Då Europas framtidskonvent skulle tillsättas var vi optimistiska inom svenska riksdagsgruppen. Erfarenheterna var goda från det första konventet 1999 till 2000 som under Gunnar Janssons ledning utarbetade europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna. Trots att det funnits ett stort behov att ruska om revirstriderna i regeringskonferenserna måste konventet kunna arbeta på ett sätt som skapar godkännande bland medlemsländerna, vilket är förutsättningen för ett gott resultat.
Svenska riksdagsgruppen har tidigare sagt att unionens största utmaning är att klargöra ansvarsfördelningen mellan unionen och medlemsländerna och att utveckla subsidiaritetsprincipen. Endast på det sättet kan unionens legitimitet bland invånarna stärkas.
Nu, då konventet närmar sig målsnöret kan vi konstatera att detta har skett endast till en del. Konventet föreslår att man inför ett tidigt politiskt varningssystem som innebär att kommissionen skall rådfråga de nationella parlamenten om direktiv som den föreslår. Det blir en klarare indelning av befogenheterna, grundfördraget blir mera lättläst och beslutsfattandet skall bli smidigare.
Konventets presidium har agerat nonchalant. I februari presenterade presidiet ett utkast till de 16 första artiklarna till EU:s nya grundstadga. Artiklarna var helt centrala och behandlade unionens grundläggande principer. Beredningen skedde utan kontakt med konventets arbetsgrupper, och de mindre länderna som inte hade representation i presidiet lämnades helt utanför. De nationella parlamenten gavs därefter fem dagar tid att kommentera förslagen.
INSTITUTIONERNA
En av Svenska folkpartiets kungstankar har varit att antalet EU-institutioner och -organ inte skall öka i antal. Den principen bör gälla på alla plan. Därför stöder vi tanken på att slå ihop utrikeskommissionären och ministerrådets höga representant till en och samma person. Det är bra att göra klart för omvärlden vem som representerar Europa; ministerrådsordföranden, kommissionsordföranden, utrikeskommissionären eller den höga representanten.
Svenska riksdagsgruppen är emot idén om att grunda en folkets kongress. Vad skulle en sådan tjäna till - ingenting. Igen ett försök att införa nya konstlade organ istället för att förenkla strukturerna.
Vid partidagen 2001 uttalade Svenska folkpartiet som första parti i Finland krav på att EU får en egen grundlag. Detta ser nu ut att kunna förverkligas. Det är glädjande att unionen som juridisk person kan ansluta sig till europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna. På det sättet kan t.ex. många europeiska minoriteters status förbättras. Det är ännu av största betydelse att Finland i regeringskonferensen tar upp minoritetsspråkens ställning i EU.
Svenska riksdagsgruppen anser att EU behöver en stark kommission. Kommissionen bör svara inför både EU-parlamentet och ministerrådet. Kommissionens ordförande bör väljas med kvalificerad majoritet i EU-parlamentet på förslag av ministerrådet. De små ländernas rätt till en kommissionär är en av de viktigaste frågorna med tanke på Finlands inflytande i ett framtida EU.
Finland får inte underskatta betydelsen av att vi har en tillräckligt stor representation i EU-parlamentet, då allt flera beslut fattas med dess samtycke. Finland skall inte backa från beslutet i Nice att tillåta ett parlament med över 700 ledamöter.
Ordförandeskapet bör reformeras, men någon ny institution behövs inte. Det är viktigt att systemet med det roterande ordförandeskapet bibehålls. Det är en viktig del i strävandet att stärka och bevara en kontakt till EU-medborgarna och nationalstaterna.
SÄKERHETSPOLITIKEN
EU bör ta ansvar för den civila krishanteringen. En ansvarsfull krishantering kräver dock resurser. Därför finns det behov av att i någon mån stärka det säkerhetspolitiska samarbetet.
Samarbetet bör växa fram långsamt och på frivillig grund på basen av beslut i de nationella parlamenten. Svenska riksdagsgruppen stöder inte ett grundlagstadgande som förpliktigar länderna att delta i ett gemensamt militärt försvar. Däremot förespråkar vi att Finland är öppen för att gå med i ett integrerat säkerhetspolitiskt samarbete inom EU.
Finland har en tradition att gå i förtruppen för intensifierat samarbete. Finland valde att gå med i EMU och Schengen. Varför skulle vi byta linje nu?
Finland bör däremot förhålla sig skeptiskt till den nya försvarsstruktur som bereds av Frankrike, Tyskland, Belgien och Luxemburg. Det är inte något EU-samarbete de håller på med, utan ett splittringsarbete. Man bör komma ihåg att dessa länder drivs - dels av ett inrikespolitiskt tryck av att markera ett avståndstagande till USA - och dels av rädslan för att det nya EU med 10 nya länder tar makten från de "gamla" EU-länderna.
Det finns ett behov av att stärka Europas världspolitiska status. Men det skall helst skötas genom ett brett samarbete i hela Europa och tillsammans med USA. Europa borde inte låsa sig i sin fientliga inställning till USA och låta klyftan växa. USA har visserligen på ett olyckligt sätt sig tagit avstånd från ett brett internationellt samarbete efter presidentvalet år 2000, men amerikanerna går till valurnorna vart fjärde år, så en förändring kan ske redan nästa år.
UTMANING: "WIDER EUROPE"
I samband med EU:s utvidgning förändras mycket. Finland är inte längre det enda landet med en gräns till Ryssland och nu får unionen nya grannar som Ukraina och Vitryssland. I och med att unionen sträcker sig längre österut, utvidgas också unionens intressesfär.
Finland har knappt fått igång en nationell debatt om framtidskonventet. Samtidigt utarbetas en ny framtidsdimension, Wider Europe. Enligt kommissionens förslag skall EU skapa en utvecklingszon med de öst- och sydgrannar som inte har ett medlemskap i sikte inom en nära framtid. Målet är att utjämna skillnaden i levnadsstandarden mellan unionen och grannländerna genom utökat samarbete och handel.
Svenska riksdagsgruppen anser att Finland borde stöda initiativet - också för att slå vakt om den nordliga dimensionens framtid inom unionen. Medelhavssamarbetet har en stark position. Genom att få in den nordliga dimensionen inom ramen för Wider Europe kunde Finland trygga den nordliga dimensionens status.
Finland har en viktig uppgift i att tillsammans med de mindre EU-länderna styra regeringskonferensen i hamn så att också små länders inflytande förblir starkt. Detta förutsätter bl.a. ett mer intensifierat samarbete med de övriga nordiska länderna.
Finland skall behålla den starka profil i integrationssammanhang och sträva efter att kunna påverka på alla politiska delområden.
Christina Gestrin höll gruppanförandet om arbetet i EU-konventet 14.5.2003.
