Nedläggningarna har nästan enbart drabbat skolor på landsbygden och i skärgården. Långa skolvägar har blivit vardagsmat för många barn och unga. Tyvärr vet vi väldigt lite om det pris som barnen betalar för den här utvecklingen.

Oftast då beslut fattas är det barnets intressen som tävlar mot ekonomin. Skolnedläggningar motiveras ofta med tvingande strukturella skäl och inbesparningar. Frågan lyder -  är det faktiskt så här? Leder skolsammanslagningar i längden till inbesparningar – och i sådana fall hurdana? Trots att det skett väldigt många skolnedläggningar finns det knappt någon forskning alls om hur det här påverkar barnen eller om det alls föds de inbesparingar man motiverar stängningen med. Skolnedläggningar väcker mycket känslor och det har blivit lite av tabu att öppna upp ämnet igen efter att den värsta stormen lagt sig. För att kunna skapa en trygg skolmiljö för barnen även framöver, är det verkligt viktigt att följa upp vilka effekter en skolsammanslagning fått och att utvärdera huruvida beslutet påverkar närmiljön.

Vill vi ha ett Finland som är världens mest barnvänliga land måste vi kunna se på andra faktorer än enbart de ekonomiska då skolnätverket planeras och ses över. Då det kommer till beslut som gäller våra barn och unga måste vi bli bättre på att fatta dem ur barnets synvinkel. En skolsammanslagning kanske åstadkommer inbesparningar i en excelkolumn men istället uppstår andra kostnader och konsekvenser. Långa skolvägar betyder mindre fritid. Långa skolvägar innebär mer sittande. Negativa konsekvenser kan inte alltid enbart räknas i euro och cent.

En trygg och jämlik skolgång är något alla barn har rätt till. Undervisningen ska ges på lika villkor i tillräcklig utsträckning i hela landet. Så står det i lagen om grundläggande utbildning. I lag stiftas även om hur lång den dagliga skolresan maximalt får vara. Med väntetider inberäknade får resan ta högst två och en halv timme, är barnet över 13 år får resan maximalt ta tre timmar. I lag finns det alltså en högsta gräns men i praktiken har den här gränsen i många fall blivit det normala. Det maximala har gjorts till det normala.

Det är värt att notera att skolan på många håll är mer än bara en undervisningsenhet. Försvinner den lokala skolan, försvinner även mycket av det sociala nätverket på orten. Speciellt på mindre orter och på ställen där undervisningsspråket i skolan är en liten minoritet, är skolan det stället som skapar kulturell samhörighet och gemenskap. Går det här förlorat skadas också den lokala gemenskapen och tillhörigheten.

I dagens digitaliserade värld ser jag ändå en glimma ljus när det kommer till landsbygdsskolornas framtidsutsikter. Med hjälp av digitala hjälpmedel kan man finna alternativa lösningar för framtidens landsbygdsskolor. Här skulle jag gärna vilja se pilotprojekt, innovationer och skräddarsydda lösningar. Finns det vilja, finns det sätt.