Ärade talman, som 30-årig ny riksdagsledamot, år 1991, kunde jag aldrig i livet tänka mig att det skulle vara radikalt att vara feminist. År 1995 myntade Hillary Clinton slagordet att ”Mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter”. Beijing-plattformen flyttade fram jämställdhetsarbetet med sjumilasteg, trodde vi.
Då var jag naturligtvis beläst på min Margaret Atwood: ”A Handmades Tale” från 1985. Boken har sin grund i den växande religiösa högerns tillväxt i USA. Men jag hade aldrig förväntat mig att denna dystopiska roman skulle komma så tätt inpå huden, som inför den amerikanska presidentvalskampanjen 2016. Plötsligt hade världen i USA en president som pratade som han var ond rollfigur i denna dystopi och han agerade mot kvinnornas rättigheter. Ett centralt mål var att kullkasta aborträtten från Roe v. Wade, vilket han också lyckades med 2022. Det är därför inte i onödan vi idag behöver diskutera ett starkare skydd för kvinnans kroppsliga integritet, och att aborträtten kan behöva grundlagsskydd.
Ärade talman, Svenska riksdagsgruppen och SFP gläds särskilt över att det för första gången i Finland tillsätts jämställdhetsmål som sträcker sig över regeringsperioder.
Regeringens ambitiösa målsättning om att Finland ska vara ledande på jämställdhet är viktigt och förutsätter målmedvetet arbete och resurser. Vi i SFP är stolta över att ha fått leda regeringens historiska sexualbrottsreform, som träder i kraft nästa år, i gott samarbete med kvinnoorganisationerna. Sexualbrottsreformen fastställer verklig frihet för kvinnor att bestämma om sin sexualitet. Bara ett ja är ett ja. Där går gränsen till våld i sexuella relationer.
Regeringsprogrammet innehåller ett rekordantal åtgärder som främjar jämställdhet. Subjektiv rätt till dagvård har återställts och familjeledighetssystemet utgår nu från lika delat föräldraansvar. Möjligheten att upphäva tvångsäktenskap återställer offrets rättigheter. Inrättandet av rapportören om våld mot kvinnor stärker våra strukturer att upptäcka våld i hemmet och mot kvinnor. En särskild kriminalisering av könsstympning, slopandet av steriliseringskravet från translagen och effektivt besöksförbud är viktiga regeringspropositioner som är på väg. Svenska riksdagsgruppen förutsätter att translagens behandling här i riksdagen prioriteras så den föråldrade lagen med sitt omänskliga steriliseringskrav kan försättas i historien.
Ärade talman, Finland är det näst våldsammaste landet i EU för kvinnor – statistik som det inte går att blunda för. Kvinnor som hör till utsatta grupper, exempelvis med funktionsnedsättning, har en ännu större risk att utsättas för våld. Vi behöver få slut på våldet. Det är vårt största människorättsproblem. Förutom skyddshem och Seri-stödcenter, måste vi tala om förövarna. Varifrån kommer detta våld ifrån? Det är viktigt att även alla män engagerar sig i denna diskussion.
Hatretoriken utgör ett hot mot särskilt unga flickors, kvinnors och minoriteters yttrandefrihet. Vi behöver stärka kunskapen hos våra myndigheter men också på arbetsplatser. Vi välkomnar förslaget från justitieministeriets arbetsgrupp att särskilt kriminalisera riktade trakasserier.
Redogörelsen uppmärksammar även den så kallade anti-genusrörelsen, som förnekar de universella mänskliga rättigheterna och försöker undergräva jämställdheten. Även i Europa har man börjat ifrågasätta kvinnors och flickors rättigheter och det internationella människorättssystemet.
Svenska riksdagsgruppen ser könssegregationen i utbildning och arbetsliv som ett hinder för välfärden. Till de mest segregerade branscherna hör social-och hälsovårdsbranschen och teknikbranschen. Jämställdhetsministerns lagförslag om jämställdhetsplanering inom småbarnspedagogiken stöder arbetet mot begränsande könsstereotypier. Även skillnaderna mellan könen i välmående och hälsa är fortfarande frapperande. Hälsovårdstjänsterna bör bli mer könssensitiva, det vinner alla på.
Ärade talman, det finns ingen orsak varför regeringens mål om att bli bäst på jämställdhet inte skulle kunna bli sant. Finland kunde genom att förbinda sig till en feministisk utrikespolitik, visa sin tillhörighet med de länder som främjar kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen både nationellt och internationellt.
