

MOMSEN
Det har länge diskuterats om att sänka mervärdeskatten på livsmedel. Momsen ligger idag på 17 procent, d.v.s 5 procent lägre än den allmänna momsnivån. Svenska riksdagsgruppen har intagit en avvaktande inställning eftersom vi tvivlar på att skattesänkningen skulle synas fullt ut i konsumentens börs. Med största sannolikhet skulle priserna inte sjunka i motsvarande grad som skattesänkningen. Det såg vi till exempel i samband med sänkningen av spritskatten. Restaurangpriserna sjönk inte över huvudtaget! Ifall man vill öka de disponibla inkomsterna för konsumenterna tror vi att man skall sänka inkomstskatterna. Nåväl, det är bra att regeringen har satt forskare att räkna ut saken så att partierna kan ta ställning till frågan inför kommande valrörelse.

ÖPPETHÅLLNINGSTIDER
Diskussionen om öppethållningstider är lyckligtvis inte längre lika känslig och ideologiskt laddad som ännu i slutet av 1990-talet. Kanske det är ett bevis på att samhället ändras och moderniseras. Det är verkligt intressant att notera i redogörelsen att fram till 1946 var söndagsöppet en naturlig del av stadsbilden.

Den nya lagen om öppethållningstider från 2001 har fungerat hyfsat. De mindre mataffärerna kan hålla söndagsöppet om de vill, vilket har utjämnat konkurrensen mellan de mindre och de stora affärerna. Samtidigt har lokalsamhällets service förbättrats märkbart.

Man kommer ändå inte ifrån att dagens regelverk inte är särskilt lätt att överse. Det kan inte vara många konsumenter som vet vilka månader i året samtliga affärer har söndagsöppet. På dessa punkter hade det varit bra om regeringen hade kunnat presentera nya modeller för framtiden, för en reform behövs. Och så är det så att alltmer som Finland europeiseras, ju större frihet måste vi tillåta i olika affärsverksamhe-ters öppethållingstider – det blir en naturlig utveckling också i vårt land.

ALKOHOLFÖRSÄLJNING

Debatten om att liberalisera alkoholförsäljningen och tillåta matbutiker att sälja vin har blivit en långkörare. Frågan verkar inte få någon slutlig lösning inom överskådlig framtid.

Finländarna dricker tyvärr mer alkohol än någonsin tidigare - över 10 liter absolut alkohol mer invånare, vilket är en mycket hög siffra i europeisk jämförelse. Dessutom stiger kurvorna för varje år som går, stiger från en hög nivå till en högre.

All tillänglig forskning visar att ökad tillänglighet till alkohol ökar konsumtionen i Finland. Ifall vinerna fick samma försäljningsnät som mellanölet skulle antalet försäljningsplatser stiga från dagens 320 Alkobutiker till cirka 7000 butiker. Vi får tyvärr utgå ifrån att konsumtionen på kort sikt skulle öka med fler alkoholrelaterade alkoholsjukdomar och dödsfall som följd.

Alkoholmonopolet kommer att begränsas och försäljningen kommer att liberaliseras förr eller senare, men det är uppenbart att dagens finländare inte skulle klara ens rimliga reformer med folkhälsan i behåll. Tyvärr.

Detta är orimligt egentligen. Hur har vi så missat i vår alkoholpolitik att vi inte kan sköta vårt förhållande till alkohol på likartat sätt som i största delen av Västeuropa? Det kan vara värre att sälja alla dessa starka spritsorter i 320 affärer än vin i 7000 affärer. Det kan vara värre att sälja öl i 7000 butiker än vin i 7000 butiker.

Problemet är helt enkelt av kulturell art. Den finska spritkulturen behöver nya grepp. Ett sådant grepp är en ny syn på statsmonopolets och den inhemska sprittillverkningens starka fokusering på god service för de starka spritsorterna. Ett sådant grepp är en ny syn på vinet som en bättre kulturdryck än andra alko-holhaltiga drycker. I den nya synen har Finlands 7000 butiker en plats. Låt oss utveckla vårt tänkande och kultur på denna punkt.

Det är inte upp till statsmakten eller regeringen - utan till de finländska konsumenterna - att bevisa när tiden är inne för att omforma och delvis liberalisera vinförsäljningen i Finland.

Roger Jansson höll gruppanförandet 26.4.2006