Svenska riksdagsgruppen förutsätter att de oppositionsledamöter som i denna debatt kritiserar regeringen bär sin del av ansvaret och i de kommuner där de själva verkar som förtroendevalda lever som de här lär. Samma krav på konsekvens i handlandet ställs naturligtvis på regeringspartiernas representanter.
Det finns mycket som måste förbättras i äldreomsorgen. Vi kan ändå inte basera vår bedömning av äldreomsorgens tillstånd enbart på de sammanställningar av brister som länsstyrelserna på uppdrag av Justitieombudsmannen har gjort. De handlar uttryckligen om brister, inte om förbättringar som är på gång i kommunerna och allt det som fungerar väl. Men de är förstås brister som inte får förekomma - och de måste åtgärdas.
Institutet för hälsa och välfärd kunde i sin utredning i förra veckan påvisa att utvecklingen trots allt går i rätt riktning. Det är anmärkningsvärt och viktigt då man beaktar att andelen äldre som behöver omsorg hela tiden ökar. Men just detta är en utmaning för resurstilldelningen, som måste öka. Resurstilldelningen kan inte tillåtas minska ens i ekonomiskt kärva tider. Mycket är under arbete, men arbetet är på hälft.
Lyckligtvis har opinionsmätning efter opinionsmätning visat att medborgarna är villiga att prioritera god service framför lägre skatter. Med andra ord betonas den offentliga sektorns ansvar. Det är en god utgångspunkt också då äldreomsorgen utvecklas. Staten har ökat och ökar även nästa år sina anslag till kommunerna med tanke på bland annat äldreomsorgen. Men kommunerna har också ett ansvar för att faktiskt använda pengarna till vad de är avsedda för.
De många släktingar som sköter äldre anhöriga i hemmen bör få stöd av samhället, dels i form av en direkt ersättning som närståendevårdare, dels i form av stödtjänster som bland annat ger faktiska möjligheter till ledighet. Svenska riksdagsgruppen hoppas att Sata-utredningen utmynnar i att folkpensionsanstalten övertar ersättningen så att den blir lika stor överallt. Nu finns det alltför stora skillnader mellan vad olika kommuner betalar. Den ojämlikheten är ohållbar. Frågan är också om man med skatteavdrag kunde lindra beskattningen av närståendevårdares vårdersättning. Antalet som får ersättning bör kontinuerligt ökas. Villkoren för vårdledighet bör ändras så att det blir lättare att kombinera arbete och närståendevård. Samhället sparar trots allt stora pengar tack vare denna insats, som blir allt värdefullare..
Anhörigvården och vård i hemmet behöver också stöd i form av sociala nätverk. Tredje sektorns frivilliga och allmännyttiga organisationer kan komplettera de tjänster samhället står för. I själva verkat har de sociala nätverken redan en starkt förebyggande funktion: ju mer engagerade de äldre är i föreningar av olika slag, desto högre blir deras livskvalitet, deras livsmotivation, deras kondition och deras hälsa.
Det är viktigt att de äldre genom sina intresseorganisationer, äldreråd i kommunerna, pensionärsföreningar och dylika effektivt bevakar sina intressen. Svenska riksdagsgruppen har också lämnat in en budgetmotion om att inrätta en äldreombudsman för att bevaka den växande gruppen äldres behov och behndling.
Svenska riksdagsgruppen vill på inga villkor vältra det primära ansvaret för äldreomsorgen på familjer och släktingar. Som tidigare konstaterats skall den offentliga sektorn bära ansvaret för att alla kan garanteras en värdig omsorg och vård på gamla dar. Vi vill inte heller privatisera ansvaret, men nog komplettera det allmännas ansvar med de anhörigas omsorg och omtanke. Hur mycket ensamhet finns det inte bland åldringarna. Bara med en sådan kombination kan vi tillsammans klara de utmaningar den snabbt föränderliga åldersstrukturen utgör. Kanske bör det tilläggas att män och kvinnor jämställt bör bära sitt ansvar i det här avseendet, inom den ram deltagandet i arbetslivet medger. Eller för att travestera ett känt bibelord: gör gärna för dina föräldrar och mor- och farföräldrar inget mindre än vad du vill att dina barn och barnbarn en dag ska göra för dig.
Målsättningen för äldreomsorgen bör vara att stärka det förebyggande arbetet bland äldre. Till det ska ett täckande nät av rådgivnings- och servicestationer i hela landet bidra. De äldres funktionsförmåga, initiativförmåga och självständighet ska uppmuntras och rehabiliteringsinriktade åtgärder blir allt viktigare. Den ändring i socialvårdslagstiftningen som vi godkänt ger 75 år fyllda rätt att yrka på socialservice och en individuell vårdplan. Det skapar en bra grund.
Hur mycket vi än lyckas skapa förutsättningar för de äldre att bo hemma så länge som möjligt och hur mycket vi än satsar på hemvård, närståendevård och stödtjänster och utvecklar hemsjukvård, kommer vi också att behöva äldrevård på anstalter med de resurser och kostnader den innebär.
Ingen skugga ska falla över den ofta överbelastade personalen i äldrevården, som gör sitt bästa inom ramen för givna resurser och sina låga löner. Det vi behöver för att garantera kvaliteten i vården är normer och kriterier, som är bindande framför allt för oss beslutsfattare i stat och kommuner. En grundförutsättning är att det finns tillräckligt med personal, som är kunnig och motiverad för sin uppgift. Normerna bör även omfatta rätten till ett eget rum – och så långt det bara någonsin är möjligt till att få dela rum eller lägenhet med sin livspartner – och miniminivåer för den personliga hygienen, för vistelse utomhus, för rekreation, för samvaro med andra och så vidare. Sådant som möjliggör ett värdigt liv. Det behövs flera händer, mer empati och flera samtal i äldreomsorgen.
Kommunerna har en betydande prövningsrätt ifråga om hur äldreomsorgen sköts. Social- och hälsovårds- ministeriets ” Kvalitetsrekommendation om tjänster för äldre” tycks fortfarande väga lätt på många håll. Om kommunerna inte är beredda att på frivillig väg leva upp till dylika normer, är en lag för äldreomsorgen nödvändig. Alla ska garanteras en värdig ålderdom. Det är ohållbart att skillnaderna i vården mellan olika kommuner och institutioner är så stora som de nu i värsta fall kan vara. Kommunerna bör både uppmuntras och tvingas att förbättra situationen. Det lönar sig ekonomiskt att stödja en riktigt strukturerad och god äldreomsorg. Det ska vi göra av omsorg både om de enskilda människorna och om vårt lands framtid.
Den sittande regeringen är fast besluten att fortsättningsvis förbättra omsorgen om våra äldre, utgående från respekten för deras livsverk och insats för samhället. Svenska riksdagsgruppen anser att det är angeläget att riksdagen diskuterar äldreomsorgen. Men äldreomsorgen gagnas inte av regeringen avsätts. Svenska riksdagsgruppen förordar en enkel övergång till dagordningen.
Håkan Nordman hölll gruppanförandet 29.9.2009
