HBL: Dags att öppna samhället, steg för steg (6.5.2020)

06.05.2020 kl. 13:46
De flesta av oss lär oss något nytt varje dag, fastän vi inte tänker på det. Varje kris borde också lära oss något. Samtidigt har vi orsak att blicka bakåt och tänka till. Vad var riktigt lärdomen från 1990-talets djupa recession, den så kallade "laman"?

Ju längre coronakrisen lider, dess mera har jag börjat tänka på vilka långvariga konsekvenser den här krisen kan leda till. Vi har under den senaste tiden lärt oss att leva med restriktioner och begränsningar i vårt normala dagliga liv. Begränsningar som säkert ingen av oss ännu i början av året ens trodde att var möjliga.

Jag har börjat tänka på dagsläget utifrån en våg med två vågskålar. I den ena vågskålen sätter jag begränsningarna i form av förbud att besöka äldreboenden, förbud att samlas på allmänna platser i större grupper än tio personer och så vidare samt de liv vi genom dessa åtgärder tror oss kunna rädda. I den andra vågskålen sätter jag människors utsatthet, ökad arbetslöshet, misströstan, ensamhet, ökat familjevåld, ökat mentalt illamående, ekonomiska uppoffringar som samhället hamnar göra för att rädda företag och arbetstillfällen. Det skär i hjärtat varje gång jag tänker på de äldre som inte nu kan ta emot besök av sina barn och barnbarn på serviceboendet. Det skär i hjärtat varje gång en anhörig eller nära vän inte kan få ta ett sista farväl av någon kär.

Den här bilden av vågen vållar mig mycket huvudbry. Vi vill ju rädda liv och vi vill trygga befolkningens hälsa. Att hitta en balans mellan vågskålarna så att vi nu kan lindra restriktionerna och sakta öppna upp samhället på ett kontrollerat sätt, det är det regeringen vill nå. Och det är ingen enkel ekvation. Det finns inget facit. Vi fattar beslut här och nu utifrån den aktuella information som finns att tillgå. Det är beslut i direktsändning det handlar om. Ett viktigt beslut var att öppna upp skolorna från 14 maj i enlighet med hälsovårdsexpertisens rekommendation.

Coronaviruset har inte spridit sig i en sådan takt som de första scenarierna pekade på. Tvärtom. Finland har än så länge klarat sig väl i en internationell jämförelse. Antalet personer som avlidit hos oss på grund av corona är bland de lägsta i världen i förhållande till befolkningsmängd. Vår vårdkapacitet räcker till. Det är bra. I Sverige ser siffrorna annorlunda ut och äldreboendena där har varit speciellt utsatta.

I det här skedet är det onödigt att fråga vem som valt den rätta strategin. Ingen vet. Men det som är fullkomligt klart är att det kommer att finnas oceaner av forskningsstoff då vi kommit över denna kris.

I början av 1990-talet var jag ung jurist och småbarnsmamma. Varje morgon då jag kom till jobbet på banken hade jag en ny skuldsaneringsansökan eller konkursansökan på mitt arbetsbord. Barnbidraget skars ner och dagvårdsavgifterna höjdes. Många barnfamiljer fick det väldigt svårt. Många företagare fick se sina livsverk gå upp i rök. Räntorna sköt i höjden.

Vad lärde vi oss av denna tid av recession? Jo, att vi inte ska spara på barnen. Att det inte är fruktbart med tanke på folkhälsan att ta till svångremmen och skära ner på ett sätt som gör att illamående och utslagning ökar. Det här måste vi hålla i minne också nu då vi snart börjar tala om tiden före och efter coronakrisen.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00