Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön

20.04.2022 kl. 15:00
Gruppanförande framfört av ledamot Anders Adlercreutz

Ärade talman,

 

Den 24:e februari ändrades vår uppfattning om världen. 
 

Vår utrikes- och säkerhetspolitiska linjedragningar har baserat sig på tanken om att vi nationer är rationella aktörer. På att vi väger fördelar mot nackdelar. På att vi tar det egna landets befolknings väl i hänsyn. På att vi lever i samma verklighet och på att vi står vid vårt ord.

 

Den 24:e februari raserades dessa premisser.

 

I denna situation måste vi också se över vår bedömning av världen. Vilka är riskerna? Hur kan vi bäst garantera vår säkerhet?

 

För tjugo år sedan var Ryssland ett land av möjligheter. Det är det inte mera. Det är tyvärr ett land på tillbakagång som krampaktigt klamrar sig fast vid sina vapen.

 

Det kommer igen att ta minst en generation innan Ryssland igen primärt minns för Tchaikovsky, Repin eller Achmatova.
 

Nu minns vi istället Bucha, Mariupol och Kharkiv. Vi minns krigsbrott, attacker mot civila, våldtäkter, massgravar. Vi minns besinningslös brutalitet.

 

I den världen, med detta i minnet, behandlar vi nu denna redogörelse.

 

Vår säkerhet möjliggör allt det vi gör, allt det vi håller kärt. Säkerhet byggs upp av många saker: Av demokrati, av rättstatsprincipen, av en respekt för mänskliga rättigheter, av försörjningssäkerhet, av förståelse och hänsyn. Men också av en trovärdig försvarsmakt. När en kris eskalerar är det ibland i sista hand det militära försvaret som ansvarar för att rädda demokratin när inget annat hjälper. Det ser vi nu i Ukraina.

 

Många av oss har redan en klar åsikt i frågan om hur vårt försvar borde organiseras. Men trots det är det viktigt att vi har en process. Vi behöver en bred enighet, och för att nå den krävs diskussion och förståelse.

 

En process är ibland, ja ofta, ett självändamål, även då målet är uppenbart.

 

Också därför, att ingen med säkerhet vet vad som väntar bakom hörnet. Framtiden är i alla händelser svår att förutspå. Det beslut vi fattar skall vi kunna stå bakom. Det bär vi ansvar för.

 

Det är också skäl att komma ihåg att man kan ha olika åsikt. Det finns få absoluta sanningar. Man kan se på världen på olika sätt.

 

SFP har länge varit för ett medlemskap i Nato - också då stödet för ett Nato-medlemskap var lågt.
 

Men lika lite är skepticism mot Nato samma sak som att stöda Putin.

 

Polarisering gagnar enbart de makter som använder splittring och polarisering som vapen. Därför är det viktigt att också denna debatt är saklig, balanserad och respektfull.

 

Ett litet land som Finland är beroende av allianser. Vi behöver ett samarbete inom Norden, vi behöver ett starkt EU, vi behöver ett fungerande FN. En öppen värld där internationellt samarbete fungerar är och skall vara grunden för vår utrikespolitik. Genom åren har vi målmedvetet försökt maximera vårt inflytande genom att söka oss till de bord där besluten fattas. De besluten som i alla händelser berör oss. Det är bättre att vara producent av beslut än enbart konsument.

 

Vårt medlemskap i Nordiska rådet var ett stort steg framåt. Efter det kom EFTA , frihandelsavtalet med EEC, Europarådet och EU.

 

Man kan med fog säga att vi efter EU-medlemskapet inte mer kunde kalla oss alliansfria. Som SFP:s tidigare ledamot Christina Gestrin sade i den säkerhetspolitiska redogörelsens responsdebatt 2004, för 18 år sedan: ”Finland är inte utrikespolitiskt eller säkerhetspolitiskt alliansfritt. Vårt samarbete inom ramen för EU:s nya säkerhetspolitik gör tanken omöjlig både i teorin och i praktiken.”

 

Vårt samarbete med NATO är tätt men vi är inte ännu medlemmar. För att citera minister Jaakko Iloniemi: ”Tällä hetkellä jaamme riskit, mutta emme turvallisuustakuita”. Man kan säga, att vi har ett hus utan giltig brandförsäkring. Såsom det tydligt framkommer i redogörelsen så innebär medlemskap att det finska försvaret backas upp av alliansens samlade kapaciteter.

 

SFP ser att ett medlemskap i Nato är ett naturligt, ja rentav självklart, steg. Det är ett steg som vi med fördel tar tillsammans med Sverige. Det är ett steg, som skulle maximera vår nationella säkerhet, stärka det nordiska samarbetet, och stärka stabiliteten i Nordeuropa. Så att det som hände Bucha, Mariupol och Kharkiv inte någonsin kan upprepas här.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00