Sysselsättningspolitik kan inte göras utan jämställdhet

15.09.2020 kl. 15:16
Vårens händelseförlopp och höstens fortsatta restriktioner tillsammans med en försiktighet att leva normalt, har en enorm negativ effekt på sysselsättningssituationen för alltför många.

Statistiken för arbetslöshet visar redan nu att vårens ’’lockdown’’ drabbade unga kvinnor mest. I dagens blogginlägg skriver Eva Biaudet och Henrik Wickström om sysselsättningsåtgärder ur ett jämställdhetsperspektiv.

Coronaviruset och dess motåtgärder har konsekvenser långt utöver vår hälsa. Europas ekonomi är i växelverkan över gränserna, och därmed påverkas våra inhemska arbetsplatser också av vad som sker i Norden, Europa och globalt. I Finland lider vi både av brist på arbetskraft och en corona-uppgång av arbetslösheten.

Alla önskar vi att regeringens massiva stödpaket till företag och kommuner kommer till undsättning, men under de senaste dagarna har vi läst om flera samarbetsförhandlingar och stora uppsägningar som är verkligt olyckliga för både individer och familjer. Hela våren och sommaren har varit mycket svår för många unga studeranden som inte fått jobb och som nu lever med en oro för framtiden.

Coronakrisen lamslog vårt samhälle i mars 2020. Det har varit fint att nu kunna se att vi under senaste månaderna sakta kunnat återgå till någonting som känns mer normalt. Vårens händelseförlopp och höstens fortsatta restriktioner tillsammans med en försiktighet att leva normalt, har ändå en enorm negativ effekt på sysselsättningssituationen för alltför många. Statistiken för arbetslöshet visar redan nu att vårens ’’lockdown’’ drabbade unga kvinnor mest. Speciellt svår har situationen varit inom servicebranschen, som är kvinnodominerad och har många unga arbetstagare.

Arbetsmarknaden lever i paradoxernas dynamik. Den kvinnodominerade vårdbranschen har t.ex. under samma tid varit hårt överbelastad av arbete och efterfrågan av personal är fortgående skriande akut. Trots detta, är vårdbranschen en s.k. underbetald kvinnobransch med alltför anspråkslösa utsikter att snabbt komma ur sin lönegrop. Det är även bra att komma ihåg att servicebranschen inte ens idag skulle klara sig utan en stigande andel personer med invandrarbakgrund. Kollektivtrafiken i huvudstaden skulle genast stanna utan dem. Det behövs alltså samtidigt riktade åtgärder för att höja sysselsättningen med fler jobb för att bota arbetslöshet och en mångfald av åtgärder för att få fler människor på arbetsmarknaden.

Vi måste forma arbetslivet så att alla skall orka jobba hela arbetskarriären till slut. Förtida sjukpension på grund av mental ohälsa är inte endast ett sorgligt fenomen, utan har även stora samhälleliga konsekvenser. Inget av dem är lönsamma. Ju fler människor är arbetsföra, ju bättre utbildade våra unga människor är, ju mer jämnt kvinnor och män delar på ansvar för familj och barn, ju bättre människor mår, desto högre sysselsättning har vi.

Då vi diskuterar sysselsättningsåtgärder behöver vi därför även sätta glasögon med ett könsperspektiv på näsan.  

SFP lyfter särskilt upp en ambitiös familjeledighetsreform, som skulle förbättra kvinnornas möjligheter i arbetslivet och i karriären. Den obalanserade delningen mellan mammors och pappors bruk av familjeledigheterna är nu en strukturell kvinnofälla, men även en arbetsgivarfälla för den så starkt könssegregerade arbetsmarknaden som bl.a. vårdsektorn. Endast en reform som leder till pappornas förändrade beteende är en lyckad reform. Därtill hoppas vi se kombinationer av delat ansvar genom modeller med deltidsarbete och deltidsvård för båda föräldrarna.

Vi vill minska lönegapet mellan kvinnor och män genom att främja lönetransparens och lika lön för likvärdigt arbete, bedöma olika arbetsuppgifters kravnivå, stoppa könssegregeringen i arbetslivet och inom utbildningen. Vi förutsätter även att arbetsmarknadsparterna skall analysera kollektivavtalens och andra arbetsmarknadsavtals konsekvenser för män och kvinnor.

En god arbetshälsa är nyckeln till ett gott liv och en hög sysselsättningsnivå. Kostnaderna för sjukpensioner, sjukfrånvaro och arbetsolycksfall är betydligt högre än vinsterna och inbesparingarna som här kunde uppnås. Vi påskyndar därför regeringens arbete med ett nationellt program för välmående i arbete. Även arbetsgivarna behöver sporrande element för att göra mer för personalens välmående och möjligheter att påverka sitt arbete och sin arbetsmiljö. Även den offentliga sektorn, bl.a. inom vårdsektorn, måste förbättra personalens möjligheter att forma sina arbetsvillkor.

Vi är övertygade om att personalens representant i företagens styrelser, ökar både förtroendet och kommunikationen, och gynnar verksamheten och arbetsklimatet på arbetsplatsen. Samtidigt så behöver vi skapa incitament för att arbetsgivarna gör mera omfattande hälsogranskningar via arbetsplatshälsovården, satsar på ett gott ledarskap med kompetens att arbeta för jämställdhet och jämlikhet.  Vi tror på att satsningar såsom kultur- och idrottssedlar betalar sig mångfalt tillbaka. Den s.k. terapigarantin behöver bli verklighet.

Inom SFP vill vi nu göra målmedvetna beslut med olika insatser för att skapa fler arbetsplatser, och samtidigt förmå arbetstagarna att orka längre i arbetet. Vi vet att finländarna är oroliga för hur framtiden ska se ut. Vi vet att välfärden först måste skapas innan den kan fördelas. Det är just därför vi konkret vill berätta hur vi ser på sysselsättningspolitiken. Det här är bara några åtgärder vi tror kan skapa mer arbete. Att skapa bättre förutsättningar för investeringar och att öka arbetskraftsinvandringen är inte mindre viktiga frågor för sysselsättningsgraden. SFP:s 15 punkter för att öka sysselsättningen hittar du HÄR

Det är viktigt att förstå att en fungerande och reell jämställdhetspolitik också stöder oss i skapandet av nya arbetsplatser och i höjandet av sysselsättningsgraden. Genom att minska hindren för kvinnor på arbetsmarknaden når vi en högre sysselsättningsgrad. I regeringsprogrammet finns många viktiga löften som är viktiga ur jämställdhetsperspektiv. Dem tänker vi inte ge avkall på. Vi har äntligen en regering som faktiskt har goda förutsättningar att driva en politik som förändrar strukturerna och tankesätten i samhället och driver jämställdheten mellan könen till nästa nivå. Sysselsättningspolitiken kan inte göras utan jämställdhet!

 

Eva Biaudet 

Riksdagsledamot

SFP:s medlem i TANE

 

Henrik Wickström
Vice ordförande för SFP
SFP:s ersättande medlem i TANE

Eva Biaudet

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35