Stängda gränser

15.02.2021 kl. 14:07
Det känns konstigt och märkligt med de i praktiken stängda gränserna i Norden, i synnerhet mellan Sverige och Åland. Gränserna mellan Finland och Sverige var knappast ens under kriget så stängda som de är nu.

Finland införde gränskontroller redan för ett knappt år sedan. Gränskontrollerna har sedan justerats ett flertal gånger.

 

Sedan förra våren har det funnits en allmän rekommendation om att undvika allt utom nödvändiga resor. Det som nu bidrar till den senaste vågen av gränskontroller, som också Sverige för första gången under pandemin infört, är de olika mutationerna av coronaviruset. Det är anledningen till att Sverige stänger gränserna, trots att mutationerna redan finns där. På grund av att det finns så mycket av mutationerna redan i Sverige och i andra länder funderar Finlands regering nu på ytterligare skärpningar i reserekommendationer. Så här halkar man lätt in i en ond spiral där medborgare sedan hamnar i kläm och där sinne för proportioner samt rim och reson lätt blir något avlägset.

 

Det är viktigt att ta coronaviruset och mutationerna på stort allvar. Det gör också de allra flesta. En stor majoritet av både finländare och ålänningar har inte varit utomlands eller ens utanför Åland det senaste året. Samtidigt är det viktigt att konstatera att det finns en hel del människor som bara måste resa av olika anledningar. De är inte en stor skara, men för dem behövs det fungerande undantag och särlösningar så att man inte hamnar i kläm.

 

Nu hamnar vissa dock i kläm, och det är ett politiskt misslyckande för det nordiska samhället. En ålänning på väg hem från Norge till Åland får inte åka igenom Sverige trots negativt coronatest. En estnisk lastbilschaufför, i en lastbil med två chaufförer, får inte åka tillbaka igenom Sverige till Finlandsfärjan eftersom han inte sitter bakom ratten. Han måste bli kvar i Norge. En åländsk pappa med delad vårdnad över ett litet barn får inte åka till Sverige och hämta hem barnet utan att betala 230 euro för ett negativt coronatest. Särbon, med partnern på andra sidan om Ålands hav, har klump i magen då reserestriktioner ständigt ändrar. Så här kan vi inte ha det.

 

För mig har det varit självklart att vi måste bekämpa coronaviruset. Det har också varit lika självklart att vi inte kan sätta medborgare, som i ovan nämnda fall, i kläm bara för att de råkar ha nödvändig orsak att resa över en nationsgräns som i praktiken aldrig funnits tidigare. Vi måste kunna hitta praktiska lösningar för dessa personer, i synnerhet då situationen ändå är under kontroll i Finland, i Sverige och på Åland. Även om Finland och Sverige valt olika strategier, och läget i Finland är bättre är det lätt att tro att vi är fem före katastrofen när man hör vissa politiker. Detta trots att enbart 18 personer i hela landet intensivvårdas för Covid-19 samt att sjukvårdsfallen kontinuerligt sjunkit de senaste veckorna och riskgrupperna vaccineras.

 

Den här veckan kommer ytterligare finländska åtgärder gällande gränserna presenteras. Jag har gjort mitt yttersta för att de ska drabba Åland så lite som möjligt så att inte fler ska hamna i kläm. Jag är optimistisk att det ska ordna sig. Samtidigt måste arbetet med att få Finland och Sverige att koordinera vilka grupper som undantas fortsätta så att färre blir i kläm. Även om det är för sent för en nordisk coronastrategi är det inte för sent att koordinera undantagen samt hur man gemensamt ska öppna upp igen i takt med att fler personer blir vaccinerade.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00