Stöpseln på vårdreformen drogs ur

09.03.2019 kl. 00:51

I ett par månader har det varit hysteriskt och kaotiskt i riksdagen. Elefanten i rummet har varit landskaps- och vårdreformen, regeringsperiodens prestigeprojekt. En kamp mot klockan har pågått om att få den i mål. Den tilltagande pressen har också gjort att regeringen tagit i anspråk allt fler metoder och knep för att få igenom den till nästan vilket pris som helst.

 

I Social- och hälsovårdsutskottet gjordes förra veckan en ful kupp för att avsluta sakkunnighöranden, innan de ens hade startat. Kritiken blev ändå så stor att man hamnade backa med resultatet att några dagar igen hade gått.

 

I fredags blev det klart att man inte skulle hinna i mål. Det var inte oväntat. Redan i ett par veckor har tidtabellen känts övermäktig, i synnerhet då det blev klart att riksdagen också måste få klart landskapsreformens andra del för att hela reformen skulle kunna gå igenom. Från regeringens sida har man tyckt att riksdagen kan ha extra plenum också på lördagar och måndagar samt ha beredskap att sitta ända fram till valdagen om det så skulle behövas. Frågan är om det ändå hade räckt till. Därför dras stöpseln nu ut.

 

I torsdags hade vi möte i grundlagsutskottet om landskapsreformens andra del. Känslan i rummet var att vi hade kommit till sanningens minut, även om saken inte låg i utskottets egna händer. Vi hade kommit till en punkt där hela reformen låg på intensiven. Utan att vara läkare kunde man konstatera att patienten verkade leva sina sista dygn, om inte sina sista timmar. Ministrarnas miner på torsdag eftermiddag, under frågetimmen, vittnade också om reformens svanesång.

 

Då jag gick till riksdagen lite före klockan 8 på fredag morgon var det ännu oklart om grundlagsutskottet skulle sammanträda klockan 9. En reservation fanns i kalendern, men ingen föredragningslista hade sänts ut. Mötet avbokades klockan 8.44. Samtidigt sammankallades talmanskonferensen till ett extra möte klockan 10. Kvällen innan hade regeringspartiernas grupper samlats. Det var uppenbart att man nu hade instruerat riksdagens talman att föreslå till talmanskonferensen att avsluta riksdagens arbete med vårdreformen.

 

Lite överraskande var ändå att statsrådet klockan 9.38 meddelade att regeringen kommer lämna in sin avskedsansökan. Presidenten accepterade den klockan 10 och regeringen fortsätter nu som expeditionsministär. Det betyder att regeringen kommer sköta de dagliga ärendena, men inte göra några nya politiska förslag eller driva politiska förslag framåt. Det kommer regeringen som tillträder efter valet i stället få göra.

 

Att upplösa regeringen kan låta dramatiskt, och det är det ju också. Men ur statsminister Juha Sipiläs perspektiv var det så klart det mest naturliga att göra. Han sa från början att han skulle avgå om det inte blev resultat. Då regeringens flaggskeppsprojekt nu gick på grund skulle alla ha frågat när han tänker avgå, om han inte hade gjort det direkt själv. På så vis kunde han visa att han tar ansvar för misslyckandet med förhoppningen att det ska vända de sjunkande opinionssiffrorna. Det är således ett taktiskt politiskt drag.

 

Att landskaps- och vårdreformen faller betyder att mycket mer går till nästa riksdagsperiod i stället. Nästa riksdagsperiod blir således mycket viktig för Åland och hela landet.
Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00