Behovet av att veta vad som sker

17.04.2020 kl. 07:17

Jag försöker bekämpa ett trängande behov att ständigt vara uppkopplad till senaste nyhetsflödet, så att Corona-ångesten inte skall sluka hela livet. Det är nästan omöjligt. Behovet av att veta vad som sker, hos oss och ute i världen, övervinner.

 

WhatsApp-grupper och möten på nätet möjliggör att arbetet fortsätter och att diskussioner förs mellan de närmaste kollegerna även utanför riksdagen - min digi-kompetens har fått ett lyft! Tidtabellerna har varit snabba, men de olika plattformarna har gett möjligheter att medverka i beredningen av besluten. Men innerst inne i mig gnager ändå den stora olusten, ångesten av att någonting helt obehärskat håller på att ske i vår värld. Och insikten av, att vi trots allt inte har så väldigt bra redskap, som människor och samhällen, att hantera de svåra beslut vi står inför.

 

Vi har ställts inför en situation som krävt dramatiska beslut som begränsar våra grundläggande rättigheter, för att stoppa virusets framfart och rädda liv. Vi har stängt skolor, museer och bibliotek, restauranger och caféer samt ingripit i rörelsefriheten med att utlysa rörelseförbud ut ifrån och in till Nyland. Det normala livet har avstannat, många människor har blivit utan jobb samtidigt som många företag har förlorat sin verksamhet från en dag till en annan.

 

Vad en ensam riksdagsledamot kan göra, är att lyssna på landets främsta hälsovårds- och grundlagsexperter och lita på att grundlagsutskottet noggrant granskar och analyserar regeringens beslut och endast begränsar våra grundläggande fri- och rättigheter då det är alldeles nödvändigt.

 

Det är viktigt att vi för en diskussion nu, men även efteråt, kring behovet av undantagstillstånd och de olika begränsningarna i våra grundläggande fri- och rättigheter. Först efteråt, kommer vi att vara bättre utrustade för att bedöma ifall våra beslutsprocesser varit tillräckligt noggranna och förmått göra tillräckliga avvägningar för att bedöma nyttan och skadan av begränsningarna under undantagstid.

 

Häromveckan påminde Jukka Kekkonen, professor i rättshistoria, i Helsingin Sanomat att det under tider av undantagstillstånd är viktigt att värna om grund- och människorättigheterna mer än vanligt. Han påpekar att många i den politiska debatten efterlyser allt hårdare åtgärder och man ropar att regeringen handlar alltför långsamt. Verkningarna av coronaviruset är trots allt såpass osäkra, att ingen med säkerhet veta vad som skulle vara den optimala politiken.

 

Det är viktigt att fortsätta diskussionen även i livet under undantag. Åtminstone för mig ter sig de hårda förbuden, de stora förändringarna och nedstängningen av det sociala livet svåra att tåla, även med vetskap om att vi har gjort detta med de bästa intentioner av att rädda så många liv som det bara är möjligt.

 

De digitala plattformarna erbjuder fantastiska möjligheter socialt, också nu i en tid av fysisk distans. Vi kan upprätthålla levande kontakter mellan familj och vänner var vi än befinner oss. Middagar och fester, tips för hempyssel, söta nallar i fönster - allt stärker känslan av att vara med om detta tillsammans och ger mig en känsla av att inte vara ensam.   

 

Eva Biaudet

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00