Det är inte uppbyggande att ställa grupper mot varandra. Man kan inte mäta regeringens omsorg om dessa grupper bara genom att räkna hur många euro regeringen tillskjutit sedan april 2003. Alla grupper har olika utgångspunkter. Det som sätter en särprägel på barnfamiljernas situation är att många barn får en mycket svår start i livet.
REGERINGENS INSATSER
Regeringen har inte legat på latsidan. De flesta familjepolitiska satsningarna sattes in i de två första statsbud-getarna. Det verkar oppositionen redan ha glömt.
Regeringen har höjt
» barnbidraget för det första barnet
» ensamförsörjartillägget,
» hemvårdsstödet,
» moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen,
» vårdpenningen.
» Eftermiddagsvården blev lagstadgad.
» Förskolan fick gratis transporter.
» Finland har fått en barnombudsman.
» och så vidare, och så vidare
Allt detta är mycket bra - men inte tillräckligt. Stödet för de barn som löper största risken för utslagning måste förbättras. Hur det skall gå till skall jag just återkomma till.
De grönas barnbidragspolitk har minsann varierat under de senaste fyra åren. Först ville De grönas egen omsorgsminister utöka barnbidraget till att gälla 17 åringar, vilket skulle ha sänkt stödet för alla andra barn. Därefter var det dags att förslå en allmän indexhöjning varefter De gröna föreslog höjt barnbidrag enbart för 1-7 åringar. Nu är det ensamförsörjarna som står i tur. Förslag och idéer har det minsann funnits och målgrupper-na har varierat i samma takt.
SVENSKA RIKSDAGSGRUPPENS FÖRSLAG
Svenska riksdagsguppen gav redan i somras ut ett ställningstagande med 16 åtgärdsförslag till hur man kunde förenkla barnfamiljernas situation. Flera av punkterna är redan insatta i regeringens budgetförslag, men flera av punkterna är så pass omfattande att vi får vänta med dem till nästa regeringsförhandlingar.
Alla barn bör ha rätt till sina föräldrars tid. Därför har vi lämnat in en budgetmotion om att barnen skulle få vara hemma med sina föräldrar tills de fyllt ett år. Nuvarande föräldraledighet är endast nio månader och alla familjer har inte råd att stanna hemma längre än så.
Barnen har också rätt till sina pappor, men få pappor förstår hur de kan utnyttja pappamånaden. Det är bra att regeringen nu slopar en del av de byråkratiska hindren, men Svenska riksdagsgruppen vill än en gång påminna om att målet är en enhetlig pappamånad.
Regeringen föreslår nu att föräldrar som bor i ett annat hushåll får rätt att stanna hemma med sjukt barn. Vi anser att denna reform borde utvidgas så att mor- och farföräldrar får lagstadgad rätt att stanna hemma med sitt sjuka barnbarn de dagar som föräldrarna inte har möjlighet till det. Detta skulle framförallt hjälpa många ensamförsörjares vardag.
Svenska riksdagsgruppen har också en rad förslag på hur vardagen för ensamförsörjarna kunde förbättras. Vi vill t.ex. att barnbidragets ensamförsörjartillägg höjs. Vi vill också slopa kopplingen mellan barnbidragets ensamförsörjartillägg och utkomststöd. Idag leder höjt ensamförsörjartillägg till sänkt utkomststöd, vilket innebär att en förbättring aldrig kommer de fattigaste familjerna till godo.
Vi har också flera systematiska fel i vår familjepolitik som gör att barnfamiljerna hamnar i kläm. Då en familj splittras får den nya ensamförsörjaren förhöjd dagisavgift. Därför anser vi att ensamförsörjarnas daghemstaxor skall vara lägre än avgifterna för tvåföräldrahushåll.
Vårt dagvårdssystemet är rätt oflexibelt och man erbjuder inte familjerna den service som de behöver. Idag erbjuds inte alternativ till heldagsplatser trots att man kanske endast behöver en halvdagsplats.
Många barn mår idag så dåligt att samhället måste gripa in. Tyvärr hinner det gå ganska lång tid innan någon förändring sker. Vi vill ha klara tidsgränser för myndigheternas behandlingstider. Också domstolsprocesser som gäller barn borde bli kortare. Svenska riksdagsgruppen har tidigare kastat fram förslag om att inrätta särskilda familjerätter med specialkunnande
Det är glädjande att oppositionen är enig om att lösningen på barnfamiljernas svåra ekonomiska situation är mer arbete. Faktum är att ökad sysselsättning är lösningen på de flesta sociala problem - med allt från utslagning och missbruk till mentala problem.
Däremot löser vi inte barnfamiljernas problem endast genom att garantera att föräldrarna har tillgång till ett jobb. Föräldrarna måste också få tid för sina barn. Vi behöver utarbeta andra arbetstidsmodeller inom. t.ex. vården och industrin där skiftesjobbet gör det svårt att hitta tid för familjen. Därför vill jag igen påminna om 3+3 modellen som get tiotusentals löntagare i Sverige och Danmark mer tid för återhämtning och familjeliv.
Alla barn har rätt till en jämlikt god start i livet. Många av dagens barnfamiljer lever med mycket små resurser. Trots att flera av stöden är livsviktiga är det skäl att minnas att man inte kan bygga en framtid med hjälp av stöd. Bäst kan vi hjälpa både föräldrar och barn genom att se till att föräldrarna har en egen arbetsplats och en egen månadslön med vilken hon eller han kan försörja sin familj. På den punkten har regeringen nått ett delmål vad gäller sysselsättningen, men flera utmaningar kvarstår.
Talman, jag föreslår normal återgång till dagordningen.
Mikaela Nylander höll gruppanförandet 11.10.2006