___________________________________________________________________________Världens Världens livsmedelsförsörjning måste tryggas, klimatförändringen tyglas och biodiversiteten säkras. De här stora utmaningarna kommer att förändra, ja lyfta landsbygdens samhälleliga och globala roll. För att vi, jordens befolkning, ska kunna svara på dessa utmaningar måste de resurser som landsbygden och dess invånare förfogar över tas tillvara på bästa möjliga sätt.

Svenska riksdagsgruppen betonar att landsbygdens resurser kan tillvaratas och tjäna samhället bara om landsbygden är befolkad och livskraftig. Ett livskraftigt lantbruk med binäringar är en absolut, men inte tillräcklig förutsättning för en levande landsbygd. Landsbygden behöver en mångsidig näringsstruktur, vilket i sin tur förutsätter en fungerande infrastruktur. Grundläggande service och fungerande kommunikationer måste garanteras i hela landet.

Fungerande trafik-, informations- och sociala förbindelser samt tillräcklig grundläggande offentlig service såsom en kvalitativt högtstående skola, hälsovård och postgång samt privat service som butik och bank måste finnas tillhanda för att landsbygden ska hållas befolkad. Leve byskolorna och bybutikerna!

Många finländare vill bo på landet. Att var och en har rätt att välja sin boningsort förblir dock en teoretisk rättighet om reella förutsättningar att bo på landet inte finns.

Finland har den största andelen landsbygd inom EU och vår befolkningstäthet är en av de lägsta. Mindre än en tiondel av Finlands befolkning är fast bosatt på en yta som motsvarar mer än hälften av landets totala yta, vilket ställer särskilda krav på kommun- och servicestrukturen och de tjänster det offentliga ska stå för.

Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att man i Finland vare sig kan eller bör särskilja städerna och landsbygden från varandra eftersom det är frågan om en helhet. Svenska riksdagsgruppen instämmer och påpekar att en marginalisering av en region kan ha stora negativa konsekvenser för hela landet. Ett snävt befolkningsunderlagstänkande passar inte i ett land som vårt där arealen är stor men befolkningen liten.

Behovet av och rätten till grundläggande offentlig service är lika oavsett boningsort. Ekvationen är inte lätt och servicelösningarna måste få se olika ut beroende på regionala särdrag, vilka alltid bör beaktas i beslutsfattandet. Staten bär här ett stort ansvar när man ser över sina verksamhetsformer.

I samband med alla omfattande politiska beslut som direkt eller indirekt berör landsbygden bör en landsbygdspolitisk konsekvensbedömning, en vad man kunde kalla landsbygdssäkring, göras – på samma sätt som man numera bör göra miljökonsekvensbedömningar. Genom att utföra en landsbygdssäkring kan man på förhand utvärdera effekterna av olika beslut på landsbygden, särskilt vad gäller beslut som inverkar olika på stad och landsbygd.

Svenska riksdagsgruppen anser att samservicebyråer är ett välfungerande koncept: invånarna bör kunna få kontakt med både kommunen och statliga serviceinstanser på ett och samma ställe. Svenska riksdagsgruppen anser även att möjligheterna för det offentliga att samarbeta med den tredje sektorn i serviceproduktionen på landsbygden måste utvecklas. Ansvaret måste ligga hos den offentliga sektorn.

Svenska riksdagsgruppen poängterar att den tredje sektorns verksamhetsförutsättningar på landsbygden inte får försvåras av den byråkrati och de krav som åläggs dem och som är utarbetad för stora enheter, vilket ofta är fallet. På bland annat denna punkt måste myndihetspraxisen utvecklas.

I takt med att kommunerna blir snarare regionala än lokala enheter måste större utrymme också ges för lokala bygemenskapers autonomi och inflytande över sin framtid.

