Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön

20.04.2022 kl. 15:00
Gruppanförande framfört av ledamot Anders Adlercreutz

Ärade talman,

 

Den 24:e februari ändrades vår uppfattning om världen. 
 

Vår utrikes- och säkerhetspolitiska linjedragningar har baserat sig på tanken om att vi nationer är rationella aktörer. På att vi väger fördelar mot nackdelar. På att vi tar det egna landets befolknings väl i hänsyn. På att vi lever i samma verklighet och på att vi står vid vårt ord.

 

Den 24:e februari raserades dessa premisser.

 

I denna situation måste vi också se över vår bedömning av världen. Vilka är riskerna? Hur kan vi bäst garantera vår säkerhet?

 

För tjugo år sedan var Ryssland ett land av möjligheter. Det är det inte mera. Det är tyvärr ett land på tillbakagång som krampaktigt klamrar sig fast vid sina vapen.

 

Det kommer igen att ta minst en generation innan Ryssland igen primärt minns för Tchaikovsky, Repin eller Achmatova.
 

Nu minns vi istället Bucha, Mariupol och Kharkiv. Vi minns krigsbrott, attacker mot civila, våldtäkter, massgravar. Vi minns besinningslös brutalitet.

 

I den världen, med detta i minnet, behandlar vi nu denna redogörelse.

 

Vår säkerhet möjliggör allt det vi gör, allt det vi håller kärt. Säkerhet byggs upp av många saker: Av demokrati, av rättstatsprincipen, av en respekt för mänskliga rättigheter, av försörjningssäkerhet, av förståelse och hänsyn. Men också av en trovärdig försvarsmakt. När en kris eskalerar är det ibland i sista hand det militära försvaret som ansvarar för att rädda demokratin när inget annat hjälper. Det ser vi nu i Ukraina.

 

Många av oss har redan en klar åsikt i frågan om hur vårt försvar borde organiseras. Men trots det är det viktigt att vi har en process. Vi behöver en bred enighet, och för att nå den krävs diskussion och förståelse.

 

En process är ibland, ja ofta, ett självändamål, även då målet är uppenbart.

 

Också därför, att ingen med säkerhet vet vad som väntar bakom hörnet. Framtiden är i alla händelser svår att förutspå. Det beslut vi fattar skall vi kunna stå bakom. Det bär vi ansvar för.

 

Det är också skäl att komma ihåg att man kan ha olika åsikt. Det finns få absoluta sanningar. Man kan se på världen på olika sätt.

 

SFP har länge varit för ett medlemskap i Nato - också då stödet för ett Nato-medlemskap var lågt.
 

Men lika lite är skepticism mot Nato samma sak som att stöda Putin.

 

Polarisering gagnar enbart de makter som använder splittring och polarisering som vapen. Därför är det viktigt att också denna debatt är saklig, balanserad och respektfull.

 

Ett litet land som Finland är beroende av allianser. Vi behöver ett samarbete inom Norden, vi behöver ett starkt EU, vi behöver ett fungerande FN. En öppen värld där internationellt samarbete fungerar är och skall vara grunden för vår utrikespolitik. Genom åren har vi målmedvetet försökt maximera vårt inflytande genom att söka oss till de bord där besluten fattas. De besluten som i alla händelser berör oss. Det är bättre att vara producent av beslut än enbart konsument.

 

Vårt medlemskap i Nordiska rådet var ett stort steg framåt. Efter det kom EFTA , frihandelsavtalet med EEC, Europarådet och EU.

 

Man kan med fog säga att vi efter EU-medlemskapet inte mer kunde kalla oss alliansfria. Som SFP:s tidigare ledamot Christina Gestrin sade i den säkerhetspolitiska redogörelsens responsdebatt 2004, för 18 år sedan: ”Finland är inte utrikespolitiskt eller säkerhetspolitiskt alliansfritt. Vårt samarbete inom ramen för EU:s nya säkerhetspolitik gör tanken omöjlig både i teorin och i praktiken.”

 

Vårt samarbete med NATO är tätt men vi är inte ännu medlemmar. För att citera minister Jaakko Iloniemi: ”Tällä hetkellä jaamme riskit, mutta emme turvallisuustakuita”. Man kan säga, att vi har ett hus utan giltig brandförsäkring. Såsom det tydligt framkommer i redogörelsen så innebär medlemskap att det finska försvaret backas upp av alliansens samlade kapaciteter.

 

SFP ser att ett medlemskap i Nato är ett naturligt, ja rentav självklart, steg. Det är ett steg som vi med fördel tar tillsammans med Sverige. Det är ett steg, som skulle maximera vår nationella säkerhet, stärka det nordiska samarbetet, och stärka stabiliteten i Nordeuropa. Så att det som hände Bucha, Mariupol och Kharkiv inte någonsin kan upprepas här.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00