Turbulensen kring Islands ekonomi och Islands eventuella medlemskap i EU innebär att frågan om ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna inom EU är aktuell. Hittills har det nordiska samarbetet inom EU inte varit särskilt samstämmigt. Jordbrukspolitiken är ett bra exempel på att länderna i norden inte alltid tyckt lika. Finland har ofta ensam fått påminna om det ogynnsamma klimatet i norra Europa medan Sverige och Danmark haft en liberalare inställning till en öppen konkurrens eftersom de naturliga förutsättningarna är bättre för jordbruket längre söderut. I takt med att EU växer, har de olika regionerna inom unionen fått en större betydelse. EU har också haft en positiv inställning till samarbete med länder i EU:s näromgivning som inte är medlemmar i unionen. Därför finns det en beställning på ett aktivare samarbete mellan de nordiska länderna inom och med EU. Det nordiska samarbetet nu och i framtiden skall ha som ett mål att underlätta livet i norden genom att undanröja de gränshinder som idag ställer till med svårigheter för dem som arbetar, studerar och bor i flera nordiska länder eller som flyttar inom norden så . En ny utredning visar att inplementeringen av EU-direktiv i de nordiska länderna ofta leder till att nya gränshinder uppstår. Det är viktigt att både politiker och myndigheter är medvetna om problemet och motverkar en sådan utveckling.
Ett intressant utspel under nordiska råddets session kom från författaren Gunnar Wetterberg. I en artikel i Dagens nyheter föreslog han att de nordiska länderna skulle gå ihop till en nordisk union. Jag hoppas att idén skall utvecklas vidare även om statsministrarna skyndade sig att meddela att de inte stöder förslaget. Tanken om att skapa en tätare sammanhållning mellan de nordiska länderna fick tidigare i år stöd av f.d. norska utrikesministern Thorvald Stoltenberg som presenterade 13 teser för ett närmare samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitiken. De nordiska länderna skulle ekonomiskt och politiskt vinna mycket på detta och faktum är att man på många fronter redan har ett etablerat samarbete, tex i internationella krishanteringsuppdrag. I Stoltenbergs förslag lyfts särskilt de arktiska områdena upp som ett område där behovet av ökad nordisk närvaro växer i och med att klimatförändringen leder till ett ökat intresse för naturresurserna i norr. Klimatförändringen och åtgärder som föranleds av den är i sig ett stort politikområde där det också finns många möjligheter för både företagsvärlden, forskningen och för politiker att fördjupa samarbetet. Genom ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna underlättas nordbornas vardagsliv och förbättras norden och Östersjöregionens konkurrenskraft i ett större perspektiv. Norden kan och bör fungera som en aktiv pådrivare i klimatpolitiken och verka för att ett ambitiöst globalt klimatavtal godkänns på klimattoppmötet i Danmark i decem-ber.
Insändare. Publicerad i bl.a. Västra Nyland 9.11.2009