Vi lever i en global by, där avstånd och tidsskillnader minskat i betydelse. Informationsflödet är ständigt och kraven på effektivitet och resultat konstanta. Därför är det alltemellanåt skäl för oss att stanna upp och påminna oss själva om vad som verkligen är viktigt här i livet: Utan syre klarar vi oss blott någon minut, utan vatten någon dag och utan mat klarar vi oss endast någon vecka. Och samtidigt är mat så mycket mer än bara näring. Den är kultur och umgänge, njutning och upplevelser, och kort sagt kan den vara en källa till hälsa och välbefinnande.
I Finland, med vår historia av nöd och krig, ligger fokusen vad gäller mat traditionellt på tillgång och säkerhet. Vi har världens bästa livsmedelssäkerhet och i jämförelse med andra länder även extremt bra försörjningsberedskap, med bland annat ett års lager av brödspannmål.
I sammanhanget har kulturdelen råkat i skymundan. Nu ser vi en tydlig trend ute i världen mot stressen, mot snabbmatskulturen, mot helfabrikat med mer eller mindre konstiga tillsatsämnen, mot hastverk och för hantverk och genuina matupplevelser. Trenden med så kallad SLOW-food har även landat i Finland och den närproducerade maten erövrar konstant ny mark bland konsumenter, som vill igen och mer än tidigare betona kulturen i de vardagliga matstunderna. Viktigt i detta fall är att trenden skulle förbli varaktig med verklig positiv effekt på såväl våra matvanor, klimat och miljö, som vår konkurrenskraft.
Vår globala by är, alla kommunikationsförbindelser till trots, enorm till ytan. Mat som transporteras runt hela jordklotet medför en ofantlig energiförbrukning och oerhörda mängder utsläpp. Det är inte ovanligt att ingredienserna i en vanlig helgmiddag har rest 10 000 kilometer innan de landat på matbordet.
Tänk om den distansen på ett ur transport- och klimatpolitiskt helhetsmässigt sätt kunde minskas till 50-250 kilometer och tänk sen vilken skillnad det kunde innebära för miljön, klimatet, för livsmedelssäkerheten och för den egna regionens konkurrenskraft. Svenska riksdagsgruppen anser att en ökad globalisering kan gå hand i hand med det lokala. Det att vi i dag lever i en global by utesluter inte att vi upprätthåller lokala matkulturer. Det är upp till oss alla att förena de två fenomenen.
Vi finländare kan vara stolta över vår trygga mat. Det är värt att notera att den inte har kommit av sig själv utan att den krävt hårt jobb och kontinuitet. Maten i Finland hör till den tryggaste i hela världen och det bör vi se som en konkurrensfördel som bör tas tillvara.
Generellt kan man hävda att de inhemskt producerade livsmedlen är renare än importerade, exempelvis härrör ca 91 procent av alla bekämpningsmedelsrester som finländarna får i sig från importerade livsmedel, särskilt från frukt. Salmonellan som är ett ytterst utbrett bekymmer på kontinenten förekommer knappt alls hos oss och då den uppträder åtgärdas den snabbt.
Vårt system för livsmedelssäkerhet bygger i huvudsak på egenkontroll. Det slutliga ansvaret har staten via livsmedelssäkerhetsverket Evira och kommunerna via sin livsmedelsövervakning. I dag är frågan om produkters spårbarhet dock en utmaning.
Svenska riksdagsgruppen anser att det är viktigt att ett system för spårbarhet och ansvar skapas för den finländska livsmedelskedjan. Konsumenterna måste själva ha möjlighet att ta ställning till olika etiska och ekologiska frågor, att välja inhemskt eller importerat och att välja mellan olika produktionsmetoder. Ifall konsumenten snabbt och lätt får information om var och hur maten förädlats kan konsumenten också göra medvetna val. D.v.s. handeln har ett stort ansvar.
Vår livsmedelssäkerhet är något som vi skall vara stolta över. Den skall ändå inte omöjliggöra småskalig förädling och matföretagsamhet. Det ena omöjliggör inte det andra, det måste skapas förutsättningar för producenter att kunna svara på konsumenternas efterfrågan. För närvarande bereds en ny speciallagstiftning som ska underlätta samarbetet i livsmedelskedjan. Tillsammans med denna redogörelse och befintliga matprojekt har vi bra redskap för att vitalisera den finländska matkulturen.
Primärlivsmedelsförädlingen och produktionen av närmat och ekologisk mat stöder småföretagandet och besöksnäringen på landsbygden. Svenska riksdagsgruppen framhåller att ökade satsningar på den primära livsmedelsförädlingen och i livsmedelsinnovationer behövs, och för att främja användningen av exempelvis närmat bör upphandlingskriterierna och distributionskanalerna för närproducerad mat förändras så att små leverantörer ges rättvisa konkurrensmöjligheter.
Svenska riksdagsgruppen vill poängtera att flexibilitet i myndighetsförfaranden gällande exempelvis verksamhetsförutsättningarna för gårdsslakterier och primär livsmedelsproduktion fortfarande är a och o för att vi skall få till stånd en växande och blomstrande livsmedelssektor som kan svara på konsumenternas efterfrågan.
I redogörelsen om livsmedelspolitiken lyfter statsrådet fram kostfostran, som är oerhört viktig med tanke på det finländska folkets framtida hälsa. Svenska riksdagsgruppen framhåller att barn och ungas välmående är särskilt viktig eftersom de levnadsvanor som man snappar upp i ung ålder har effekt på hälsan, välmåendet, arbets- och funktionsförmågan genom hela livet. Svenska riksdagsgruppen anser att undervisningen i huslig ekonomi och hälsokunskap i alla avseenden måste reserveras tillräckliga timantal samt att man bör öka klubbverksamheten.
Massbespisningen har utan vidare stor inverkan på vilka matvanor och vilket konsumtionsbeteende vi finländare har då en allt större del av måltiderna äts utanför hemmet. Svenska riksdagsgruppen anser därför att man genom strategiskt beslutsfattande bör sträva efter att höja kvaliteten på mat som serveras i de offentliga köken, genom att säkra resurser till de offentliga köken och bland annat öka rådgivningen vad gäller anskaffningen av närmat och säsongsprodukter samt menyplanering.
Slutligen vill Svenska riksdagsgruppen lyfta fram jordbrukspolitikens betydelse för att den finländska matstrategin skall kunna förverkligas. Utan en fungerande jordbrukspolitik har vi heller inte inhemsk mat. Vi behöver såväl EU som nationella stödsystem även i framtiden som sporrar till företagsamhet. Stödsystemen och stödformerna får inte verka avskräckande i sin byråkrati.
Svenska riksdagsgruppen anser att det finländska jordbrukets struktur måste förbättras, så också produktionen, och detta på ett hållbart sätt med tanke på dels jordbrukarnas arbetsbörda, dels miljön och klimatmålsättningarna.
Gruppanförandet hölls 20.10.2010 av ledamot Mats Nylund
