Ärade talman,
Det är lätt att trivialisera, att göra en karikatyr. Att lägga etiketter på människor och grupper. Att bortse från fakta och anspela på fördomar eller förutfattade meningar.
Det här är bekant för oss alla inom politiken.
Men vi vet också alltför väl vart det leder. Och trots det kan vi inte motstå frestelsen ibland.
Men samtidigt – om vi inte ser fakta, verkligheten, kan vi inte gå framåt. Då tar vi till oväsentliga, sekundära åtgärder i stället för de faktiska, konkreta.
När vi inleder arbete i år är det bra att se var vi står. Att se fakta. Vad har vi gjort och vad har vi framför oss. Inte vad vi tror, vad vi befarar, utan vad vi vet.
Inför coronakrisen hade vi inget facit. Alla länder stod inför en helt ny uppgift. Också vi, också denna regering.
Vi har inte idag ett slutbetyg att ta till. Men vi kan avlägga en mellanrapport. Finland kan idag skatta sig lycklig för att vara ett av de länder som kommer ut ur krisen med minst blessyrer. Vi har klarat oss bra enligt alla mätare – både de epidemiologiska och de ekonomiska.
Vår sjukvård har prövats, men hållits igång. Vår ekonomi har gungat, men klarat sig.
Förra året gjordes redan en hel del konkreta, strukturella reformer – som vi ser resultaten av i år.
Det, att alla barn igen har en subjektiv rätt till småbarnspedagogik på heltid är en stor jämlikhetsfråga. Det gagnar alla.
Förlängningen av läroplikten är betydande, strukturell utbildningsreform som både lärare och nationalekonomer förespråkar. Bara det är sällsynt. Det är en satsning på unga.
Under hösten fattade vi beslut om flera konkreta sysselsättningsåtgärder som på ett bestående sätt förflyttar balansen på arbetsmarknaden i en positiv riktning. Pensionsslussen slopas, och samtidigt uppmuntras och stöttas äldre personer över 55 att vara aktiva på arbetsmarknaden och orka längre i arbetslivet.
Redan nu har denna regering – trots att vi samtidigt skött en epidemiologisk och ekonomisk kris – gjort lika betydande sysselsättningsåtgärder som den föregående regeringen under hela regeringsperioden. Trots att oppositionen påstår annat, så kan man säga att det arbete som inleddes under Sipiläs regering har fortsatt.
Också regeringens halvtidsgranskning i april kommer att ha fokus på åtgärder som höjer sysselsättningsgraden. SFP och Svenska riksdagsgruppen vill se lokala avtal. Vi vill se en utvidgning av hushållsavdraget. Vi vill förbättra sysselsättningstjänsterna och se över det inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstödet. I en situation där den internationella konjunkturen är svår att förutspå är det väsentligt att vi själva gör all vad vi kan för att säkerställa en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi.
Coronkrisen resulterade förra året i ett rekordstort underskott. Men det verkar bli mindre än befarat. Att det har krympt något är bra, eftersom det betyder att vi snabbare kan nå en balans i den offentliga ekonomin. Under våren måste den vägkarta som åtgärdar hållbarhetsunderskottet, uppdateras och konkretiseras.
I sinom tid – inte nu – behövs också förnuftiga, välavvägda anpassningsåtgärder.
Det är viktigt att vi 2021 ser vår roll i Norden och i Europa. Som svar på coronakrisen har Finland tillsammans med ledarna för samtliga EU-länder enats om ett återhämtningsinstrument. Den ska finansiera investeringar som ska förändra den europeiska produktionsstrukturen i en mer hållbar riktning. Den har en praktisk men också symbolisk betydelse. Det ska ge ny tillväxt och nya jobb men också ett stärkt förtroende.
Finland har vid årsskiftet tagit över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Coronaepidemin och de begränsningar som införts ska inte göra oss blinda eller immuna för det nordiska samarbetet. Tvärtom, under Finlands ordförandeskap måste vi stärka världens bästa gemenskap, världens starkaste regionbrand. Trots coronan, och särskilt efter denna omvälvande pandemi, är det lika viktigt som förut att människor och företag kan verka fritt inom Norden och att vi tillsammans med våra likasinnade grannar hanterar klimatkrisen, och andra mindre problem, med ett gott nordiskt samförstånd.
Ärade talman,
Jag inledde med att tala om de förenklingar vi ofta gör i den politiska retoriken.
Att tänka sig att vi i denna värld kunde välja bort globalt ansvar eller ansvar för miljön, är totalt främmande för SFP. Att ta till en politik som inte baserar sig på en respekt för rättsstat och de mänskliga rättigheterna är inte ett val vi kan göra.
Det här är universella värderingar som styr och som ska styra Finlands politik, oberoende av hur regeringen är uppbyggd.
Det är inte vänster eller höger, utan framåt.
