Värderade talman,
Naturresursekonomin ska ha som mål att öka vår konkurrenskraft med miljösmarta lösningar.
Om vi ska vara föregångare och samtidigt klara den globala konkurrensen måste hela samhället vara med – det måste finnas en gemensam vilja. Miljöskyddet ska inte ses som en broms utvecklingen. Svenska riksdagsgruppen ser det som väsentligt att vi förbättrar resurseffektiviteten och skapar energisnåla lösningar i hela samhället.
Vi behöver också ett ekonomiskt klimat här i landet där olika aktörer ryms med på marknaden på rättvisa villkor. Den mer storskaliga industrin behövs för att få tillväxt som stärker vår bytesbalans - men utan klart förbättrade villkor för små- och medelstora företag blir denna statsrådets långsiktsstrategi bara vackra fraser.
I vårt nya globala ekonomiska klimat bör vi också få ett nytt tänkande som mer utgår från konsumenten.
Värderade talman,
Den upplysta konsumenten kan lätt förena sig i redogörelsens målsättning om att Finland ökar andelen hållbar affärsverksamhet som grundar sig på naturresursekonomi. Ingen vill att vi äventyrar våra naturresurser, medan vi alla gärna ser att Finland är ledande exportör av lösningar för hållbar naturresursekonomi.
Här gäller det att kunna kombinera mod och försiktighet. Ta rent sötvatten som exempel. Det är en ändlig naturresurs globalt sett. Det är vi litet blinda för eftersom Finland är ett av de få länder i världen som har rent sötvatten - både dricksvatten i kranen och rent vatten i naturbäckar.
Det här ska vi förstå att är en konkurrensfördel som vi inte får äventyra. Därför behövs stränga regler som förhindrar att grundvatten förorenas.
Det gäller förstås även gruvdriften som behandlas i redogörelsen. Tyvärr har det som skett i Talvivaara kastat en skugga över hela denna näringsgren. Det som skett där - att man tar i bruk en teknik som man inte greppar - får naturligtvis inte upprepas.
Ändå är en ren och hållbar gruvdrift viktig för oss. Vi ska kunna utnyttja de stora mineralreserver som finns.
När det gäller vatten har Finland även ett högklassigt ingenjörskunnande som även satt sina spår i våra närregioner. Jag tänker på vattenreningsverket i S:t Petersburg där finländska ingenjörer centralt har varit med i alla faser.
Just nu fokuserar man mycket på den arktiska regionen och vilka möjligheter det finns där att utnyttja regionens naturresurser. Stora intressen står på spel. Här vill Svenska riksgruppen framhålla att den arktiska miljön är sårbar och vi ser det som en förnuftig nordisk linje att tala för försiktighetsprincipen.
Ett kapitel för sig är våra skogar som är värdefulla för framtidens naturresursekonomi. Det har vi tidigare behandlat när regeringen presenterade sin skogsstrategi.
Värderade talman,
Har vi gjort tillräckligt för att de förnybara naturresurserna som vind och sol ska få den plats de förtjänar i vår energipolitik? I jämförelse med Sverige, Danmark och Tyskland ligger vi på tok för långt efter i den teknologiska utvecklingen. Man kan fråga sig varför vindkraften står för omkring 10 procent av Tysklands elbehov, medan hos oss är det bara 1 procent - fastän våra länder är geografiskt lika stora.
I min hemregion Vasaregionen finns mycket miljösmart industri och affärsverksamhet. Energiklustret där har lyckats med det som många finländska företag har svårighet med – genom att samarbeta skapa helheter och på så sätt hitta exportmarknader för totallösningar.
Min övertygelse är att solenergin är den naturresurs som det lönar sig att satsa på när vi tänker på framtiden. Experterna är rörande eniga om det. Vasaregionens energikluster är på god väg och satsar stora miljonbelopp på utveckling.
Det finns potential, men har vi i Finland förstått detta? Det krävs mera nytänkande i de storbolag som dominerar vår energimarknad. Som beslutsfattare måste vi även se till att våra små- och medelstora företag kan agera på samma villkor som man gör på den globala marknaden. I annat fall tar underleverantörena till storbolagen slut. Innovativa aktörer ska vi uppmuntra, ge möjligheter och inte bromsa.