Vid sidan om dessa synliga helheter går beredningsarbetet framåt med många olika frågor och även rapporter publiceras, bland annat landsbygdsbarometern i veckan.
Det finns en tydlig trend där en allt större andel av befolkningen lockas av att flytta till landsbygden eller till en mer lantlig miljö. Det här gläder mig, livet på landsbygden förknippas med både ett lugn och ett gott liv. Men ifall viljan finns varför syns det inte alltid i praktiken då vi samtidigt talar om en ökad urbanisering?
Ålderspyramiden på landsbygden ges ofta som svar, likaså tillgång på arbetsplatser och studiemöjligheter.
Även om landsbygdsbarometerns resultat i stort är glädjande finns det utan tvekan utmaningar som landsbygden ständigt möter. Diskussionen om att också landsbygden behöver kunna erbjuda likvärdiga möjligheter till tjänster och resurser är ett ständigt pågående tema också i riksdagen även om de direkta besluten inte fattas här.
Frustrationen syns också i landsbygdsbarometern eftersom resultatet påvisar att känslan av rättvisheten mellan stad och landsbygd minskat – speciellt i glesbygden.
Känslan av orättvisa framträder speciellt i fråga om närservice men också ökade kostnader i vardagen för att kunna bo på landsbygden. I barometern lyfts kostnader för el, bränsle eller olika kommunikationsmedel som exempel men det gäller även andra förnödenheter som kan vara dyrare på landsbygden än i städer.
Vi ledamöter från landsbygden berättar ofta, oftare förra riksdagsperioden, hur landsbygden fungerar, till exempel varifrån maten kommer men även om livskraften och företagsamheten. Det gläder mig också att vi har en livskraftig landsbygd i Österbotten och vi behöver fortsätta arbetet med detta.
För hela Finland drar nytta av att hela landet är befolkat och att vi har möjlighet att använda både arbetskraft och kunskap på ett bredare plan i Finland. Distansarbete och bra kommunikationsnätverk hjälper här. Ingen vinner på att urbaniseringen löper allt fortare eftersom vare sig samhället eller utvecklingen skulle hinna med. Tänker på ensamhet och segregation. Gemenskapen är betydligt starkare på landsbygden.
En ökad motsättning mellan stad och landsbygd avspeglas också i den ökade polariseringen i samhället. Vi ser den speciellt tydligt bland unga där åsikterna mellan stad och landsbygd men också mellan könen ökar oroväckande mycket. Unga män blir allt mera konservativa, medan unga kvinnor blir alltmer liberala. Denna utveckling måste vi kunna motverka.
Det är viktigt att vi inom politiker lyfter fram landsbygdens och skärgårdens potential och vikt av att vara en plats där det skall gå att bo och leva precis som i städer. Skärgården eller landsbygden får inte bli enbart mål för turister utan måste kunna erbjuda service oavsett om det handlar om konsumtion, utbildning eller social- och hälsovård. Det här är viktiga frågor även då skärgårdslagen nu uppdateras.
Finland behöver en livskraftig landsbygd och vi som beslutsfattare behöver därför möjliggöra och genuint förstår den potential landsbygden och skärgården har – på alla beslutsnivåer.
