HBL: Dags att öppna samhället, steg för steg (6.5.2020)

06.05.2020 kl. 13:46
De flesta av oss lär oss något nytt varje dag, fastän vi inte tänker på det. Varje kris borde också lära oss något. Samtidigt har vi orsak att blicka bakåt och tänka till. Vad var riktigt lärdomen från 1990-talets djupa recession, den så kallade "laman"?

Ju längre coronakrisen lider, dess mera har jag börjat tänka på vilka långvariga konsekvenser den här krisen kan leda till. Vi har under den senaste tiden lärt oss att leva med restriktioner och begränsningar i vårt normala dagliga liv. Begränsningar som säkert ingen av oss ännu i början av året ens trodde att var möjliga.

Jag har börjat tänka på dagsläget utifrån en våg med två vågskålar. I den ena vågskålen sätter jag begränsningarna i form av förbud att besöka äldreboenden, förbud att samlas på allmänna platser i större grupper än tio personer och så vidare samt de liv vi genom dessa åtgärder tror oss kunna rädda. I den andra vågskålen sätter jag människors utsatthet, ökad arbetslöshet, misströstan, ensamhet, ökat familjevåld, ökat mentalt illamående, ekonomiska uppoffringar som samhället hamnar göra för att rädda företag och arbetstillfällen. Det skär i hjärtat varje gång jag tänker på de äldre som inte nu kan ta emot besök av sina barn och barnbarn på serviceboendet. Det skär i hjärtat varje gång en anhörig eller nära vän inte kan få ta ett sista farväl av någon kär.

Den här bilden av vågen vållar mig mycket huvudbry. Vi vill ju rädda liv och vi vill trygga befolkningens hälsa. Att hitta en balans mellan vågskålarna så att vi nu kan lindra restriktionerna och sakta öppna upp samhället på ett kontrollerat sätt, det är det regeringen vill nå. Och det är ingen enkel ekvation. Det finns inget facit. Vi fattar beslut här och nu utifrån den aktuella information som finns att tillgå. Det är beslut i direktsändning det handlar om. Ett viktigt beslut var att öppna upp skolorna från 14 maj i enlighet med hälsovårdsexpertisens rekommendation.

Coronaviruset har inte spridit sig i en sådan takt som de första scenarierna pekade på. Tvärtom. Finland har än så länge klarat sig väl i en internationell jämförelse. Antalet personer som avlidit hos oss på grund av corona är bland de lägsta i världen i förhållande till befolkningsmängd. Vår vårdkapacitet räcker till. Det är bra. I Sverige ser siffrorna annorlunda ut och äldreboendena där har varit speciellt utsatta.

I det här skedet är det onödigt att fråga vem som valt den rätta strategin. Ingen vet. Men det som är fullkomligt klart är att det kommer att finnas oceaner av forskningsstoff då vi kommit över denna kris.

I början av 1990-talet var jag ung jurist och småbarnsmamma. Varje morgon då jag kom till jobbet på banken hade jag en ny skuldsaneringsansökan eller konkursansökan på mitt arbetsbord. Barnbidraget skars ner och dagvårdsavgifterna höjdes. Många barnfamiljer fick det väldigt svårt. Många företagare fick se sina livsverk gå upp i rök. Räntorna sköt i höjden.

Vad lärde vi oss av denna tid av recession? Jo, att vi inte ska spara på barnen. Att det inte är fruktbart med tanke på folkhälsan att ta till svångremmen och skära ner på ett sätt som gör att illamående och utslagning ökar. Det här måste vi hålla i minne också nu då vi snart börjar tala om tiden före och efter coronakrisen.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00