Riksdagens politiska gisslandrama är avslutat

17.05.2021 kl. 10:24
Riksdagens maratonplenum avslutades i lördags morse. Det finns skäl att nu snabbt se över riksdagens arbetsordning för att säkerställa att inget liknande händer igen.

Då sannfinländarna deklarerat att de inte längre vill följa den praxis som bygger på tillit måste den formella regelboken få några tillägg så att inte tillfälliga och slumpmässiga majoriteter kan riskera missbrukas för att försöka omkullkasta en majoritet av riksdagens vilja.

 

En viktig del av en demokrati är att respektera en klar majoritets åsikt utan att med kuppförsök försöka ändra på den. Så klart måste majoriteten säkerställa skydd för minoriteter, men det kan inte bli som de senaste dygnen då en liten minoritet i praktiken höll riksdagens majoritet som gisslan.

 

Riksdagen började i tisdags debatten kring Finlands ratificering av EU:s återhämtningsfond. Frågan har grundligt behandlats i riksdagen flera gånger. Sannfinländarna visste att en stor majoritet av riksdagen stöder ratificeringen. De skulle således aldrig vinna en omröstning. Därför försökte man bromsa och obstruera debatten så länge som möjligt. Enligt riksdagens arbetsordning måste alla ledamöter ha möjlighet att säga det man vill i en debatt, innan man röstar. I teorin finns ingen bakre gräns för hur länge man får tala eller hur många gånger man får tala.

 

Sannfinländarnas ordförande och vice ordförande har dementerat att man velat förhala debatten (trots att den pågick i fyra dygn - dagar och nätter). Man har konstaterat att ens ledamöter har väldigt mycket att säga i frågan. Det är struntprat.

 

Enligt min mening är det oerhört viktigt att alla ledamöter har möjlighet att säga det man vill. Men i det ingår inte att hälsa hem till sin mamma, vilket Sannfinländarnas vice ordförande gjorde, eller att på sociala medier skriva att människor ska skicka in sina kommentarer så att de kan högläsas i plenum, vilket en annan sannfinländare gjorde. Samma ledamot talade natten till lördag åtta och en halv timme i sträck. Han hade innan dess hållit cirka 30 inlägg i debatten. Hans maratoninlägg handlade i praktiken bara om att han ville slå rekord för det längsta inlägget som hållits i riksdagen. Det handlade inte om att tillföra något nytt till debatten.

 

Allvarligare än att förhala är det kuppförsök den sannfinländska vice talmannen Juha Eerola indirekt bekräftat att planerades. Om plenum fortsätter hela natten går de flesta ledamöter till sina arbetsrum och vilar på soffan i väntan på en eventuell omröstning. Om en omröstning kommer brukar talmannen alltid vänta 10 minuter så att alla ledamöter hinner till plenisalen från sina arbetsrum.

 

Eerola har sagt att han knappast hade väntat in ledamöter ifall en situation hade uppstått att Sannfinländarna mitt i natten under något tillfälle skulle råka få en temporär majoritet i plenisalen. Då skulle en bordläggning ha kunnat föreslås långt in i framtiden och ha förrättats omedelbart med bara tio ledamöter på plats. Ett sådant agerande skulle vara emot riksdagens praxis och därför fick Eerola inte heller leda ordet när man inte kunde lita på honom. För om man inte skulle kunna lita på de här sakerna skulle ju alla, inklusive statsministern, behöva sitta dygnet runt i plenisalen bara för att ifall att en omröstning skulle komma. Det skulle så klart inte vara ändamålsenligt.

 

Oavsett vad man tycker om olika politiska frågor i sak tycker jag inte om då man försöker spela, göra kuppförsök eller fuska. Det här var något nytt vi såg i finländsk politik och det gör mig mycket bekymrad.
Mats Löfström

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50