Pappersmonster

13.03.2017 kl. 14:01
Om någon undrar hur ett pappersmonster ser ut kan gå in på riksdagens hemsida. Där finns nu propositionen om vård- och landskapsreformen, en koloss på larvfötter som å ena sidan är svår att styra, å andra sidan svår att stoppa.

Det mesta är stort med den här reformen. 110 personer har jobbat i organisationen som haft i uppgift att ta fram förslaget på 1003 sidor. 40 miljoner euro lär ska ha varit budgeterat bara för det arbetet.

 

Propositionen innehåller ändringar och stiftandet av 34 olika lagar. Den 34:e lagen av dessa är förslaget om att ändra avräkningsgrunden för klumpsumman som naturligt fått mest uppmärksamhet i åländska media. Men, de andra 33 lagförslagen är inte heller på något vis oproblematiska, även om de inte lika mycket berör Åland. Därför kommer vård- och landskapsreformen att dominera riksdagens arbete under våren, också för dem som inte sitter i de berörda utskotten.

 

Efter en hel del diskussion är det social- och hälsovårdsutskottet som blir huvudutskott för riksdagens betänkande. Förvaltningsutskottet får nöja sig med att göra utlåtande. Detsamma gäller finansutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt, så klart, grundlagsutskottet – utskottet där förra försöket till reform föll.

 

För mig är hela det här reformförslaget rätt förbluffande eftersom det så tydligt är så överoptimistiskt. Alla tiders största reform ska träda i kraft redan 1.1.2019, om 18 månader, men ingen verkar på riktigt veta hur det ska se ut i verkligheten. Kommunerna i Finland blir av med social- och hälsovården till nygrundade landskap som ska få direktvalda fullmäktigen. Men skillnaderna mellan landskapen är enorma. Mellersta Österbotten och Kajanaland får landskapsfullmäktige som representerar 70 000 invånare vardera, Nyland ett enda som representerar 1,6 miljoner. Trots det stöps alla landskap i princip samma form. Reformen betyder också att över 200 000 anställda över en natt byter arbetsgivare och flyttas in i en ny organisationsstruktur. Sug på den karamellen.

 

Riskfaktorn och utmaningen med tidtabellen är alltså enorm. Ändå ska reformen ge en bättre sjukvård. Den ska innebära valfrihet, ökad jämlikhet och tillgänglighet. Som grädde på moset ska den på sikt ge en inbesparing på tre miljarder euro på årsbasis. Raseborgs stadsdirektör Tom Simola slår huvudet på spiken då han i ett debattinlägg konstaterar: ”Vad avses med valfrihet, vad ska den gälla? Frågan är väl egentligen helt öppen, men många tror att den betyder att man kan välja att gå dit man vill och att någon annan betalar. Om detta skulle vara fallet, hade man sannolikt hittat på detta för länge sedan. Det ska finnas en betalare också framöver, vem är det, om det ska kosta 3 miljarder mindre?”

 

Valfriheten är Samlingspartiets villkor för att vara med och genomföra reformen. Men den delen av reformen är inte ens i riksdagen ännu och kommer kanske tidigast i sommar. Den helheten är också långt ifrån problemfri och borde inte hastas igenom, vilket också gäller reformen i övrigt. Man borde dessutom behandla förslagen samtidigt eftersom de så starkt hör ihop.

 

Att reformen trots allt tuffar vidare handlar mycket om den politiska prestigen. Regeringen höll redan på att falla en gång på grund av den. Den har också indirekt kostat en partiledare, Alexander Stubb. Ingen förutom Centern vill ha landskapsreformen, ingen förutom Samlingspartiet vill ha den föreslagna valfrihetsmodellen. 80 % av befolkningens representanter i riksdagen vill alltså inte ha de här två delarna, om de skulle behandlas separat. Nu packas de dock tillsammans genom att de två regeringspartierna håller varandra som gisslan och använder sannfinländarna, mest glada över att överhuvudtaget få vara med, som stödhjul. Tidernas största reform borde beredas parlamentariskt om den ska få ett bra utfall. Det görs den inte nu. Vissa skulle därför säga att det här reformförslaget är då politiken är som sämst.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00