Enligt Adlercreutz leder kvoterna till att studiestarten kan skjutas på framtiden, då ungdomar väljer att optimera för att inte mista sin status som förstagångssökande.

 
– Vi vet att förutsättningarna att sysselsättas är mycket högre för dem som gått andra stadiet. Därför är det logiskt att förlänga läroplikten till 18 år. Det följande steget – steget till högskolestudierna – har emellertid blivit till en flaskhals efter att förstagångskvoterna togs i bruk år 2016. Kvoten leder till att man väntar med att ta emot en studieplats tills man är alldeles säker att det är rätt val, och då fördröjs hela studiestarten, säger Adlercreutz.
 
Förstagångskvoten är problematisk också eftersom den gör det mycket svårare att byta studieinriktning.
 
– Redan nu är våra unga tvungna att i ett tidigt skede fatta beslut om sin utbildning som påverkar dem långt in i framtiden. Förstagångskvoten gör det ännu svårare att i ett senare skede sadla om. Det är helt naturligt att det tar tid att hitta sin grej, det man helst vill syssla med i arbetslivet. Vi borde se all mångsidig och bred kompetens som en fördel, nånting positivt som vi behöver för att lösa våra framtidsproblem.
 
– Förlängningen av läroplikten är en bra sak, men reformbehovet stannar inte där. Alla studerande borde få tävla på en neutral spelplan. Förstagångskvoterna borde slopas för att försnabba studiestarten, förkorta studierna, förbättra de ungas välmående och samtidigt förlänga yrkeskarriärerna.