Därför behöver Åland få mer pengar tillbaka

09.09.2019 kl. 10:56
Enligt Ålands självstyrelselag har staten lagstiftningsbehörighet i fråga om allmänna skatter och avgifter

Skattskyldiga på Åland betalar således skatt till staten på samma grunder som skattskyldiga i övriga landet. Den statliga inkomst- och kapitalskatten är därför densamma. Statlig mervärdesskatt på varor och tjänster tas ut på exakt samma grund som i övriga Finland. Bilar registrerade på Åland har egna registerplåtar, men bil- och fordonsskatten är precis densamma som för fordon i övriga Finland. Det här gäller så klart också bränsleskatt, alkoholskatt, tobaksskatt, samfundsskatt och alla andra skatter. Den statliga skattegrunden är precis lika på Åland som i övriga delar av landet.

Skatterna på Åland uppbärs, i likhet med övriga landet, av skatteverket för att sedan gå in i statsbudgeten för att finansiera bland annat sjukvård, utbildning, statsandelar, vägar och näringspolitik. På Åland finansieras de här verksamheterna dock inte av staten, utan av landskapet Åland, i enlighet med självstyrelselagen.

För att ha råd att finansiera det, som hör till Ålands självstyrelse, får Åland tillbaka en andel av alla de statliga skatter man betalar. I självstyrelselagen från år 1993 bestämdes att Åland varje år får tillbaka 0,45 % av statens samlade intäkter, exklusive upplåning. Om ålänningar är flitiga skattebetalare får man ytterligare tillbaka det belopp som överstiger 0,50 %, i så kallad flitpeng, men bara på vissa direkta skatter såsom inkomst-, kapital- och samfundsskatt. På exempelvis momsintäkter, som ökat i betydelse, och alla punktskatter finns ingen flitpeng.

Varje år sedan systemet kom i kraft år 1993 har åländska skattebetalare betalat mer än föreskrivet och flitpengen betalats ut. Förklaringen till det är framförallt Ålands höga sysselsättning och att skatteintäkterna blir högre när flera jobbar. Vad är då problemet?

Sedan år 1993 har Ålands befolkning vuxit i dubbel så snabb takt som landets hela befolkning. År 1993 var Ålands befolkning 0,49 % av landets befolkning. Vid senaste årsskifte var andelen 0,54 %. Det här kan kanske låta futtigt i procent, men för Åland handlar det om en ökning av befolkningen med knappt 19 %, eller med 4687 individer. Det är en betydande ökning.

Problemet för Åland är att vi trots denna ökning fortfarande bara får tillbaka 0,45 % av de statliga skatter som betalas. Samtidigt innebär en ökande befolkning naturligt att kostnaderna för den offentliga servicen, som bekostas av Åland, ökar. Fler skolplatser och sjukbäddar behövs då man blir flera.

Det som räddat Åland ekonomiskt, och gjort att Åland ändå lyckats klara sig så här länge, har varit den låga arbetslösheten. Då sysselsättningen varit högre än 80 % har lägre arbetslöshetskostnader uppkommit. Men det finns heller nu inget finansiellt utrymme för sämre tider. Och om befolkningen fortsätter växa i samma takt, vilket Åland vill, blir finansieringen ännu skevare. Av bland annat den anledningen behöver pengarna som Åland får tillbaka höjas genom en ändring av självstyrelselagen för att reflektera de senaste drygt 25 årens befolkningsökning.

Åland vill inte ha bidrag utan enbart få tillbaka en rättvis andel av de skatter man betalar för att kunna växa och fortsätta bidra till landets ekonomi.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00