Samlingspartiet blev ofrivillig vågmästare för EU:s återhämtningsfond

10.05.2021 kl. 11:12

På onsdag kommer riksdagen att rösta om Finlands ratificering av EU:s återhämtningsfond. Det är rätt ovanligt att en ratificering är högt på agendan eftersom det ju handlar om saker som redan godkänts preliminärt då statsministern i förhandlingarna haft mandat från riksdagen. I Danmark och i Sverige diskuteras frågan inte alls trots att deras riksdagar också måste ratificera beslutet. Man kan ju inte längre påverka innehållet, konstaterade en dansk diplomat till mig.

 

Det som är skillnaden i Finland, och som skiljer tidigare ratificeringar, är att det inte räcker med en normal enkel majoritet för att godkänna den. Riksdagens grundlagsutskott slog fast att en kvalificerad majoritet, två tredjedelar, behövs för att godkänna förhandlingsresultatet. Då räcker inte regeringens majoritet, utan då behövs ett av de två större oppositionspartierna, Sannfinnländarna eller Samlingspartiet för att få ihop rösterna. Sannfinländarna har sagt att de säger nej oavsett förhandlingsresultat. Därför har Samlingspartiet fått vågmästarroll i frågan.

 

Grundlagsutskottets beslut var kontroversiellt och vi hamnade rösta i ärendet, något som är mycket ovanligt. En klar majoritet av de sakkunniga var av åsikten att enkel majoritet skulle räcka för att godkänna ratificeringen i riksdagen. Ändå valde en knapp majoritet, 9-8, i utskottet att kräva att den skulle behöva två tredjedelar. Det byggde på en extremt snäv tolkning av de sakkunnigas utlåtanden. Därför är det svårt att se grundlagsutskottets beslut på annat sätt än att politik smög sig in och skymde den juridiska bedömningen, som alltid ska vara fokus. I utskottet representerar man inte politiska partier, utan ska enbart se frågor ur grundlagens ögon.

 

Centerns ledamöter beslöt att gå på två tredjedelar. I fall politik skulle ha blandat sig i beslutet är det inte svårt att se partiets motiv. Genom att kräva två tredjedelar skulle de i praktiken sätta Samlingspartiet i en jobbig sits. Så blev det.

 

Det som är lite mer överraskande är hur Samlingspartiet själva lyckades sätta sig i den jobbiga sitsen. Partiets ledamöter stödde två tredjedelar, vilket var emot majoriteten av sakkunniga, vilket avgjorde att hela ratificeringen nu hänger på partiet. Skulle de ha stött enkel majoritet i grundlagsutskottet hade partiet kunnat agera med fria händer i onsdagens omröstning. Nu kan man inte rösta nej om man inte vill fälla hela återhämtningsfonden. Ett sådant beslut skulle få enorma konsekvenser för Finlands EU-medlemskap och det vill så klart inte Samlingspartiet.

 

Därför sa man för två veckor sedan att man kommer rösta blankt, men efter att vissa av partiets ledamöter sagt att de går emot den linjen och röstar nej har man ändrat linjen på nytt och kommer nu rösta ja, även om man officiellt säger att alla har fria händer. Partiledaren Petteri Orpo är europeiska EPP:s vice ordförande, dit också EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen hör. Det måste ha varit lite svettigt att svara då von der Leyen ringde och frågade om Samlingspartiet tänkt fälla hela paketet.

 

Det tänker man nu uppenbarligen inte göra, men ens risken att det skulle kunna ske visar att dagspolitiken riskerade få överhanden mot Finlands långsiktiga intressen. Frågan är om det är början på en större ideologisk förskjutning i partiet, eller bara en större taktisk felbedömning då man nu råddat till det ordentligt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35