När politiken tvingas vara svartvit

04.03.2021 kl. 05:50
De senaste dagarna har det varit häftiga diskussioner om olika värderingar inom politiken. Motpolerna sätts mot varandra för att skapa färggranna debatter och utrymmet för att reflektera över vad partierna egentligen står för krymper.

Det här fenomenet blir alltmer uppenbart varje gång vi går mot ett val. Kandidaterna ombeds svara JA eller NEJ på diverse frågor och får man tid att förklara sig ska det göras på högst en minut – helst lite kortare. Diskussionen kring vilka värderingar partiet i grund och botten står för hamnar i skymundan i dessa debatter. Politiken görs allt mer tillspetsad på bekostnad av den verkliga mångfalden.

De senaste veckornas diskussioner visar ändå hur viktig ett partis värdegrund faktiskt är. Mediarubrikerna tyder också på att vi borde bli bättre på att prata om vilka värderingar partierna faktiskt står för och vad dessa verkligen också innebär. Samhällsdebatten skulle må bra av att på ett djupare sätt lyfta fram konsekvenserna och resultaten av kärnfrågorna de olika partierna jobbar med och vilka värderingar som ligger som grund för t.ex. kommunalvalsprogrammet. Det är ju den här värdegrunden som beslut kommer att basera sig på under de kommande åren. Eftersom resultaten av besluten ofta kan ses först med några års fördröjning, måste vi titta i backspegeln för att förstå varför vi idag står där vi står.

Under den förra regeringsperioden ansågs det allt mer rumsrent att spela med rasistiska antydningar och främlingsfientliga kommentarer. Eftersom ledande politiker då valde att inte sätta gränser har det lett till att dessa tankegångar fått florera fritt och fått grogrund både här och där. Den här utvecklingen är skrämmande och ett bevis på hur viktigt det är att alltid stå upp för de mest grundläggande rättigheterna som vi har i vårt samhälle.

Det är ändå sällan som en fråga kan sammanfattas i ett kort ja eller nej-svar. I en valdebatt kanske det går, men sedan då beslutsfattarna i verkligheten ska hitta en lösning på problemet måste man se till helheter. Politik är sällan svartvit. Politik handlar i många fall om att kompromissa och på så sätt finna de bästa möjliga lösningarna. Och det är i de här diskussionerna som partiernas värderingar spelar en stor roll.

Det kommer naturligtvis alltid att finnas ett visst spelrum inom partierna.  Det viktigaste är att man är ense om vilka grundvärderingar man arbetar för. Inför ett val borde det även vara i väljarens intresse att det här presenteras så tydligt som möjligt. Det här är säkert lättare sagt än gjort – både för väljare och politiker. I en alltmer tillspetsad samhällsdebatt är det svårt att få utrymme för förklaringarna och angripa komplexa problem. Man gör gärna motsättningar av allting. Orsakerna till det är säkert många. I ett överväldigande informationsflöde måste man stå ut ur mängden. Budskapet får inte heller var för mångfacetterat och komplicerat för då är det ingen som orkar läsa det – i alla fall inte på sociala medier. En valdebatt blir intressantare om motpolerna debatterar med varandra. Skulle alla vara av samma åsikt skulle ingen orka titta. Kan du inte svara vare sig ja eller nej på en fråga uppfattas det som att du inte har en åsikt i frågan.

Visst väcker debatterna och rubrikerna mer intresse så här men det leder sällan till en sanningsenlig bild av verkligheten. Då allt fokus är riktat på ytterligheterna går vi ofta miste om de mest sannolika alternativen som oftast finns där mittemellan. Vi borde alla bli bättre på att diskutera alternativen mellan motpolerna. Verkligheten är inte svartvit. Den är en oändlig färgskala.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50