Statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2015 – 2018
Värderade talman,
Att budgetramarna för nästa fyraårsperiod innehåller hårda och svåra beslut är ett uttryck för allvaret i Finlands ekonomiska läge. Länge var den allmänna visan att regeringen Katainen bara uppskjuter de svåra besluten. Nu när skuldsättningen bryts med en bred arsenal åtgärder är det annat ljud i skällan: nu verkar många ångra att man efterlyste bestämda tag och hoppas att besluten aldrig skulle ha blivit av.
De flesta makroekonomer ser regeringens rampaket som ett steg i rätt riktning. Anmärkningsvärt är ändå att enskilda nationalekonomer har stigit fram och börjat förringa den finländska skuldgraden. Att EU satt 60 procent av BNP som kritisk gräns är bara unionens eget påfund och Finland behöver inte bry sig om att vi håller på att spräcka den gränsen, säger de.
Det här är nog något överraskande. Vi brukar ofta jämföra oss med Sverige. Att Sveriges offentliga skuldgrad bara är drygt 30 procent av BNP borde kanske väcka oss till någon insikt.
Värderade talman,
Rent faktiskt är det så att realekonomin i Finland har fortsatt sin kräftgång redan en längre tid. Om några år kolliderar vårt land mot ett försörjningsproblem som är större än i de flesta andra länder i Europa. Försörjningskvoten försämras då andelen pensionärer ökar och andelen förvärvsarbetande minskar. Att förneka Finlands behov av ansvarsfullt planerade balansåtgärder är något Svenska riksdagsgruppen inte förstår. Det vi behöver nu är ett paket som bryter låntagningsbehovet, men som samtidigt söker nya väger för tillväxt och är socialt ansvarsfullt.
Rampaketet uppfyller dessa mål.
Budgetramarna sätter nu stopp på skuldsättningen. Det handlar om ett omfattande paket med många olika åtgärder. Ett trovärdigt paket har krävt utgiftsnedskärningar och skattehöjningar har inte helt kunnat undvikas. Det som oförtjänt har fått mindre bokstäver är paketets tillväxtprogram. 600 miljoner under två år, 2014 och 2015, satsar man på offensiva åtgärder som ska stimulera ekonomi och stärka sysselsättningen. Jag tror att vi alla är eniga om att vi behöver dessa åtgärder.
Fokus är på tillväxt och investeringar i nya innovationer. 50 miljoner reserveras för att backa upp företag som är i en tillväxtfas och särskilt företag inom bioekonomi och cleantec.
Universiteten får visserligen indexet nedskuret, men i tillväxtpotten förbinder sig staten de två kommande åren att tillskjuta kapital till universiteten som är tredubbelt så stort som respektive universitet har lyckats samla in från det privata näringslivet.
Också nyproduktion av bostäder i huvudstadsregionen är en viktig del av tillväxtprogrammet.
Värderade talman,
Man har gjort sänkningen av barnbidraget med 7 procent till en stor symbol för de nedskärningar paketet oundvikligt innehåller. Att man har reagerat starkt på detta är förståeligt. Barnbidragen har utgjort grundbulten i det finländska välfärdssamhället, som man nu upplever är hotat. Som representant för ett regeringsparti vill jag ändå säga klart och tydligt: regeringen håller inte på att montera ned vårt välfärdssamhälle, även om vi nu måste nöja oss med litet mindre.
Svenska riksdagsgruppen betonar att också när en svår åtgärd genomförs – som sänkningen av barnbidragen – så beaktar regeringen de allra lägsta inkomsterna. Det ska sägas klart att det finns barnfamiljer som har råd med denna ganska moderata minskning av barnbidraget, men det finns också många familjer som lever med ytterst små marginaler och som drabbas illa av nedskärningen.
Därför har regeringen kompenserat de ekonomiskt svagaste grupperna med flera riktade åtgärder. Grundavdraget och arbetsinkomstavdraget höjs. Det kostar samhället 100 miljoner euro; alltså ett riktat belopp till låginkomsttagare som är i samma storleksordning som hela barnbidragsnedskärningen som berör alla barnfamiljer.
Vidare indexjusteras utkomststödet fullt ut. Tyvärr får inte dessa åtgärder några stora rubriker. Ändå har dessa åtgärder för låginkomsthushåll en större positiv effekt än vad nedskärningen i barnbidraget inverkar negativt.
Även om Vänsterförbundet nu påstår annorlunda har regeringen fortsatt på linjen att minska på inkomstskillnaderna. Även skattebesluten handlar primärt om åtstramningar för personer med högre inkomster. Här är det skäl att lyfta ett varningens finger: höjda skatter sitter dåligt i ett land som redan har en av EU:s högsta skattegrader.
Värderade talman,
Efteråt kan man alltid säga: varför gjorde inte regeringen annorlunda? Kunde inte samma resultat ha nåtts genom andra alternativ? Inför den svåra övningen att balansera statsfinanserna, också i denna sal, har Svenska riksdagsgruppen lyft fram alternativet med en socialt rättvis mervärdesskattereform. Den kunde ha känts mer skonsam än vissa åtgärder i det nu överenskomna paketet. Det fanns ändå inte politisk beredskap att röra momsen, utan man prioriterade andra åtgärder i stället.
Att vår ministergrupp lyckades undanröja det hårda tryck som fanns att fastighetsbeskatta skogsmark ser jag som en politisk framgång. För Svenska riksdagsgruppen är det en självklar sak att försvara primärnäringarna och att trygga utkomstmöjligheterna på landsbygden.
Till följd av rambesluten minskar det beräknade underskottet i budgetekonomin till 4,8 miljarder år 2015 och till 2,7 miljarder euro år 2017. Om vi påminner oss om att budgetunderskottet under ett av regeringen Vanhanens sista år, 2010, var hela 13 miljarder euro, så tycker jag att regeringen Katainen har förtjänat att vi lyfter på hatten.
Med det här paketet får vi den offentliga ekonomin in på ett bättre spår. Det betyder åtstramning i vardagsekonomin, men förhoppningen och målet är nya öppningar som ska stärka tillväxten och ge ny sysselsättning. Ingen ska heller tro att statsförvaltningen sitter med händerna i kors, medan alla andra deltar i detta talko för att få vår ekonomi på en sundare bas. Statsförvaltningen har tilldelats ett årligt produktivitetskrav på 0,5 procent.
Värderade talman,
Avslutningsvis vill jag lyfta fram vikten av att regeringen så långt det bara varit möjligt inte rört den grundläggande utbildningen. Nu skär man också där, men inte lika mycket som i övriga utbildningsformer. Samhället måste kunna garantera alla barn jämlika förutsättningar för en god utbildning och därmed ett gott vuxenliv. Rambesluten öppnar perspektivet för ett bättre Finland med stabiliserad ekonomi. För det krävs segt och långsiktigt arbete.