Den svåra balansgången

09.05.2020 kl. 08:03
Regeringen har haft händerna fulla också denna vecka. Då vi i mars utlyste undantagsförhållanden och tog till strikta restriktioner, har vi nu fått se över läget och fundera på följande steg.

Hur öppna upp samhället igen steg för steg, säkert och tryggt. Detta måste göras med eftertanke och kontrollerat, på ett sätt där vi samtidigt ökar testningen av befolkningen och spårningen av smittkedjor för att kunna vårda och isolera då det behövs.

 

Skolorna öppnas 14.5 och biblioteken har på många orter öppnats den här veckan så att man kan låna böcker igen. Museer, fritidslokaler och klubbhus kan öppnas från och med 1.6. Då får också restauranger och caféer öppna, om än med vissa begränsningar. Begränsningen av sammankomster på allmänna platser höjs från nuvarande 10 till högst 50 personer. Det blir möjligt att få tillstånd för t.ex. sommarteater också för fler än 50 personer ifall området är tillräckligt stort. På alla platser gäller det att följa reglerna om tillräcklig distans och noggrann hygien. Arbetspendling mellan Finland och övriga Schengenländer möjliggörs. Det underlättar också livet för många österbottningar att färjorna får börja sälja personbiljetter igen. Ändå gäller det att minnas att regeringen inte rekommenderar fritidsresor till andra länder.

 

Allt som allt handlar det om att hitta en balans i alla de beslut som vi fattar. Jag tänker just nu på dagsläget utifrån en våg med två vågskålar. I den ena vågskålen finns de begränsningar vi infört och de liv vi tror oss kunna rädda genom dessa. I den andra vågskålen finns mänskors utsatthet, illamående, ökat familjevåld, ökad arbetslöshet, uppskjutna undersökningar och operationer samt ekonomiska förluster. Det handlar om att hitta en jämvikt mellan dess vågskålar.

 

Regeringen fortsätter också att rekommendera att äldre undviker fysiska kontakter med andra. Detta för att coronaviruset visat sig vara farligare för äldre och de som hör till någon riskgrupp. Men att få träffa sina närmaste också i dessa coronatider är nog viktigt för de flesta av oss. Det handlar om livskvalitet och mentalt välmående. Jag har fått många frågor av lite äldre personer om vad som nu gäller i förhållande till barn och barnbarn. Min syn är att det är viktigt för alla att kunna hålla kontakt med sina nära och kära. Men det gäller att komma ihåg att hålla tillräckligt med avstånd om man vill minska smittorisken. Man kan t.ex. träffa sina närmaste utomhus, i parken, i skogen eller trädgården. Var och en av oss har sin självbestämmanderätt och avgör slutligen naturligtvis själv hur man väljer att göra.

Vad gäller äldre som bor på vårdenheter vill regeringen möjliggöra trygga sociala kontakter och därför uppmanar vi boenden att hitta nya sätt för det här. Exempel finns redan där man tagit i bruk en ”träff-container” med plexiglas mellan de trevligt inredda halvorna, där t.ex. den minnessjuka äldre mamman kan träffa sin dotter på morsdag och dela en kaffestund och äta choklad tillsammans.

 

Även om vi nu lättar på vissa begränsningar betyder det inte att faran är över. Fastän coronaepidemin för närvarande är inne i ett lugnare skede finns det en risk att den börjar spridas snabbare igen. Därför är det oerhört viktigt att vi alla fortsätter följa rådande anvisningar och rekommendationer. Också imorgon och framöver är det lika viktigt att hålla god handhygien och hålla skyddsavstånden. Allt det här gör vi för att skydda varandra. Glad morsdag alla mammor!

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00