Torsdagen den 12.5.2022 var en historisk dag för Finlands del då både statsminister Sanna Marin och republikens president Sauli Niinistö meddelade att Finland bör ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Diskussionen om Nato har gått het de senaste veckorna, och tiden för beslutet närmar sig. Även om jag personligen varit en långvarig förespråkare för ett finländskt Nato-medlemskap, förstår jag att det finns orosmoment som väcker tankar. Många funderar antagligen på vad Rysslands motreaktion kommer att vara. Hur Ryssland kommer att reagera kan vi bara spekulera kring. Hot och hybridpåverkan i olika former kommer vi antagligen att få uppleva. Vi är dock väl förberedda, även på det värsta. Vi har starka internationella förbindelser och samarbeten. Här spelar våra relationer till USA, västvärlden och enigheten inom Europa en central roll, där det senaste tillägget är Finlands avtal med Storbritannien om ömsesidig militär assistens. Också EU:s bestämmelser om stöd för medlemsländerna i olika situationer är av betydelse. Vi får dock aldrig glömma att vårt eget försvar, vår försvarsvilja och andra egna säkerhetsarrangemang, så som försörjningsberedskapen, är grundbulten i vår säkerhetspolitik nu och i framtiden.
Finlands utrikespolitik har en lång tid baserat sig på en balansgång där vi strävat till att hålla goda kontakter, som byggt på ömsesidigt förtroende, till våra grannländer i såväl öst som väst. Tyvärr har vårt grannland i öst visat att man inte är att lita på i dagsläget. Genom att i strid med internationella avtal inleda ett invasionskrig mot en europeisk demokrati har man förbrukat sitt förtroende. Rapporterna från kriget visar också på stor brutalitet, och misstankarna om direkta krigsbrott är uppenbara. Många år av samarbete med Ryssland har gått i krasch på grund av Rysslands ageranden. Detta är ett samarbete, som oberoende Nato, måste byggas upp från grunden igen. Finland bör även i framtiden sträva till att ha goda relationer med sina grannländer, och när situationen väl tillåter det, är det viktigt att vi börjar återbygga förhållandet till Ryssland. Det kommer dock att ta tid innan förtroendet finns för djupare samarbete och ekonomiska investeringar. Själv tror jag att vi har att lära av Nato-landet Norge hur de hanterar sin gräns och sitt samarbete med Ryssland.
Kriget i Ukraina har stora följdverkningar på global nivå. Bristen på livsmedel ökar instabiliteten i många länder. Risken är stor att flyktingströmmarna ökar. De globala varu- och penningströmmarna påverkas. Råvarupriserna stiger och inflationen ökar. Vi behöver starkare internationella organisationer för att i dem tillsammans möta utmaningarna. Ett skräckscenario är att allt flera länder vänder sig inåt, vilket skulle medföra ännu större spänningar i världen och risk för allt flera konflikter. I det perspektivet är vårt medlemskap i Nato ett oerhört viktigt steg.
Kriget i Ukraina framstår allt tydligare som en konflikt mellan liberala demokratier och totalitära länder. En framgång för Ryssland i Ukraina är en framgång för en diktatur, vilket aldrig borde få ske. Att förstärka Nato med vårt medlemskap är ett klart budskap till diktaturer.