Då sanningen sätts på spel

10.12.2020 kl. 06:08
Härom veckan följde jag en diskussion kring EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025.

Speciellt den här diskussionen fick mig att reflektera över vartåt debattklimatet i dagens samhälle är på väg. Diskussionen började konstruktivt men någonstans under mötets gång blev debatten allt mer baserad på lösryckta argument och hotbilder som inte nödvändigtvis är baserade på fakta. Tyvärr gäller det här inte enstaka möten utan förfarandet börjar bli allt mer vanligt. Man spelar i allt större omfattning på folks rädsla. Det målas upp hotbilder som inte är sanna och man når fram till människor på ett populistiskt sätt. I dagens debattklimat verkar det vara allt mer acceptabelt att slänga ur sig vad som helst – en utveckling som skrämmer mig.

Vi står inför stora utmaningar. Inte bara i Finland utan även globalt. Coronaepidemin har drabbat landets ekonomi, följderna av klimatförändringen, ett instabilt världspolitiskt läge. Det här är stora frågor som skapar osäkerhet och kanske rädsla hos den enskilda medborgaren över hur den egna framtiden ska se ut. Sannfinländarna spelar gärna med den här sortens rädslor och målar upp orealistiska hotbilder. Det blir svårt att föra en konstruktiv diskussion där motparten slänger fram argument som saknar förankring i verkligheten. I många fall verkar det som att sanningen inte ens har någon betydelse bara man lyckas leda bort fokus från den riktiga sakfrågan för att nå ute med sitt eget budskap. Att vara populist är lätt, att ta ansvar är betydligt svårare och är oftast också mer tidskrävande.

Att man talar sanning, är påläst och förankrar sina argument i verkligheten behöver inte längre vara sättet som man vinner förtroende bland den stora massan. President Trump är ett praktexempel. Trots undersökningar som visar på hur många gånger Trump de facto ljugit i uttalanden så var det många amerikaner som ändå valde att rösta på honom. När blev det så här? Är det takten i samhället som är orsaken, frammarschen av sociala medier eller något annat.

Vi finländare är vana vid att tro på det vi läser i media, speciellt de etablerade medierna. Det här innehållet uppfattar vi trovärdigt och man kan bra anta att det skett en innehållsgranskning innan materialet publicerats. Det här kräver lite mera jobb och lite mera tid men skapar en bild av trovärdighet. I dagens informationssamhälle är tid en bristvara och aktörerna har blivit många. De etablerade medierna har inte längre ensamrätt över nyheterna utan vem som helst kan skriva vad som helst på sociala medier.

Modifierade sanningar och desinformation är tyvärr något vi alla stöter på varje dag – antingen medvetet eller omedvetet. Jag tror att de flesta av oss vet grunderna i hur man ska förhålla sig kritisk till allt man läser på internet men då takten är snabb och information finns i överflöd kanske grunderna glöms bort. För att se en ändring i debattklimatet tror jag vi borde bli bättre på att analysera hur media faktiskt påverkar oss. I skolorna fäster man nuförtiden alltmer uppmärksamhet vid mediefostran men en sådan utbildning skulle även vuxna behöva. Kanske sanningen då igen skulle bli det tyngsta argumentet.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00