Förra veckan blev det klart att Donald Trump återgår till vita huset, att Tysklands regering faller och att slagen i såväl Ukraina som i Mellanöstern eskalerar. Tyvärr är det nog så att var och en upplever att den gångna veckan förde med sig mer negativa och skämmande nyheter än positiva.
Vem som styr i USA kan vi rikspolitiker inget åt, men det vi kan göra är att garantera att Finland fortsättningsvis ses som en trygg handelspartner och att våra företag kan bidra med såna lösningar som har sin plats oberoende om mottagaren är USA, Europa eller Kina. Att den tyska regeringen faller kan vi inte heller något åt. Men vi kan via vår politik i Bryssel hålla hårt om att satta klimatmål och fattade beslut inom såväl energi- som bilbranschen även ska gälla framöver. Att den tyska energipolitiken har varit dumdristig under hela 2000-talet och att den tyska bilindustrin inte har hängt med i den globala konkurrensen får inte bli Österbottniska vätgasprojekts eller batterivärdekedjans problem.
Den kommunala ekonomin i Österbotten då, hur mår den? Jag skulle säga att den i nationell jämförelse mår helt okej trots att flera kommuner har stora investeringsbehov. I syd har man gjort klokt i att under en lång tid satsa på förnyelsebar energi, växthussektorn och tillverkande industri som förädlar för världsmarknaden. Utmaningen ses främst i tillgången på arbetskraft, och befolkningsutveckling. Då det kommer till arbetskraftsbristen hjälper nu regeringen kommuner som de i syd med att faktiskt till delar göra det lättare för utländsk arbetskraft att komma till och stanna i Finland. Vi arbetar också med att säkerställa att kunnig arbetskraft utbildas till de olika branscherna i samarbete med just de branscherna som behöver arbetskraften.
I riksdagen fortsätter vi på en bred front med politik som ska göra det bättre för oss här i Finland. Vi har i veckan kommit fram till att kommunerna inte längre måste göra klimatplaner, vilket egentligen inte medför stora förändringar. Över 90% av Finlands invånare omfattas av en kommunal klimatplan redan, och det är i kommunernas intressen att planera inför den framtid vi ska leva i. Sedan skulle ju staten få delta i kostnaderna, men i vårt strama ekonomiska läge får vi helt enkelt se till att dessa planer upprätthålls i framtiden med lite mindre statlig styrning och finansiering.
