Samtidigt som staten ökar skuldsättningen i och med stimulansåtgärderna hör vi nyheter om hur kommunerna bereder sig på sparåtgärder, permitteringar och uppsägningar. Det är klart att det är svårt för kommunerna att klara sig i dagens ekonomiska läge. Men alla kommuner har planerade investeringar de kommande åren. Det gäller äldreboende, skolor, daghem, vatten och avlopp, gator och vägar. Och varför inte kulturhus eller idrottshallar. Det är nu läge att se över kommunens investeringsplaner och aktivt överväga vad man kan tidigarelägga. I vissa fall kommer detta säkert att betyda en ökad skuldbörda på kort sikt. Alla tycker kanske inte att det är bra, men alternativet är sämre.

Att kommunerna behöver stöd från statsmakten är klart. Det föreslagna stimulanspaketet innehåller höjda statsandelar för reparationer av skolor, daghem och åldringshem. Det här är en väg som vi säkert ytterligare måste se på under året – öronmärkta pengar för konkreta projekt och höjda statsandelar för tidigarelagda investeringar. Vi kan kalla det för kommunstimulans.

Regeringen står inför sin halvtidsgranskning. Att gå genom regeringsprogrammet, analysera vad som uppnåtts och vad som ännu är ogjort är utmanande i dagens läge. Vad vi skall vänta oss för resultat av regeringens halvtidsria återstår ännu att se.

I motsvarande läge för fyra år sedan, när statsminister Vanhanens första regering hade suttit halva perioden och hade sin halvtidsgenomgång sjösattes det projekt som vi alla minns från den perioden; kommun- och servicestrukturreformen, något som inte nämndes i regeringsprogrammet överhuvudtaget. En översyn av servicestrukturen i vårt land är nödvändig med tanke på den kommande försörjningsstrukturen. Att våra kommuner kan producera grundläggande service och tjänster för sina invånare också på längre sikt är av största vikt.

Lagen om en kommun- och servicestrukturreform är temporär och gäller till utgången av 2012. Statsrådet skall under den senare halvan av 2009 avge en redogörelse för genomförandet av kommun- och servicestrukturreformen och om uppnåendet av målen för reformen. I år får vi således veta hur regeringen anser att utfallet av kommun- och servicestrukturreformen varit.

Ramlagen går ut på att kommunstrukturen stärks genom att kommuner går samman och genom att delar av kommuner ansluts till andra kommuner. Servicestrukturerna stärks genom att den service som förutsätter ett större befolkningsunderlag än en kommun sammanförts och genom att samarbetet mellan kommunerna utökats.

Det ryktas om att regeringens i den kommande halvtidsgenomgången kommer att besluta om en fortsättning på KSSR-reformen, en så kallad KSSR 2. Svenska riksdagsgruppen tänder inte på den idén. Många kommunsammanslagningar, många samarbetsområden har kommit igång på riktigt från den första januari i år. Att i det läget påannonsera reformens andra skede är att inkompetensförklara kommunernas arbete hittills. Nu måste strukturerna i de nya kommunerna och samarbetsområdena ges tid att komma igång och personalen arbetsro.

Att resultaten av ramlagen måste och skall utvärderas är klart, men med en tidtabell som tillåter en saklig och djupgående analys av de uppkomna resultaten. Om statsrådet ännu anser att ytterligare åtgärder måste vidtas för att trygga servicestrukturerna i vårt land måste kommunerna och serviceproducenterna tillåtas en saklig tidtabell. Svenska riksdagsgruppen framhåller att inte heller i de fortsatta åtgärderna får en kommunstrukturreform vara ett självändamål.
 

Ulla-Maj Wideroos höll gruppanförandet 10.2.2009