Tre övergripande målsättningar ingår i redogörelsen: Förbättring av livskvaliteten på landsbygden, utveckling av landsbygdsnäringarna samt utveckling av ett landsbygdspolitiskt system. De prioriterade områdena är omfattande, men de konkreta åtgärderna i redogörelsen kunde ha varit fler.

Vad gäller landsbygdsnäringar ligger grunden för tillväxt på landsbygden i de personer som tillvaratar landsbygdens möjligheter och förverkligar dess potential. Svenska riksdagsgruppen poängterar myndigheternas roll och funktion i att skapa goda förutsättningar för landsbygdsföretagande. De regelverk som krävs bör stöda och uppmuntra till företagande.

Jordbruket och lantbruksgårdarna har en central roll som livsmedelsproducenter, markägare, skogsägare och i dag även som serviceproducenter utanför det traditionella jordbruket. De utgör också grunden för hela livsmedelskedjan som sysselsätter hundratusentals människor i olika branscher i dag. De är också centrala för att den ökade användningen av förnyelsebara energikällor på landsbygden ska förverkligas och för att det öppna kulturlandskapet ska bevaras. Också fiskenäringen är en av de traditionella kustnäringarna och dess betydelse för försörjningen av inhemska livsmedel kan inte understrykas tillräckligt. Dess framtid måste säkerställas med tanke på såväl livsmedelsproduktion, självförsörjning, sysselsättning som kultur.

Primärlivsmedelsförädlingen och produktionen av närmat och ekologisk mat stöder småföretagandet och besöksnäringen på landsbygden. För att främja användningen av närmat bör upphandlingskriterierna och distributionskanalerna för närproducerad mat förändras så att små leverantörer ges rättvisa konkurrensmöjligheter. Svenska riksdagsgruppen efterlyser flexibilitet i myndighetsförfaranden gällande exempelvis verksamhetsförutsättningarna för gårdsslakterier och annan primär livsmedelsproduktion.

Primärnäringarna utgör grunden för en livskraftig landsbygd. Jordbruket är landsbygdens motor. Samtidigt förändras näringsstrukturerna kontinuerligt. Mångsidighet inom landsbygdens näringsstruktur är en viktig utgångspunkt för framtiden. Landsbygdens näringsliv behöver flera ben att stå på och därför bör man i politiken bereda rum för nytänkande och innovationer med fast förankring i landsbygden. Det gäller att se de lokala möjligheterna i de lokala, regionala, nationella och globala utmaningarna, inte minst med hänsyn till klimat- och energipolitiken.

På den punkten var regeringens paket för förnyelsebar energi i förra veckan den bästa enskilda nyheten på länge för Finlands landsbygd.

Allt fler unga kvinnor flyttar från landsbygden till tillväxtcentra och det behövs attraktiva arbeten för att hålla dem kvar. Inte minst här utgör distansarbete en möjlighet som bör understödas och utvecklas i offentliga organisationers, den privata sektorns och den tredje sektorns verksamhetsplanering. Distansarbete bör målmedvetet underlättas och stödjas med skatterelaterade åtgärder och genom att distansarbete accepteras som en naturlig del av arbetslivet.

Svenska riksdagsgruppen konstaterar också att särskild uppmärksamhet bör fästas vid tillgången till räddningstjänster på landsbygden. Framför allt i glesbygden och i skärgården är befolkningen utsatt och det behövs tillräckliga resurser för att säkerställa tillgången till säkerhet och räddningsväsendets tjänster på båda nationalspråken även i dessa områden.

Svenska riksdagsgruppen understryker att långsiktiga, hållbara lösningar och en alltjämt livskraftig landsbygd, som utgör en resurs för hela landet, skapas och upprätthålls bara om sociala och naturmässiga kapital beaktas när såväl politiska som ekonomiska beslut görs.

Traditionellt centrum- och periferitänkandet är inte längre gångbart i nätverkssamhället. Landsbygden med dess byar befinner sig snarare i utvecklingens centrum än i periferin.

Gruppanförande hölls 27.4.2010 av Thomas Blomqvist