Det har gått 60 år sedan de nordiska länderna undertecknade Helsingforsavtalet den 23 mars 1962. I riksdagen hissades de nordiska flaggorna och i plenum ordnades en diskussion om det nordiska samarbetets framtid. Dagen fungerar på många sätt som en påminnelse till oss alla - vikten av det nordiska samarbetet för våra samhällens välmående och säkerhet. I år firades dagen i en exceptionell allvarlig internationell situation i skuggan av Rysslands anfall mot Ukraina.
Vikten av Nordens enighet betonas ytterligare nu när den europeiska säkerhetsordningen rubbas, vi har kommit närmare våra grannar, speciellt i denna fråga. Svenska medierna följer noga, mer än någonsin, vår diskussion om det säkerhetspolitiska läget – Nato eller inte.
Det nordiska samarbetet är en påminnelse om att ur mörker kan komma ljus. Våra samhällen är långt uppbyggda på samma sätt vad gäller till exempel demokratiskt beslutsfattande, samhället står för en stor del av välfärdstjänsterna, våra värderingar är lika och språket förenar.
Lägg därtill alla mänskliga banden, släkt och vänner i olika delar av Norden, för oss oftast i Sverige. Relationer byggs naturligt och på varje plan. Avståndet är litet och gemenskapen är stor. Norden förknippas idag endast positiva saker, och representerar en framgångssaga som man på många håll i världen försöker efterfölja.
Samtidigt behöver vi ett mer integrerat Norden, där medborgare kan studera, arbeta och driva företag över gränser och på lika villkor. Det här märktes också bland annat då det gäller coronarestriktionerna, reglerna var olika vilket skapade en hel del huvudbry. Vi bör även finna fler samarbeten, till exempel arbetet mot hybridpåverkan.
Även om vi hade utmaningar kring coronarestriktionerna och möjligheterna att röra mellan länderna så skötte de nordiska länderna coronakrisen bättre än de flesta av världens länder både när det gäller att skydda sin befolkning från sjukdom och de ekonomiska effekterna. Som USA:s president Biden nyligen upprepade president Obamas ord så ”skulle världen idag vara en bättre plats om vi hade låtit de nordiska länderna sköta allt”. När världen brinner är det Nordens position att stöda en mer demokratisk utveckling – nordiska välfärdsmodellen fungerar.
I går hölls ungdomsparlament med deltagare från 126 skolor från hela landet. Ungdomsparlamentets parlamentsklubbar är avsedda för att engagera unga och ge dem insyn i samhället och möjlighet att påverka. Högstadie-elever fick möjlighet att fördjupa sig i riksdagens arbete och politik, och under dagen ordnas även muntlig frågestund som går till som riksdagens ordinarie frågetimme. Själv deltog jag i en presskonferens och träff med elever från Vasa valkrets.
Alltid men speciellt nu är det viktigt att unga får chans att ställa frågor som berör dem - frågor som berör de ungas vardag, studier, boende, arbete och försörjning. Bland annat bränslepriset, hobbymöjligheter på landsbygden, barn och ungas välmående inklusive studiestressen var exempel på frågor som kom upp på presskonferensen. Och förstås överskuggades allt på ett eller annat sätt av coronan, kriget men även klimathotet. Hoppas att det blir fler ungdomsparlament och fler svenska skolor från svenska Österbotten ska delta, nu var endast Kristinestads högstadieskola med iår.
