Samlingspartiet blev ofrivillig vågmästare för EU:s återhämtningsfond

10.05.2021 kl. 11:12

På onsdag kommer riksdagen att rösta om Finlands ratificering av EU:s återhämtningsfond. Det är rätt ovanligt att en ratificering är högt på agendan eftersom det ju handlar om saker som redan godkänts preliminärt då statsministern i förhandlingarna haft mandat från riksdagen. I Danmark och i Sverige diskuteras frågan inte alls trots att deras riksdagar också måste ratificera beslutet. Man kan ju inte längre påverka innehållet, konstaterade en dansk diplomat till mig.

 

Det som är skillnaden i Finland, och som skiljer tidigare ratificeringar, är att det inte räcker med en normal enkel majoritet för att godkänna den. Riksdagens grundlagsutskott slog fast att en kvalificerad majoritet, två tredjedelar, behövs för att godkänna förhandlingsresultatet. Då räcker inte regeringens majoritet, utan då behövs ett av de två större oppositionspartierna, Sannfinnländarna eller Samlingspartiet för att få ihop rösterna. Sannfinländarna har sagt att de säger nej oavsett förhandlingsresultat. Därför har Samlingspartiet fått vågmästarroll i frågan.

 

Grundlagsutskottets beslut var kontroversiellt och vi hamnade rösta i ärendet, något som är mycket ovanligt. En klar majoritet av de sakkunniga var av åsikten att enkel majoritet skulle räcka för att godkänna ratificeringen i riksdagen. Ändå valde en knapp majoritet, 9-8, i utskottet att kräva att den skulle behöva två tredjedelar. Det byggde på en extremt snäv tolkning av de sakkunnigas utlåtanden. Därför är det svårt att se grundlagsutskottets beslut på annat sätt än att politik smög sig in och skymde den juridiska bedömningen, som alltid ska vara fokus. I utskottet representerar man inte politiska partier, utan ska enbart se frågor ur grundlagens ögon.

 

Centerns ledamöter beslöt att gå på två tredjedelar. I fall politik skulle ha blandat sig i beslutet är det inte svårt att se partiets motiv. Genom att kräva två tredjedelar skulle de i praktiken sätta Samlingspartiet i en jobbig sits. Så blev det.

 

Det som är lite mer överraskande är hur Samlingspartiet själva lyckades sätta sig i den jobbiga sitsen. Partiets ledamöter stödde två tredjedelar, vilket var emot majoriteten av sakkunniga, vilket avgjorde att hela ratificeringen nu hänger på partiet. Skulle de ha stött enkel majoritet i grundlagsutskottet hade partiet kunnat agera med fria händer i onsdagens omröstning. Nu kan man inte rösta nej om man inte vill fälla hela återhämtningsfonden. Ett sådant beslut skulle få enorma konsekvenser för Finlands EU-medlemskap och det vill så klart inte Samlingspartiet.

 

Därför sa man för två veckor sedan att man kommer rösta blankt, men efter att vissa av partiets ledamöter sagt att de går emot den linjen och röstar nej har man ändrat linjen på nytt och kommer nu rösta ja, även om man officiellt säger att alla har fria händer. Partiledaren Petteri Orpo är europeiska EPP:s vice ordförande, dit också EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen hör. Det måste ha varit lite svettigt att svara då von der Leyen ringde och frågade om Samlingspartiet tänkt fälla hela paketet.

 

Det tänker man nu uppenbarligen inte göra, men ens risken att det skulle kunna ske visar att dagspolitiken riskerade få överhanden mot Finlands långsiktiga intressen. Frågan är om det är början på en större ideologisk förskjutning i partiet, eller bara en större taktisk felbedömning då man nu råddat till det ordentligt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00