Vem gillar chefen?

20.02.2020 kl. 06:38

Då jag i mitt tidigare jobb reste runt i Svenskfinland och diskuterade den just då tilltänkta vårdreformen, var det många som kom med sina egna berättelser och erfarenheter. Hur de upplevde att jobba inom vården. Hur rutiner hade förändrats under de senaste åren. Hur de hade en stark passion för deras arbete och arbetsuppgifter, men upplevde att ingen lyssnade. Väldigt många av berättelserna handlade just om ledarskap - eller snarare om avsaknaden av den. Tyvärr var det allt för ofta som det kom fram att ”management by perkele” fortsättningsvis lever kvar.

Själv levde jag i den tron att den här formen av ledarskap hade dött ut. Att skrika, nedvärdera, förnedra, skrämma och hota sina medarbetare och andra runt omkring en känns bara väldigt förlegat. Tyvärr finns det flera färska exempel på att den här typen av ledarskap fortfarande finns och existerar i vårt samhälle. Ett exempel är ungdomstränaren som skriker och använder svordomar då hon på nedlåtande sätt tilltalar hårt tränande ungdomar. Det andra exemplet är företagsledaren som delar upp sin personal i olika grupper beroende på hur han uppfattar dem som arbetstagare. Det här vittnar om att uppfattningen om vad gott ledarskap är varierar stort och att ”management by perkele” fortfarande - år 2020 - starkt lever kvar.

Då vårt samhälle snurrar på i allt hårdare takt, ställs det också allt högre krav på ledarskapet. Trots det, är det här något som man talar väldigt lite om. I många företag sätter man stor vikt vid ledarskapet, men bland den offentliga sektorn talas det allt för lite om ledarskap. En duktig sjukskötare, en inspirerande hortonom eller en kreativ kulturproducent är inte automatiskt en bra ledare. Det här är två områden - yrkeskunskap och ledarskap - som lätt blandas ihop. Om man är duktig på sitt jobb, är man nödvändigtvis inte en inspirerande ledare. Att se olika individers styrkor och pussla ihop dem på bästa möjliga sätt är en annan förmåga än yrkesskicklighet. Det här måste vi bli bättre på att hålla isär och bedöma skilt för sig.

Den moderna ledaren är inte ute efter att framhäva sig själv och sina kunskaper, utan att locka fram det bästa ur var och en som jobbar i teamet. Alla har sina starka och sina svaga sidor och ledarens roll är att ta fram det bästa hos var och en. Att informera och vägleda vart man är på väg och varför. Skapa gemenskap. Visa uppskattning. Vara tydlig med sina förväntningar. Stöda, lyssna och överväga. Kommunicera och involvera. Kort och gott - motsatsen till ”management by perkele”.

Kampen om arbetstagare kommer att hårdna under de kommande åren och arbetsgivarnas ständiga jakt efter kunniga arbetstagare är på vissa håll redan nu ett faktum. Vill man överleva måste man också ha något att erbjuda. Här kommer gott ledarskap att vara en avgörande faktor i framtiden. Vikten av att trivas på jobbet går ofta hand i hand med de prestationer som utförs. Det är dags att se satsningar på gott ledarskap som en av de viktigaste framgångsfaktorerna.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50