Välmående i kristider

15.05.2020 kl. 06:43
Vid tidpunkten för min senaste kolumn hade regeringen nyligen tagit i bruk beredskapslagen och infört restriktioner för att begränsa spridningen av coronaviruset. Det känns som länge sedan, även om det bara är fråga om några veckor

Mycket har hunnit hända sen dess. Begränsningarna har gett resultat, sjukdomsspridningen har kunnat dämpas, liv har kunnat räddas. Vi kan konstatera att Finland klarat sig förhållandevis väl hittills. Liksom i resten av världen har pandemin ändå slagit hårt mot vår ekonomi. Regeringen har arbetat och arbetar därför målmedvetet för att hjälpa företag och rädda arbetsplatser.

Strävan att hindra smittspridningen och att lindra effekterna på ekonomin har haft högsta prioritet, men det finns också andra aspekter av pandemin som vi måste beakta. Dessutom medför restriktionerna en del bieffekter som gör att de bör avlägsnas genast då de inte längre är helt nödvändiga. Välmående och hälsa handlar inte enbart om att vara sjuk eller inte. Den absoluta majoriteten finländare har inte insjuknat i coronaviruset. Men de allra flesta har säkert känt av pandemin och restriktionsåtgärderna i någon form.

Många bekymrar sig för sin egen eller någon närståendes hälsa, ekonomiska situation eller jobb, för studier eller viktiga livshändelser som krävt omplanering. Restriktionerna har för många medfört avbrott i kontakter eller aktiviteter som är viktiga för välmåendet.

Krisen tär på oss alla, i större eller mindre omfattning. Därför är alla åtgärder som stärker välbefinnandet i vardagen viktiga, såsom kamratstöd eller andra sociala kontakter på distans. Vi är säkert många som kan räcka ut en hjälpande hand ibland.

För en del av oss kan krisen i kombination med andra problem helt enkelt bli för tung att hantera. Mental ohälsa är inte ett fenomen som försvunnit under coronakrisen, utan kanske snarare tvärtom. Det här gäller inte minst barn, unga och familjer. Att be om hjälp kan för många vara ett svårt beslut. I hanteringen av coronakrisen är det därför av central betydelse att det finns hjälp och stöd att få, med så låg tröskel som möjligt. 

Det finns även en befogad oro för att coronakrisen kan leda till ökat våld i hemmen. Också här är det viktigt att redan höga trösklar för att söka hjälp inte blir högre. Ingen ska lämnas ensam i en vardag som man inte klarar av att hantera eller i ett hem som är otryggt.

De restriktioner som införts handlar uteslutande om att skydda rätten till hälsa och liv. Därför har de varit befogade. Men begränsningarna har tyvärr medfört en del negativa följdverkningar på människors hälsa och välmående. Det här måste beaktas i regeringens arbete. I början av maj tillsatte ministrarna Haatainen, Kiuru, Pekonen och jag en arbetsgrupp, som specifikt ska granska pandemin och åtgärderna ur ett socialt och jämställdhetsperspektiv. Gruppens arbete blir ett centralt verktyg i arbetet med att hantera det sociala välmåendet och jämställdhetsaspekterna på vägen ut ur coronakrisen.

De restriktioner som införts har varit nödvändiga för att hantera coronakrisen. Tack vare att regler och rekommendationer följts har vi nu läget under kontroll. Ett resultat av det är att vi nu kan, och i vissa fall är tvungna att, lätta på en del restriktioner. Det ska vi göra behärskat och på ett tryggt sätt. Att vi värnar om välmåendet som helhet är en central del i hanteringen av krisen, men också en del av kärnan i vårt välfärdssamhälle. En dag kommer också den här krisen att vara över. Och för dem alla dem som behöver det, ska det finnas hjälp och stöd på vägen dit.

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00