Det har varken barnen eller de vuxna upplevt. Mätaren här visar strax över 30 grader. Det råder en enorm glädje och näst intill karnevalsstämning i ett av de fattigaste slumliknande områdena i Moçambiques huvudstad Maputo. Skickliga dansare visar upp sina konster, ett gäng unga gossar spelar fotboll med en plastpåse fylld med kläder. Nordbon rycks med i det varma mottagandet.
Republiken Moçambique i sydöstra Afrika är ett av världens fattigaste länder. Avståndet till världens lyckligaste land är fågelvägen 10 000 km. Den tidigare portugisiska kolonin, med något över 30 miljoner invånare, har tre partier i riksdagen. Det största partiet Frelimo har över 70 procent av stödet.
Landet har allmän och lika rösträtt men för att kunna rösta måste du registrera dig i god tid. Drygt en tredje del gör det. Skillnaden mellan rika och fattiga är enorm och korruptionen är ständigt närvarande.
Samtidigt hör Moçambique till de länder som lider allra mest av att medeltemperaturen stiger. De allra flesta, kring 70 procent, lever av självförsörjning och jordbruk. Torkan ger missväxt och regnperioderna på vintern har blivit kortare och mer intensiva. Även cykloner har blivit vanligare och leder till att sjukdomar som koleran sprids snabbare och hem förstörs.
Landet har ändå enorma möjligheter att uppnå tillväxt och välfärd tack vare stora naturtillgångar. Problematiken ligger i att korruptionen ofta tar en stor del av tillgångarna. Därför planeras nu en fond som liknar oljefonden i Norge för att skapa ekonomisk stabilitet.
Förutom gruvindustri finns enorma möjligheter till vind- och solparker men även gastillgångar (LNG). Flera multinationella bolag är på plats men oroligheterna är enorma då terrorister går bärsärkagång i området. Staten gör sitt yttersta för att utbilda militärer för att säkerhetsläget ska kunna förbättras. I skolningen hjälper även Finland till. I rådande världsläget suktar världen efter LNG och det skulle även ge Moçambique en ökad välfärd genom bättre resurser för skola och hälsovård.
Finland har på olika sätt hjälpt landet sedan mitten av 70-talet då landet erkändes självständigt, till exempel inom utbildningen och hälsovården. Trots det finns det mycket kvar att göra. Skolklasserna kan bestå av hundra elever med en lärare. Av de som går i tredje klassen kan bara fem procent läsa. Många flickor avslutar sin skolgång tidigt. En stor del av de minderåriga flickorna är gifta, en del via tvångsäktenskap, och flera är redan mammor.
HIV sprider sig snabbt, bara i staden Maputo konstateras i medeltal 14 nya fall per vecka. Mörkertalet är högst antagligen ännu större. Sexualrådgivningen är A och O för att nå resultat. Likaså satsningar på utbildning där barn skulle vara längre i skolan och i mindre klasser. Genom att höja kunskapsnivån går landet mot en ljusare framtid.
Väl hemkommen till Österbotten funderar nordbon på de enormt glada människorna han mött deras livsöden till trots. Det ger honom ett hälsosamt perspektiv till de duster som pågår på den inhemska politiska arenan.
