Rikspolitiken har de senaste veckorna skuggats av det som sker utrikes. Dels är det brexit vars kaos fortsätter, dels är det Turkiets militäroffensiv mot kurderna i nordöstra Syrien, som inleddes efter att USA:s president Donald Trump beslutade att amerikanerna lämnar norra Syrien. Turkiets agerande orsakar omänskligt lidande för kurderna. Åtminstone 300 000 människor sägs att ha drivits på flykt och ett stort antal dödats. Dessutom finns det en rädsla över att terrorgruppen IS ska omgruppera sig. Flera IS-fångar har rapporterats att ha lyckats fly från läger i norra Syrien under den turkiska offensiven. Trumps beslut att överge sina kurdiska allierade, vars insatser i kampen mot terrorgruppen IS har varit betydande, har befogat mött kritik.
I förlängningen har Trumps beslut lett till att Rysslands president Putin har givits utrymme att agera som fredsmäklare. Vapenvilan i Syrien fortsätter efter att Turkiet och Ryssland i tisdags kom överens om att tillsammans trygga Turkiets intressen i norra Syrien. Det här måste ändå betraktas som ren maktpolitik från Rysslands sida när vi vet vad som pågår i bland annat Ukraina.
Detta visar att vi får allt fler länder som inte spelar enligt vedertagna internationella spelregler och som använder demokratin till att i första hand driva egna gruppers intressen. Det är inte länge sedan vi såg med hoppfulla ögon på Rysslands och Turkiets demokratiutveckling. Att Storbritannien som en av den västerländska demokratiska parlamentarismens förfäder nu hamnat i ett fullständigt kaos är även det oroväckande.
Den andra stora frågan som överskuggar rikspolitiken är förstås klimatkrisen. Främst två åtgärder har den senaste tiden lyfts upp i klimatdebatten; en minskad köttkonsumtion och bensinransonering. Experter vid Aalto-universitetet kom i veckan ut med ett förslag om att införa årliga försäljningskvoter för bensin och diesel, för att på så vis uppnå vårt mål om att halvera trafikutsläppen fram till 2030. Självfallet måst vi förnya vårt trafiksystem om vi ska nå vårt ambitiösa mål om att minska trafikutsläppen. Jag förhåller mig ändå negativt till ett förslag som skulle höja bränslepriserna och som skulle drabba dem som bor på landsbygden och låginkomsttagaren mest.
Gällande kött är det nu senast Helsingfors universitetets studentrestaurang Unicafés beslut om att sluta servera nötkött som gjort att diskussionen om våra matvanor blossat upp. Tidigare i höst var det Vasa Övningsskolas beslut om att lämna bort rött kött i sin skolbespisning i sex veckor. Givetvis ska vi föra en diskussion om våra matvanor. Men med statliga medel anser jag att vi inte kan börja köra politisk kampanj och bojkotta enskilda livsmedel. Studerandes matpeng skall användas till mångsidig mat åt studerande, inte till en ideologisk kamp som dessutom bygger på en snäv information om matens klimatpåverkan.
Jag efterlyser mera fakta och mindre fiktion i klimatdebatten. Vi ska inte söka snabba lösningar som skapar social oro, vare sig det handlar om ändringar i vårt trafiksystem eller våra matvanor. Åtgärderna ska göras socialt och regionalt rättvist och ekonomiskt förnuftigt. Annars riskerar vi få en likadan situation som med gula västarna i Frankrike eller som senast med demonstranterna i Chile.