De senaste händelserna med våld och hot mot politiker visar en oroande trend där våld alltmer smyger sig in i politiken, både internationellt och nationellt. Mordförsöket på Slovakiens premiärminister Robert Fico förra veckan är ett skrämmande exempel, där den misstänkta har uppgett att motivet för dådet var regeringens politik och mediernas rapportering. I Tyskland blev EU-politiker Matthias Ecke misshandlad i samband med att han hängde upp valaffischer. Misshandeln var så pass allvarlig att han behövde vårdas på sjukhus. Den tidigare talmannen i USA Nancy Pelosi utsattes för inbrott i sitt eget hem år 2022, där hennes man utsattes för ett våldsamt anfall av förövaren. Förra veckan dömdes förövaren till 30 års fängelsestraff.  Även det här fallet var politiskt motiverat. Listan kan göras lång.

Finland är tyvärr inte skonat från våldshotet. Även här händer det att politiker ställer in deltagande på evenemang till följd av våldshot. En fattigdomsenkät som Yle utfört som en del av Bra sagt-projektet visar hur personer som lever i en ekonomiskt svår situation upplever vardagen. I svaren kommer det fram att vissa lider av självdestruktiva tankar och andra känner ilska mot beslutsfattare, vilket är förståeligt. Men att känna så mycket hat att det övergår till våldsfantasier är snäppet allvarligare. För tyvärr får man som politiker stå ut med en hel del fula kommentarer och obehagliga upplevelser. Kontakten via sociala medier innehåller ofta ett ganska färgstarkt språkbruk, och mejl med osakligt innehåll är vardag för många politiker. Att träffa olika intressegrupper är en rolig del av jobbet, men när det i säkerhetskontrollen visar sig att någon har en kniv med sig i väskan blir man fundersam. Varför bär man överhuvudtaget kniv på offentliga platser och varför tar man med den till riksdagen? Det är frågor som oroar.

Att utsätta demokratiskt valda personer för våld eller hot kan aldrig rättfärdigas, oavsett hur felaktiga man anser deras beslut vara. Demokratin är något vi måste värna om; den är kanske inte alltid perfekt, men den är den bästa styrelseformen vi har utvecklat hittills. Att använda hatprat och våld för att skrämma, påverka eller uttrycka oenighet är helt oacceptabelt. Den växande mängden osakliga inlägg och medvetet nedvärderande kommentarer som riktas mot politiker avskräcker många från att engagera sig politiskt, vilket i sig också är ett allvarligt problem för demokratin. Politiker har alltid utsatts för våld, men det verkar som att tröskeln har blivit ännu lägre under den senaste tiden. 

Det är alltid tillåtet att vara av olika åsikter, men vi kan alla tänka på hur vi uttrycker oss. Barn lär sig av hur vi vuxna beter oss, och det är viktigt att redan i ung ålder diskuterar varför våld aldrig är acceptabelt. Vi behöver också ge barnen rätt verktyg för att hantera sina egna känslor, även om detta ibland är lättare sagt än gjort. Plattformar för sociala medier bär också ett stort ansvar för innehållet; hotfullt eller våldsamt material ska inte tolereras. När samhället polariseras är det avgörande att vi värnar om våra grundläggande värderingar, inklusive att våld aldrig är okej. Vi behöver också en sundare debattkultur och en djupare förståelse för att världen inte är så svartvit som den ibland kan verka. När politiska åsikter leder till våld har det gått för långt.