Konfliktsökare på sociala medier

12.10.2019 kl. 12:02

Då jag gick i högstadiet fick jag min första mobiltelefon. Det mest revolutionerade var inte att man kunde ringa utan en sladd i lurens ena ända, utan att man kunde skicka textmeddelanden. Eftersom varje meddelande kostade pengar var det med stor möda man försökte få in så mycket beskrivande innehåll i varje meddelande som kunde ha maximalt 160 tecken.

 

Jag har många gånger funderat på hur världen skulle se ut idag om alla skulle ha lika stor omsorg när man formulerar tweets eller inlägg på sociala medier. En tweet fick först bara vara 140 tecken. Nu har den maximala längden dubblerats. Eftertanken, innan publicering av tweets, verkar dock inte ha dubblerats.

 

Sociala medier såsom Twitter är på ett sätt helt fantastiska. De möjliggör snabb och direkt kommunikation mellan väldigt många människor. Man kan få ta del av saker som annars skulle vara svåra att följa med. För myndigheter möjliggör det att snabbt få ut samhällsinformation. Det ger också möjlighet för politiker och andra samhälleliga aktörer att enkelt informera om sitt arbete samt att göra ställningstaganden.

 

Sociala medier såsom Twitter är på ett annat sätt helt förfärliga. De förenklar möjligheterna att sprida rykten och direkt felaktiga fakta, också med källa utanför det egna landets gränser. De bidrar till ett hårdare samhällsklimat. Det gör också politiken och samhällsdebatten mer svartvit eftersom debatten sker utan redaktör och moderator, samt att man slipper titta varandra i ögonen.

 

Jag har förundrats över att rätt många debatter på Twitter, antagligen i hopp om publicitet, ena börjar med en brandfackla eller en tegelsten. På 280 tecken är det i och för sig så klart svårt att ge annat än enkla lösningar på svåra problem. Problemet är att det polariserar debatten på ett olyckligt sätt och snarare uppmuntrar till konfliktsökning än till konfliktlösning. För vem hade för fyra år sedan trott att ledaren för den fria världen på Twitter skulle mobba en 16-årig tjej från Sverige. Vanliga människor häver också ur sig saker som man aldrig skulle säga till någon annan om man såg hen i ögonen. Det här har inget att göra med politisk korrekthet och om vad man får eller inte får säga. Det har att göra med att man ska behandla sina medmänniskor med respekt.

 

Det är illa att det idag grälas i frågor i debatter på sociala medier som man enkelt hade kunnat lösa om man bara hade suttit ner en stund och tittat varandra i ögonen och låtit sunt förnuft samt rim och reson råda.

 

Det har alltid varit viktigt att behandla människor med respekt samt på det sättet man själv vill bli behandlad. Jag tror att det är extra viktigt att påminna om det idag. Behovet av att lyssna, vilket inte handlar om att bara vänta på sin egen tur att få tala, är också viktigare än på länge. Här är det viktigt att politiker föregår med gott exempel. Sociala medier är fantastiska, men ibland känns det som om det vore bra om man först tänkte på hur andra kan uppleva det man skriver, innan man publicerar sina inlägg.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50