Samtidigt är det så viktigt att kunna lita på att hjälpen finns där ifall något oförutsett skulle inträffa. Då det gäller hälso- och sjukvården är det definitivt så att hjälpen ska finnas så nära som möjligt eftersom nöden ofta är som störst då vi behöver den här typen av service. Det är ändå ingen självklarhet att hälso- och sjukvården finns nära oss. Det krävs ofta benhård och kontinuerlig intressebevakning för att trygga närheten.
Då jag spelade tennis med delar av min familj för en tid sedan föll jag så illa att jag skadade knät och fick en fraktur i handleden. Det krävdes en operation i min arm. Före operationen behövdes också magnetröntgen av mitt onda knä. För mig har processen med allt från akutvårdens första fina insatser till de första undersökningarna vid akuten i Jakobstad, operationen vid Vasa centralsjukhus och magnetröntgen vid Jakobstads sjukhus, varit ett bevis på att jag och SFP resonerat helt rätt då vi enträget och målmedvetet försvarat också mindre enheters existensberättigande.
Hälso- och sjukvården ska vara tillgänglig, det handlar om patientsäkerhet och om trygghet i vardagen. Vi ska kunna lita på att vi får den vård vi behöver nära och på vårt modersmål. För egen del var det glädjande att märka hur bra vården fungerade på svenska i de olika vårdsituationer jag under de senaste veckorna befunnit mig i. Att kunna göra sig förstådd på sitt modersmål är en så otroligt viktig del av kvaliteten i vården. Det ökar känslan av trygghet. Det handlar om att bli förstådd då man är som mest sårbar. Därför behöver vi också fortsätta jobba hårt för att man ska kunna känna sig trygg med tillgång till vård också på finska inom Österbottens välfärdsområde. En fråga som speciellt i Jakobstad varit på tapeten och där specialinsatser behövs. Det handlar i slutändan om att hitta vårdpersonal som kan tillräckligt svenska och finska. Språktillägg och andra morötter är här viktiga.
SFP har trovärdigt och med gott resultat bland annat arbetat för att trygga den allmänna dygnetruntjouren i Jakobstad. Målsättningen nu måste vara att nästa valperiod förnya lagen så, att vi inte behöver be om nytt tillstånd vart tredje år av Social- och hälsovårdsministeriet. Österbottningarna själva har i högsta grad varit med och påverkat att vi i regeringsförhandlingarna 2019 på SFP:s initiativ kunde slå fast att Vasa centralsjukhus ska få fulljourstatus. Ett styrkebesked, där många hade andel i att det vi kämpade för då för fyra år sedan blev verklighet. För Mellersta Österbottens sjukhus i Karleby har SFP varit måna om att se till att den omfattning man har gällande vårdpaletten inom kirurgin kunnat tryggas, och att det hittats goda lösningar för Kronobybornas vård.
Vården och äldreomsorgen kommer fortsätta vara hjärtesaker för mig och SFP. Vi har många utmaningar framför oss, som kräver nytänk, vilja och samarbete. En av de största frågorna gäller tillgången till utbildad vårdpersonal. Här behövs lösningar som innefattar allt från vettig omfördelning av arbete inom vården, flexibla utbildnings- och vidareutbildningsmöjligheter till erkännande av utländska examina, samt satsningar på ork i arbetslivet och god arbetshälsa.
Slutligen. Jag är djupt tacksam för den kvalitativa vård jag fått efter mitt olycksfall. Vårdkedjorna fungerade, svensk service finns att tillgå och det nya H-sjukhuset i Vasa visade sig vara mycket lyckat. Speciellt tyckte jag om målningen på patientrummets badrumsdörr.
