Statsrådets redogörelse om beredskap i EU:s stridsgrupp 1.7–31.12.2020

06.05.2020 kl. 18:00
Gruppanförande 6.5.2020, Eva Biaudet, Svenska riksdagsgruppen

Ärade talman,

 

Det ligger ingen som helst dramatik i att Finland åter tänker vara en del av den EU-stridsgrupp som nu ska vara i beredskap andra halvan av 2020.

Det är Tyskland som leder denna europeiska snabbinsatsstyrka. Finland har varit med sex gånger tidigare – första gången år 2007.

Det här är en del av våra internationella åligganden.

Svenska riksdagsgruppen anser att Finland ska vara en aktiv, solidarisk aktör för att det internationella samfundet ska kunna reagera snabbt på eskalerande kriser eller katastrofer. Det är en viktig del av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Här förväntas trovärdighet och ett konsekvent agerande från Finlands sida.

Vårt land har starka traditioner av fredsbevararuppdrag. EU:s stridsgrupper bygger på ett annat koncept, men till EU-stridsgrupperna uppdrag hör också att vid behov kunna ställas till FN:s förfogande om FN begär det.

 

Trots att EU:s stridsgruppskoncept godkändes redan 2004 och beredskapen har funnits sedan 2007, är realiteten den att EU:s stridsgrupper har hittills aldrig satts in för ett egentligt krishanteringsuppdrag. Det krävs ett skilt beslut av medlemsländerna om beredskapsstyrkan skickas ut. En förutsättning för att nå ett enhälligt beslut är att skapa en gemensam lägesbild. Det har man inte lyckats med.

Den andra orsaken till att stridsgrupperna inte har använts är, krasst nog, ekonomisk. Kostnaderna för eventuella insatser bärs i stor utsträckning av de länder som just då är med i beredskapen. Här, märk väl, förhåller sig Finland positiv till ökad gemensam finansiering. Finansieringsmekanismen Athena borde reformeras nu, så att den ekonomiska bördan för EU:s militära krishantering delas mellan alla medlemsländer. Det är direkt pinsamt om en krishanteringsinsats bromsas av att man inte har nått enighet om pengarna.

En snabbinsats behövs ju inte ofta. De situationer som kräver en sådan uppstår definitionsmässigt sällan. Men, när det sker måste EU kunna agera.

En viktig potentiell uppgift är att stödja FN, som det konstateras i statsrådets redogörelse. EU:s stridsgrupper borde kunna sättas in antingen som separata krishanteringsförband eller som ett led i en större FN-insats.

Om man exempelvis skulle få till stånd ett beslut om en FN-insats i Idlib, i den utsatta gränsprovinsen i nordvästra Syrien, så kunde snabbinsatsstyrkan ha en pilotfunktion och vara på plats innan de större krishanteringstrupperna nått fram.

 

Generellt kan sägas, att vårt deltagande i EU:s stridsgrupp ger försvarspersonalen värdefulla erfarenheter, som hjälper oss att utveckla våra egna försvarssystem här hemma.

Då vi bedömer nyttan av att delta, bör vi alltid ha ett tillräckligt brett perspektiv. Svenska riksdagsgruppen och SFP ser ett allmänt utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse i att Finland är med i olika uppdrag, även med en liten insats. Vi ska vara på plats, lära oss, få bättre kännedom om läget – det ger både inflytande och trovärdighet.

 

Det finns ett behov av att stärka EU:s handlingskraft och gemensamma politik. Deltagandet i stridsgruppsverksamheten är en del av Finlands insats för att utveckla och genomföra unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Det är också ett konkret bidrag till att stärka EU:s försvarsdimension, som också ligger i vårt intresse.

 

 

 

 

Finlands linje är att vi tar vårt internationella ansvar, men helt grundläggande är att vi satsar på deras trygghet som deltar i operationerna. Deras säkerhet är på vårt ansvar.

 

Svenska riksdagsgruppen anser att Finland ska fortsätta att delta i beredskapsturerna för EU:s stridsgrupper. Vi behöver samarbetet och vi har ett kunnande, som vi kan bidra med, för att öka den regionala säkerheten och stabiliteten i olika delar av världen.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00